LAURENTII TETRI
var tilförene , och thet skulle alt blifva fast, som honom af Herlogarna och Rijksens RSd lof-
vat och svorit var.
Sedhan Hertogh Erich var kommen till roligheet, gaf han thet Tydska folcket orlof,
och tog sigh Pelegrims reesa lore till Rom, och annorstäds, doch hadhe' han sigh statehga
hvart han kom, och vardt i alla stader sâ imdfângen, som en ärlig e) Förste, och när han
effler samma utlendska Pelegrims reesa var heem kommen,, vardt hans och hans broders Her
togh Waldemars bryllop hollit i Oslog. Hertogh Erich lick till Hustru, then honom tilforen-
de trolofvat var, nembl. Kon. Håkans dotter Jungfru Ingeborg, men Hertogh Waldemar fick
samma Kon. Håkans framlidne broders Kon. Erichs dotter, then och heet Jungfru Ingeborg.
Och skedde thetta åhr i3io.
Vidh thenna tijden vart itt uplop på Gotland emot Kon. Byrger, theriöre at han
ville leggia liögre skat på bönderna, än the vore vana utgöra, och voro the sâ förbittrade,
at the slogo till Konungen sielfvan, och förjagade honom af landet, så at Kon. Byrger och
tå miste någhot folck. Någhot sådhant skedde och vidh samma tijdh/) och för samma saak
skull i Småland, genom en som heet Bugge, hvilken sigh ther uphof lör een Konung, men
samma Bugge vart strax nederlagd af Kon. Byrgers tiänare, och thermedh vart thet bullret
stillat. Sedhan vorde the Gotlänningar så öfvereens med Kon. Byrger, at the samfält bådhe
af Stad och Land skulle årliga gilva honom i skat no lödige mark g), sudant mynt som
ther på landet var gilt och gengse, och ther till medh i Ledungslama, thet ähr krigsutgärd,
90 mark, vardt och så utlofvat, at hvar ther på landet kunde funnidt varda något malm-
berg, tå skulle alle som på bryta och bruka ville, gifva honom tridie parten af malmen.
Åhret elfter Christi byrd i5i4 vardt hollit itt möte i Söderköping, ther sade RijksenS
Råd Kon. Byrger nytt hulskap och manskap till K). På samma åhr vardt een ganska dyr tijdh
på landet, Åhret näst effler som var i5i5, var så myckin tordöön och liungeld alstädes i
landet at manslijk gräseligheet alrig någhon tijdh tilförende liördt hadhe. Åhret i3i6 rägnade
blod vid Ringstadaholm. Thereffier Åhret 1 5 17 begaf sigh at Hertogh Waldemar ferdades ifra
Calmara up till Stockholm, och effler thet icke var longdt af vägen, foor han till Nyköping
till at gesta sin broder Byrger, ther vardt han tå så väl undfången, at thet gick utolyer alla
motto, och tå han ferdades af, böd Konungen honom till sigh igen 1 återferden medh mong
ord ganska venligha, och som thet syntes, meer ähn broderlig, theslikes skref han ock
Hertogh Erich till, och bad honom storligha, at han ville göra theras broder Hertogh Wal
demar selskap, men Hertogh Erich hade een misstanka om Konungens lofven, therföre var
honom icke om at fara till honom, doch sâ lenge taalde Hertogh Waldemar för honom, at
han kom honom åstad medh sigh. När the tå kompne voro in emot staden, kommo någhre
som gofvo them förvaring at the ingalund skulle dragha till Konungen, ty förvisso achtade
han them ondt, men the vordo intet liörde, ja Hertogh Waldemar giorde sigh och miss-
lyndt ther utöfver, säijandes at slike som emellan them och theras broder hadhe burit ondt,
och giordt them osåta som elliest hadhe mått såta varit, hadhe varit alt for monge, ty vo
re ock nu tijdh, at man theras segen intet achta skulle i), ther medh foro the tå ther in,
och tychtes medh thet första vara så fägnade, at better kunde alrig bröder till theras broder
kompne vara. När tå aftonmåltid, ther mong skemptelig ord voro fallen, stånden var och
ledh at Hertogarna skulle gå åth sängs, vardt så bestell, at Hertogarnas tiänare skulle alle
mäst t) hafva theras sängar i byen, efter som Herr Johan Brunkes Konungens Drotzetes råd
och stämpling var, och kom så till at the voro fââ af Hertogarnes tiänare som blefvo quare
liggiandes på Slottet, som tå Hertogarna vore i säng, och lågo i theras besta sömpn, lat
Konungen slå dörena up och gripa them och när han hadhe låtit ganska illa trachtera, och
medh mong hånlig ord och bitter åvitelse förkastat them alla theras handlingar emot^ ho
nom, synnerligha thet som på Håtuna skedt var, spöriandes them till om the ock Hatuna
e) Cod. 4: vettig.
f) A. i3i6. Er. 01. p. ga.
g) Codd. 5. 7: 100 nder.
h) Litteras quibus se obligarunt viel apud Er. 01. p. 9 i*
i) Codd. 5,7, desunt: ty wore .... aebta skulle.
i) Codd. 1, 8; allenast, 4: alle.

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.