SVENSKA CHRÔNIKA. 
77 
GnTve G ear dr dotter af Hollsteen 3 thenne Helevig skall liafva varit een ganska dygdesam k) 
Furstinna, så at hvar man i rijket hafver talat väl om henne. Men strax bryllopet varuthe, 
församblade Kon. Magnus een häär emoot Kon. Erich i Danmark, ty them var nu stoor o- 
villie kommen emellan, för thet sölf skull som uthlolvat var, then tijdh Kon. Magnus i 
Danmark fick then undsettning, som tilllörende omtalat Ur, och icke sa snart betalat som 
Kon. Erich ville, elfter som een part af våra Chrönikor holla t ), kan henda, at ther hafver 
och varit någhot annat under. Medh samme häär drogh tå Kon. Magnus m 1 Skåne, och 
oiorde bådhe ther och i Halland medh mord och brand een drâpehgh skadha, vende se 
dhan tilbaka och drog heem till Sverige igen, medh roof och stoort bythe. 
På thet samma âhret tå Kon. Magnus hadhe varit in i Skåne, blef Hertogh Erich, Ko 
nungens broder död. Sedhan tenckte Kon. Erich i Danmark till, huru han then skada som 
Kon. Magnus honom och hans land giordt hadhe, hempnas motte, ty giorde han och sigh 
redho, medh ganska rnyckit folck till at draga in i Syerige, men lörre Un han indrog, lät 
han hemligha handla medh Kon. Waldemar, och drog honom till sigh i then förtröstning, 
at han ville hielpa honom till rijket igen, ty lät och Kon. Waldemar sinom broder Magnus 
strax thet tilsäija, att han antingen ville hafva af honom alt rijket igen, eller och alsintet 
theraf, och strax medh thet samma gafhan sigh, medh alt thet folck lian kunde astadkom— 
rna intill the Danska, och föllo så sandelt till Verende, brende och skinnade thet meste 
som the förmotte, så at och Växiöö stadh , sampt medh Domkyrkione vart tå afbrent, men 
Donikyrkian till skadegald gaf Kon. Waldemar sin gård Tollegarn m), sampt medh the 
aods som ther under lydde till everdeligh äghor. Medhan the Danske sampt medh Kon. Wal 
demar så förheriade och plundrade then landsendan, och ännu meer folck ifrån Danmark 
under the två Capitener Herr Paine Hvijt ocli Herr Bengt Alsno n) , till sigh thessförinnan fått 
hadhe, kom Herr Ulf Karlsson medh Kon. Magnus folck oförvarandes uppå them, och vart 
them öfvermechtig, så at störste parten af thet folcket vart ther slagit och fångat, ibland 
them som fångne blelvo, var och Herr Paine Hvijt och Herr Bengt Alsnö, men Kon. Walde 
mar slap undan, och kom in till Danmark. Alle fångar gåfvos löse medh sådhana vilkor, 
at the om dagh och åhr näst effter skulle komma tillbaka igen in till Söderköping, och ther 
liggia för fångar. 
Ähret thereflter kom Kon. Erich siel f medh Kon. Waldemar dragandes medh een gan 
ska stoor häär in i Vestergötbland, i then acht at the ville komma till slags medh Kon. 
Magnus, men elfter thertill icke gals tillfälle, upbrende the och skinnade landet så jäm- 
merligha at thet vart reent förderfvat, och drogho sedhan bådhe in i Danmark igen. Ther 
medh betalade tå Smålänningarna och Vestgötherne then skadan dyrt nog. som Krm. Mag 
nus tillf0ren.de in pä the Skåninger och Hallandsfarar begat hadhe; men monge Herrar lade 
sigh liter uth om, at Kon. Erich och Kon. Magnus skulle blifva förlijkte, hvilket och tå sked 
de medh then beslutning at Kon. Magnus skulle betala Kon. Erich thet sölfver som uthlof- 
vat var. 
Nu thet sagt ar tillförande, huru Kon. 0) Magnus plägade holla sitt hoff stateligha, alaredho 
för Ulm han Konungh blef, thet samme giorde han och sedhan oltijdh thes yttermeera, at 
ban liter till bettre râdh fâtt hadhe, sa at ther han förnam nâghon ibland sine tiänare va 
ra skickc ligh och dugeligh, honom hadhe han för ögon och förökade hans såld. Ther af 
kom tå at så monga som till hofva tiänte/jj, och tiäna ville, bådhe uthlendske och inlend- 
ske, ja och så väl onde som gode, sökte till och gafvo sigh i hans tiänst. Ibland thesse 
var och een edel man ifrån Danmark, benembd Peder Porsse, hvilken Undoch han för sin 
misshandel skull ifrån sitt fädernesland Danmark rymdt hadhe, van han thet lickväl medh 
sin 
jt) Codd. 4 . 7. deijeligli. 
Z) Ericas OI. p. 5 g. .loh. Magn. L. XX. C. t. 
m) Olim prædinm Folkungorum, nunc villa regia 
in paroecia Hole Sudermanniæ. 
Tom. IL 
n) Clr. quæ observavimus ad Ol. Petri p. 261. 
o) Codd. 5 . 7. Hertogh. 1 
p ) Codd. 5 . 7. desunt: och tjena .... sä väl. 
IL 20.