7 2
LAURENTII PETRI
land och kom oförtöfvat medh krigsfolket heem igen, och kallade strax tillhoopa the yp
persta i rijket, och sporde them till, hoo then var som hadhe dristat sigh till och honom o-
åthspordt i hans frånvaro taga hans son till Konungh, ther ännu icke annat var än itt
barn, och var medh thenne handelen therföre så illa till frids, at han sielfver hadhe gerna
varit Konungh. Men Herr Joar svaradhe honom sachtmodeliga, och gaf lore at sadant icke
Var skedt honom till förtret, uthan som man förhoppades myckit meera till villie och tacka, i
thet the honom, som rijksens tunga så lenge dragit hadhe, uthi så motto förskona ville, och
leggia thenna byrdona på hans son, som nu var i tillvexten. Men effter Byrger Jarl medh
sådana skäl icke ännu ville gifva sigh till frids, slog tå Herr Joar pa een annan streng,
säijandes : Vill tu ingalunda låta tigh nöija medh thet som giordt är i saakene, sa ma tu
taga tin son , och gör af honom hvadh tigh täckes, vij villia see oss om een annan Ko
nungh. Tå Jarlen hörde thet talet, gaf han som snarast een tysto uppå, och sadhe åther
till them: Hvarest vilien i tå taga then Konungen? Herr Joar svarade: Under thenne kiortelen
som jagh hafver uppå villia vij tagan. När Jarlen thet hörde, begynte han bära fahra, at
bådhe han sielfver och så hans son motte gåå qvitt vidh rijket, ty gaf han sigh till frids,
at så blifva skulle som giordt var. Och vardt tå Kon. Waldemar krönter i Linköpingh ahr
i 25 i. Och thermedh stiltes then trätan, som emellan the två slechterne, S. Erichs och Kon.
Swerkers så longh tijdh varit hadhe, ty Kon. Waldemar var på fädernet af Kon. Swerkers,
och pä. mödernet af Kon. Erichs siecht. Dock var ännu meera ondt tillbaka. Ty thet gick
så här till medh, som altijdh plägar i verldenne , när thet eena onda släpper, så tager thet
andra vidh, såsom vij sedhan få höra.
Sedhan effter Kon. Waldemar var ännu så unger, at han icke väl kunde stå sigh sielf
före, änsijdher rijksens regemente, therföre vart een gammal och förståndigh Riddare tillskic-
kat, som honom tuchta och lära skulle, sä lenge han kunde komma till manna. Men hans
Fadher, Byrger Jarl skulle thessförinnan stå rijket och regementet före, och hadhe han äntå
tree andre Söner, nembl. Bengt, Magnus och Erich. Nu effter om rijket uthi så motto väl
och försichteliga bestelt var, gick och regementet ilåghofi tijdh bort åth ganska väl oeh lo [li
ga till, ty Jarlen var from och rettsinnigh, och achtade medh all flijt på rijksens besta.
Men thessförinnan begynte then Folkungaslechten komma sigh före igen, och brådde in
på sin gamble art och okynne, giorandes myckit öfvervoldh och orett här och ther i landet,
ändock Herr Folcke, af hvilken then siechten hadhe sitt uhrsprungh, var from nogh och
dygdesam. Thenne theras misshandel lijkade Jarlenom icke väl, dock effter the voro mech-
tige, så at han icke uthan buller väl kunne kommit vidh bruka på them tillbörligh näpst, lät
han them till någhon tijdh. Men effter the här medh giorde gröfre och gröfre, så at thet in
galunda stod lerigre till lijdandes , tenekte han tå till huru han thet vedergöra skulle, och
sådana theras öfverdådigheet styra motte , försambladhe förthenskull itt stoort tal folck. Men
när the Folckungar förnummo, at thet ville gälla them fill , försumadhe icke heller the sigh,
uthan rustade också sigh medh all macht emoot Jarlen. Theras Capitener, then ock myndi
gast var iblandh them, beet Junker Karl, och lägrade sigh bådhe parterne vidh Herrvads
broo, then ene på hinsidan, then andre på thenne sidon Elfvena. När the nu icke kunde
komma till hoopa och tijden fördrögdes, gick Jarlen till och böd pa qvantsvijs dagtingan
uth, begerandes at the öfverste för the Folkungar skulle, på een frij Ieijd, som han till sa
dhe, gifva sigh öfver bryggian intill hans läger. Men ändoch the medh thet första icke stoor
troo satte till Jarlens ordh, lickväl effter ther lades så monge dyre eeder uppa, bådhe af
Jarlen sielf, så och af honom som mecklaren vara skulle i sakena, nembliga Biskop Koh i
I.inköpingh, vågade the Folckungar sig öfver brona till Fienden , men så snart the voro öi-
verkompne in i lägret till Jarlen , lät han taga them allesammans fatt och hugga them strax
halsen af. Thermedh blef tå then Folckungaslechten ganska myckit förlamadh, så at boon
een long tijdh ther effter icke rettsliga kunde komma till macht igen, Thetta giorde Jailen,
anseendes then nytto som ther af fölia kunde, at thenne bullersamme och uproriske mänerna
kornmo af vägen; lickväl effter thet ord och Iöffte, bör allom och altijdh, synnerliga ther
the

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.