SVENSKA CHRONICA.
65
om honom sagt varder, at han älskade rätt och rättvijso, thet är hoonom till een ganska
stoor ähro, ty hvadh kan vara lofligare? hvad höfves enom Konungh bättre, än at han haf-
ver rättheetena kiär ? såsom och Konungh Davidh förthenskull bedher tlier om säijandes: O
Gudh gif dock Konungenom tin doom , och Konungens Son tina tettfärdigheet. Ty all öf-
verheet är eenkannerliga thertill af Gudi, at boon rettena styrkia och vrångheeten straffa
skall; theriore är thet een kosteligh tingh när then , som verldsligh macht hafver, therpå llij—
teliga achtar, till hvilkit Gudh alt voldh och öfverheet rettsliga skickat och förordinerat
hafver.
Han säijes hafva låtit retta och förbettra Sveriges Laghbook, thet är honom och till itt
härligit lofordh, ty ther medh varder betygat, at han hafver hafft konungsliga omsorgh, ic
ke för them allenast som i hans tijdh lefde, uthan och så för them, som eflter honom kom
ma skulle, ty såsom munteligit taal är them tiänligit som närvarandes äro, och pahöra kun
na, så tiänar thet som i skrifvelse är författat, bådhe them som närvarandes äro, och i
framtijden komma skole ; så kan man och väl tenkia, at sådant arbete, som han lät företaga
medh Lagbokenes rättilse, var på then tijdhen stoorliga af nödene, ty ther hafver, utliari
tvifvel, månge stycker och lagh efFter hednisk villo och meeningh varit insatt, som iblandh
Christit folk icke väl kunne stå till lydandes, när han tâ sådanne lagh iörvandladhe, så at
thet måtte draga öfvereens medh naturen, och Guds beskrefne lagh, giorde han icke allenast
såsom een loüigh Landsfurste, uthan ock som een rettsinnigh Christen och eenkannerliga
Guds tiänare. Och är honom sådant än till så myckit större ähro, at endock många Christ-
na Konungar allaredho här i rijket för honom varit hafver, likväl var iu allestädes thetta
nödtorfftiga vercket hoos them försummat.
Ytterligare varder honom tillagt, at han uthi alla måtto sigh therom beflijtade, at iblandh
hans undersåther all tvist och tvedrächt afskaffadh, men sämio och kärleek uprättat och vidh
macht motte hollen vardha, hvadh ock thet är för een dygdh, gifver vår Herra Christus
tillkenna ther han säger: Salige äro the fridsama. Thenna är retsliga then dygd af hvilka
samme vår Herre sigh i skrifftene een fridförste kalla låter, ty hafver och thenne fromme
Konungen, thes heller ölvat sigh ther uthi, och i så måtto lagt sigh all vinningh om, at han
rnotte varda then eviga himmelska Konungenom Jesu Christo lijk eenliga, och var thenne
dygden uthi hans tijdh så myckit lofligare, så han tå var ganska myckit af nödene. Ty så
som man af Chrönikorne förnimma kan, hafver här i rijket på then tijdh varit een ganska
stoor och förfärligh tvedrächt, ja, så stoor at boon gick öfver alt thet som han förmåtte å-
stadkomma, bådhe medh rådh och dådh, så at lian och sielf på sidstone theröfver blifva
måste. Dock var hans godha meningh och mödo icke förthenskull förtapat, medhan Gudh
altijdh och i allom tager villian för machtene.
Så talas och myckit om hans mildheet emoot the fattige, huruledes han fill theras nöd-
torfftigheet altingh hadhe ospardh, och varder thet synnerliga myckit prijsat, som han säijes
skall hafva giordt och talat, när hans undersåter förde fram sin laga skatt, eller hvadh elliest
var för utskylder, ty man säger, at han thenne orden skall tå plägat bruka. Mihi mea suf
ficiunt. Jagh hafver nogh af mitt egit, behåller edert för edher sielfve, ty edre effter-
kommande skola val behöivat. Och skall thermedh låtit them föra theras uthgerdh heem
igen till sitt, och ändock sådana hans ordh hafva väl medh sigh itt betenekiande; likväl hvar
lian i sanningen så giordt och talat hafver, kan man iu klarliga förnimma theraf, at girug—
heet ocli vrong begerelse till främmandes gods, hafver varit fierran ifrån honom, som ock
thet kunde förachta, som ock honom medh retto borde, och lagliga tillhörde.
Medh then reeso han giorde till Finlandh, inladhe han ock stoor ähro. Först i så måtto
at han så manliga stridde , van seger, och tvingade fienden hålla fridh ; ty the plägade offta
giöra skadeligit infall hi jt in i nästa gräntserne. Sedan at han medh thet samma förvidgade
ocli uthspridde Christen troo. Ty förr gaf lian fienden ingen fridh, än the allesammans ha
dhe lagit vidh Christen troo, och låtit sigh döpa. Men när the och så giordt hadhe, fingo
the
Tom. U.
II. 17.

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.