74. 
Rag 
waldh 
6* 1AURENTII PETRI 
rarit värtlh (såsom alle hans unclersåther honom önskadhe) it t långt lijff, men the voro ho 
nom, till eventyrs, intet värdige, ty vart han och snarliga af (tagom tagin genom några si 
na nfvundsmäu och förrädare, som honom dråpo medh förgiift uthi Vreeta uthi (Jstergöth- 
landh. Och ändades så rrtedh honom then godha siechten, under hvilkens regemente Sveri 
ges Inbyggiare mådde väl, och rijket stodh i sitt rätta floor. Men thet hafver så här till 
gått på then tijden, som thet altijdh och allestädes plägar i verldene, när man hafver godt, 
så besinnar man thet intet, icke heller tackar ther Gudi före, såsom thet skie borde, ther- 
före nödgas ban ock i then måtton låta komma bär på förvandlingh, at man theraf må för 
nimma hvadh thet är lör een stoor Guds gåfvo, nar man hafver fått af honom ( ty af ho 
nom är all öfverheet såsom S:t Paulus säger) een from och gudfruchtigh Förste, hvilken 
uthi alla måtto söker Guds prijs och ähro, och sina undersåthers bästa. 
Thertna Konungh Inges första hustru var then lielga Ragnitdh , som säijes vara begrafven 
i Teige, medh hvilken han skall hafva att eena dotter») som Iieet Margreta. Henne gaf han 
medh thet första Konungh Mcignus i Norrige för Iridh och säinio skuIdh,som Saxo v) säger, 
men samme Magnus hafver sedhan icke länge lefvat; thermedh vart boon tå annan gong 
gifft till Danmark, och atte Konungh Nicolaus , som henne tagit had lie till hustro, medh 
henne een son, then elfter sin moderfadhèr vart kallad Inge. Honom släpadhe een häst 
till döds, ther footeri var fastnadh i byglon, och skied Je thet, när han äilnu last unger var 
till ålders. 
Ragvaldh medh thet vedernampriet Knaphöfde kom efter Kon. Inge till rijket, men effler 
thet i Chrönikorne säijes at lian bief uthvaldh af Östgötheina, är bjkt, at han icke af alle 
Rijksens inbyggiare hafver vordet samtyckt, ja, (såsom och the/i Danske Saxo X) säger) Vest- 
götherna liadhe allaredho iörre an Ragvaldh var till Konungh tagin, af then andre parten 
uthvaldt Konungh Inges dotters son, som hoon atte medh Kon. Nicolaus af Danmark 
och Iieet Magnus, till Konungh; och elfter Ostgötharne och andre rijksens inbyggiare, som i 
Konungavalet bögsta rösterna allijdh plägade hafva, icke hade varit athspordhe, ogilladhe the 
Wstgölhernes Konungh, och uthvalde the så thenne Ragvaldh; men Vestgötherne ville iu 
om eens blifva, ther vidh som the liadhe giqrt, ty gingo the och till, när Konungh Ragvaldh 
utlian försäkringh (then kallas plägar grudh och gisslan) tijt in i landet dragen yar, och slo- 
go honom ihiai i Karl aby vidh Skara, tijt lian kommen yar till at halla ther medh them 
samtaal, hvilket skedde ähr efFter Christi bördh liöf). 
Om thenne Kon. Ragwaldh bära våra Clirönikor een sådana vitnesbördh , at han till sin 
växt var resigh och fidlvorden, men till hugh och sinne ganska stolt och till alla sina gier- 
nlngar Öfverdådugh, uthi samme öfverdådugheet skall han och (som sagt är) vara indragin i 
Vestergöthlandli uthan grudh och gisslan , och thermedh sa förbittrat Vestgötherne, at the 
tå ainao till och sloao Jionom ihiäl. Åndock så baden thenne stycken kunna väl vållat, thet 
Vestgötherne således giorde på Kon. Ragwaldh , först thet, at the allaredho valdt liadhe then 
Konungh som the behålla ville, och sedlian at them förtyckte, at Kon. Ragwaldh var så stolt 
och Holt them så förachteliga, at han icke vyrdade sigli at begiära al them laga sakerheet. 
Nu ändock Ragvaldh i så måtto var kommen af vägen, så vardt likväl icke then Vestgötha 
Konungen Magnus änainat, hvarken af Östgölliom eller androm rijksens inbyggiarom, ty är 
lian icke inkommen i thet Svenska Konungatalet, som uthi vare Chrönikor uptecknat Ur, 
icke hafva heiler Vestgötherne kunnat hafft stoor orsak till at taga samma Magnus till Ko 
nungh, lör hans dygder och fromheet skuldh, ty hvadh han värre var än Kon. Ragwaldh, 
bättre var han intet. Ty öfver myckit annat ondt som then Danske Chiöuikan honom till 
lägger, drap han förädeliga sin Fadersbroders Sou S. Knuuth Hcrtogh y), Giorde han tå så 
dant uthi sitt iaderneslandh medh siu så närskyida och sä fromma frenda, hvadh skulle han 
icke töra våga i främmandhe landh bådhe på skylda och oskylda, livar han liadhe mätt kom 
mit till fullkomligit konungavälde. 
Swerker 
u) Cod. i. addit: beneind Christina, hvileka S. E- v) Lib. XIII. p. 2 no. 
neb Konung fick till hustru. Meii then andra Ingas x) Lib. XIII. p. a35. 
hustru hett Helena, medh hvileka han ock atte ena y) Saxo, Lib. k'III. p. a io. 
dotter, som hett Margretha,