SVENSKA CHRONICA. 
5; 
Vände lian icke heller åther merlh mordli och brandh, förr än tlic Gotländske måtte gå till, 
och gifva honom een stoor summa penningar och sölfver i brandskatt. Ther medh hölt han 
tå uppe, och blef ther liggiandes i vinterläger. 
Men om Vahren efîter drogh han tillbaka, genom Öresund, uti Vestra Siöön, och gå£ 
eigh så in till Konungen i Engelandh, ther fick han tå straxt frian hämpn , till sine skip, och 
vistades ther i try åhr, löpandes t dessförinnan al och till, när och hvart honom täcktes. Se 
dan for han hem till Norrige igen, och ladhe till then landsändan som kallas Wijken «) 
ther kom han till värka medh några af the Svenska Befallningsmän, vart them öfvermächtigh, 
och togli thet landet in, begynte och så handla medh sine vänner och slächtingar, at the 
alla skulle hiälpa till at rijket skulle komma uthur fremmande händer, till infödde män igen, 
och till sine gamble frijheter. Medh thet samme förbödh han ock at gifva Konungenom i 
Sverige skatt, ja han giorde och theruppå förbodh, at man medh Sveriges inbyggiare handla 
och vandla skulle, och snarast sagt, han skickade sigh nu aldeles såsom een fuflmyndighKo 
mm gh i Norrige. Ta Kom Oloff i Sverige thetta sporde, försambladhe han een stoor hoop 
krigsfolk, och förskickadhe thet oförtöfvat in åth Norrige, till at iörtaga OlofF Haraldssons 
anslagh, ocli tvinga Beggarne, som affalne vore, till lydno igen. Men efiter thet theras < 5 f- 
verste blef dödh på vägen, måste the Svenske medh oäudt ährendhe draga tillbaka igen, lik 
väl när the Norske begynte till at tänkia huru mächtigh Konungen i Sverige nu var, först 
af sig sielf, sedan af Kon. Knut i Danmark, som var hans brodher, fruchtadhe the at han 
dock skulle vara them för dryger, märkte och thesslijkes väl, at the icke uthan stoor skaclha 
kundhe umbära the Svenske, lördenskull gingo the samdrächteliga till och gåfvo OlofFHaralds- 
son thet rådhet, at han skulle begiära sigh till hustru Konungens dotter i Sverige, förhop 
pandes , hvar sådant gifitermåhl hddhe sin framgångh, skulle thet komma bådhen rijken till 
myekin nytto och langligit böstandh. i hetta radet lät han sigh behaga, och hadhe strax här 
om sin bodh till Kon, Oloff i Sverige. Men elfter Sveriges Konungh så harmse och förbitt- 
radh var pa* Olofi flaialdsson, hadhe for thet han hadhe sa svaar skadha giort medh mordh 
och brandh in uppå Sverige, så ock at han hadhe giort honom Norrige affälfigh, sadhe han 
ther till medh thet första kort Neij, sadhe sigh icke heller någon vänskap medh Ölolf Haralds- 
son giöra villia, Dock elfter så mänga, och uthaff hans egne ladhe sigh ther uthi, lät han 
sigh omsidher thertill beveka, så at thet ock strax vart öfvertalat. Med thetsamma sändes 
Jungfrun åstadh medh sådana föllie som ther till liördhe, emoot honom till Tönssbergh och 
vart så uprättat Konungarna och rijken emellan een fast fridh, åth hvilko bägges rijkes in 
byggiare myckit gladdes, icke allenast för tliet gagn skull, som rijken tber af hafva kundhe 
Mekamligh måtto, uthan ock så att höfveligit var, at thesse två Konungar som nu, sampt 
medh theras landh , ny tagit hadhe v) vidh Christen troo och then himmelska freden , höllo och 
sigh emellan fridh i verldsligä måtto, och hadhe lijka som bröder hvarannan kär och för ögon. 
Och rrööt Oloff Haraldsson thetta gifftérmåhlet icke allenast thet åth', at han blef af med then 
feigde, som han hadhe sigh till at förmodha af Konungen i Sverige, uthan vart ock så ther 
igenom förlijkt medh Kon. Knut i Danmark, medh livilken han icke myckit val ståndit hade; 
therföre at han hadhe hållit med Konungen i Engelandh, emoot samme Konungh Knut i 
Danmark. 
När tå Oloff Haraldsson var fullkomligt stadhfäst till Konungh i Norrige, giorde han 
thetsamma i Norrige, som Oloff Skottkonungh giort hadhe i Sverige, nembl. lade sigh ther 
all vin om, at Christen troo allestädes ther i rijket måtte planterat och vijdeliga utbredd 
vardha. 
Thetta må nu vara talat om then höglofliga och Christne Försten Oloff Skottko 
nungh, elfter man intet meer veet af hans regemente och lefverne säija, eij heller vidh 
hvadh tijdh han dödh blef, eller hvarest begrafven vardt. Någre säija x), at han skall hafva 
blifvit dödh Anno 1018 y) och sedan vordet begralven i Linköpingh. Thet må ock tå vara 
een 
v) Wiken : horlie Rohus Län. 
v) Nyss tagit hade: Nuperrime assümserant. 
2 'om. / 7 . 
x) Joli. Magnus, L. XVII. C. 2.3. 
v) Cod. 3. Anno 1028. 
ii. i5. 
^85 
I 
m