Full text: Scriptores Rerum Svecicarum Medii Aevi (Tomas 2)

SVEKSKA CHRÔNIKA. 
55 
Och ar här först vetandes at thet vedernampnet Skottkonungh, skall thenne Kon. Olof! 
ther af bekommit, som fast Iijkt är, at han hafver undergått och befalat öfver hela rijket 
utlmöra then Påveska skatten, som man hafver plägat kalla R o m sk ott, at vij och ther af måge see 
huruledes Påven uti ingen leek, ther profijt hafver kunnat vara medh, ville vara forglömdh. 
Thetta hafver Kon. Oloff giort, uthan tvifvel af the fremmande predikares rådh och tillskyn- 
dan, effter the väl viste, huruledes samma skatt eller Romskott plägar uthgiöras också i Enge 
land, och ändock thet fögo kunde förslå, lijkväl giorde thet så myckit af sigh, at så man 
ge som samme Romskott uthgiorde, bekiände ju ther medh, at the then Romerska Stoolen 
voro undergifne och lörplichtade. 
Nu then tijdh thenne OlofF Skottkonungh kom til Rijket, effter sin broder Steenkill, 
regeradhe i Danmark then Konungen Sven , som af Erich Segersäll fördrefven Yar. Ty sä 
snart samme Erich var dödh, togo the Danske honom igen, hvilken alt sedan var ganska 
mycket ther uth om at Christen troo, then han tillförendhe så hädskeliga förfölgt hadhe, 
nu måtte allestädes i Danmark predikadh och utbredd varda, På samma tijdh var een som 
heet Oloß Tryggiason Konungh i Norige, then ock läts vara Christen. Dock hans ochriste- 
liga anslagh, lefverne och afgångh betygadhe nogh, at hans Christendom mera stodh i namp- 
net, än i gagnet. Medan nu thenne Olof Tryggiason, Noriges Konungh, hadhe sett huru 
ledes Kon. Sven i Danmark, icke stoor lycko i sitt Regemente hallt hadhe, förachtadhe han 
honom, och lät sigh så tyckia, at ock han skulle kunna varda honom öfvermächtigh och 
förjagan, synnerligen om han ther till något biståndh af Konungenom i Sverige bekomma 
måtte, såsom han väl förmodde genom thet medel som han tänkte, nembl. svågerskap. Hvar- 
före han och tå på belägen tijdh uthsändhe sina Legater till Drottningli Sigrvih , o) Erichs 
fordom Sveriges Konungs effterlefverska, och Olof Skottkonungs moder, begiärandes henne 
si „h til hustru; ty boon var ännu icke myckit gammal, ther fick han och godh svar, och 
blef strax öfvertalat at sâ skiee skulle. När tå Kon. Sven i Danmark thet spordhe, och 
strax förmerkte, hvart uth thetta gilftermâlet Iendha ville, begynte han tenckia till, huruleds 
han medh list måtte giöra thetta om inthet, i sa måtto, at han kunde komma Konungen i 
Norige till at slå aff tirer medh, och på slijk eventyr uthskickadhe han strax til Nornge tva 
listige sällar som thetta medh honom skulle försökia. När the tå kommo fram till Kon. 
Oloff i Norrige, lätes the vara lands flychtige för Kon. Svens tyrannij skull, och taladhe 
médita illa om honom, men tvärtom hans dotter, sotn heet Tyra, lofvadhe the öfver alla mot 
to och slogo ther til medh så före, at lijka som samme Jungfru Tyra fast bättre vore hans 
höfva, än Konungens moder i Sverige, så skulle han och väl bekomma henne. Medh så 
dana theras svijkelige ordh, vardt tå Konungh Oloffs sinne förvandladt, så at han strax hadhe 
sine Legater till Danmark, lätt värfva om förbem. Kon. Svens dotter, och fick Ja. Ihes- 
förinnan kom Drottn. Sigridh til sin fästman Konungen i Norrige, effter som hon af ho 
nom tilförendhe kallat var, och fälte sin ankar bredhvidh hans , men hoon var honom tå 
så lijtet välkommen, ty beviste han henne icke heller myckin välvilligheet. Ja, een så stoor 
smälek giordhe han henne, at man kan icke stort värre förmodha af sin hufvudfiendhe, thet 
så til nick; han lät på quantsevijs bidhia henne, at hoon skulle komma til honom i hans skip, 
och äntå hoon i förstone medh blygsamheet thet nekadhe säijandes icke väl stå, at eeq qu- 
inna skall först gå till mannen i slijk handel, så lät hoon likväl beveeka sigh här till, så at 
hoon tänckte föllia Konungens vilia effter, men som hoon kommen var in på bryggione, 
then emellan bådha skipen uthlagdh var, p) ther medh bar hoon uthi siöön mitt emellan bå- 
dha skipen, så at hoon tå när hadhe blifvit borto, hvar hennes tienare icke hade kommit henne 
til undsättningh och fått henne up igen medh litslo lijfve. Nu thenne store smäleeken hadhe 
hoon så vidh sigh huru hoon kundhe thenne gången, tänckte likväl till huru sadant i sm 
tijdh måtte liämpnadt vardha. Thermedh lyffte hoon åter sin ankar och foi heem till S\eii- 
ge igen. Tä 
p) Cod. i. addit: Luelfdes bryggiostocken om, ef 
ter som af Konungenom undergått var. 
o) Cod. 5. 6 . 7 . Segred.
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.