46 
LAURENTII TETRI 
îgen, meclh sådant föllie , som höfVeligit var, till at liämpta Jungfruna hijt intill Sverige. 
Men när han tå uthi Hallandh kommen var, vart han eenestädes i sitt herherge, såsom alle 
lago i sin bästa sömpn, af värdenom, som var een arg, förtvifladh skalk, öfverfallen, sa at 
mäste parten af hans föllie vordo ther iärnmerliga mörde, sielfver Ebbe, sampt medh nagra 
andra flå, kunde som nogast undslippa. Ty drogli han ock stras, sa trakterat, hem medh 
oändat ährendhe klageliga förtäliandes Konungenom, huru honom gångit var. 
Men effter Konungh Gothar thetta icke annars förstå kundhe, än som lijkt nogli var, 
ïiembliga, at thet genom Konungh Amundhs stemplingh, och makadhe rådh skulle skedt vara, 
giorde han strax redho medh een väldigh hoop krigsfolk, och drogh thermedh in i Hallandh 
till at hämpna thet högmodh och förtreet, honom i så måtto vederfarit var. Ther mötte ho 
nom ta Siwardh Konungh Amunds son medh Danmarks macht, och vart afslagen. Och tå 
Gothar hadhe intagit Hallandh och Skåne, skickadhe han åstadh itt taal folk, thermed han 
ock lät hämpta sigh Jungfruna medh våldh , förde henne heem till Sverige, och togh henne 
så till hustru, effter som honom af hennes fadher tilförende tillsagt och uthlåfvat var. Men 
öfver Hallandh, Skåne och hvadh meera han i Danmark intagit hadhe, skickade han för be- 
fallningsman een som heet Simon. Medh samma Siwardh, som effter sin fadher Amundh nu 
yar Konungh vorden, var han sedan offta till slags, dock altijdh lyckolööst, till thes han 
omsider i markene slagen vart, och alle the Danske, som tå medh voro, platt niderlagde. 
När tå Konungh Gothar itt gott skiffle regementet hafft hadhe, säijes han skola hafva låtit 
dräpa een myndigh man i Sverige, som heet Sibbe, therföre at han var kommen uthi rychte 
för Konungens syster. När tå samme Sibbes slächtingar, som theras dödha frändhe hämpna 
ville, icke eiliest tröste sigh thermedh komma till väga, gåfvo sigh een part af them till Ko 
rum gli ' farmer i Danmark, ther the ock vordo anammadhe, fingo af honom een stor hoop 
folk, och kommo thermedh tillbaka emoot Konungh Gothar. Men tha Konungen hadhe 
giordt sigh redho till at draga emoot fienderna, vart lian hasteliga och olörmodt dräpin af 
sin egen broder, som heet Faste. Meer veet man ock af thenne Konungh Gothar, som een 
så märkeligh förste var, intet at säija, 
5o. jidils vart Konungh efter sin fader Gothar, vidh then tijden ta Kon. Järmer i Danmark 
vart medh storm vunnen och dräpin af the Slaver. Och meena een part at thenne Konungh 
Adils skall hafva varit i förbundh medh the Slaver , och haft sitt folk medh i (henna beställ 
ningen. Thetta kan ock väl sa vara; men thet må man säija för visso, som alla vare gambla 
Ohrönikor samdrächteliga hålla om hans afgaugh, nembl. tå han vai opridin, till at giöra 
then afgudinnone Diana offer, bradhstörte han nidh af hasten och gal up andan l), Sombliga 
säija, at thetta skulle hafva skedt, therföre at han hafver hafft een vederstyggelse vidh sam 
ma offer, så at han icke hafver velat giörat. 
.5i. Östen, Adils son, kom till rijket i sins faders stadh, men hvadh han i sin lifstidh uträttat 
^° ICn hafver, eller huru han regerat hafver, veet man rättsliga intet afsäija; ty therom är intet ta 
lat i vära gambla Chrönikor. Thet lather sigh likväl märkia på hans afgångh, at hans re 
gemente mångom hafver misshagat, synnerliga them som skulle heetas vara hans vänner; ty 
när han itt sinn stadd var i. Östergöthlandh (såsom een paart af Chrönikorne hålla ll)) skulle 
hans vänner pa een belägen tijdh , hafva drifvit honom in utlii itt liuus, medh hans tå när- 
stadda lioffolk, kringhvärfft honom, och brändt honom sedan upp, sampt allom them, som 
medh honom voro m). 
52. Ingemar eller Ingivar , Östens son, hvilken ock Knuut kallades, blef Konungh i Sverige 
gemareflter sin fadher n). Han säijes hafva varit een väldigh krigsforste, och rnyckit bedrifvit, 
synnerliga i Danmark, hvilket lian ock omsider medh väldig handh skall intagit hafva. Men 
ther bredheVidh skall honom ock så varda gangit, som mångom androm Svenskom Konun 
gom och Herrom elliest offta gångit är, therföre at the väl kunna vinna, men sin seger icke 
yäl och förståndeliga bruka, hafva acht pu skötet o) och sigh lörvara. Ty när thenne Ing- 
war 
T) Cliron. Pros. 1. c.' w) Cliron. Pros. 1. c. 
Il) Job. Magnus, L. VIII. c. 20 , o) Ilaiva acht pâ skotet, sectulo vclu circumspi-j 
Til) Cliron. Pros. p. 243. ccrc. Proverbium, v. Ihre.