Full text: Scriptores Rerum Svecicarum Medii Aevi (Tomas 2)

SVENSKA CHRÔNICA. 
45 
När tå OlufF vart them ju läpgre, ju tyngre, voro nägre af them till, och hegynte handla 
mcdli then kämpen Starkhother, livilken i stridene på Konungh Flakons sijdha ock varit ha- 
dhe, och budho honom itt stoort stycke gull, at han ville taga then tyrannen OlufF af vä 
gen. Och anta honom så viil tyckte, som thet icke skulle räknas honom till nagor stoor 
ahro hvar han så giorde, likväl efFter the voro sa trägne härmedh, lät han sig beveeka och 
toghVedh gullet, som the uthbudit hadhe. Och een dag, tå thenne OlufF var gången i badli, 
gick Starkhother (som altijdh sökte tillfälle) strax in efFter honom, och drap honom ther na 
ken. Men strax han thetta stycket giort hadhe, vart han så ångerfull, at han nastan hadhe 
förgiort sigh sielfF, och säijes honom hafva burit samma onda samvet alt mtdl döden. Ty 
ändock Olufi för sitt öfvervåldh och tyrannij skull, tycktes väl värdh vara, at han plago lij- 
dha skulle, dock likväl efFter han synes thet så oährliga vunnit, och thermedh sin förra 
manliga verk förmörkat och befläckat hafva, vart thet honom så leett och häsligit, at han 
therföre ingalunda längre lefva ville. Gick förthenskull till, togh gullet, som han för Oluffs 
dödh upburit hadhe, och legde therföre een, som honom medli sverdh dräpa skulle, nembliga 
een rnächtigh hielte, svensk född, benembdh Hother, genom hvilken ock så skedde. Såda 
na var tå thenne starke kämpes, som Starkhother kallades, ändalycht. 
Men om Konungh Flåkon Ringh varder sagt, at han alt sedan medh firidh i Sverige re- 
geradhe, intill thes han ganska gammal vart, och när han tâ blef dödh, vart han tå begraf- 
ven i Upsala, ther hans förfäder, andre Sveriges Konungar hadhe tireras begrafningh. 
Egill, som kallades Wendelkråka, Håkon Ringhs son, kom uthi sins faders stadh. Om ^ 
honom är skrifvit i Chrönikorne, at när han elliest regeradhe sitt rijke medh fridh, oan- 
fechtat af främmandhe fiender, skall honom tå then olyckan påkommin vara, at een af hans 
e<me Hoffsinner h) och dageliga tienare, benembdh Tonne , vart honom affälligh, och dreef 
sina sak så vijdt, först genom hemligh stemplingh, och sedan medh uppenbarliga handlingar, at 
han omsider icke fruchtadhe, medh afvogan skiöldh, möta sin Herra, Konungh Egill i mar- 
kene, och lefverera honom slachtningh, och thet icke een gångh, utlian på åthskilliga tijder 
och rum nijo gånger i). Ty så illa baars thet till för Konungenom, at han medh thet första 
tappadi» otta slachtningar; men elfter hans lycka icke äntå alstinges dödh var, när thet kom 
till thet nijonde slaget, fick Konungen öfverhanden, och vart tå then uproriske tjenaren sla 
gen och hans lieela anhangh niderlagt och förskingrat. Ty kom ock tå Konungen åther till 
macht så at han åther begynte till at uprätta igen hvadh som hälst emedeltidh var förfal- 
lit . ty efFter sådana lägenheet på färde varit hadhe, måste rijket thesförinnan hafva kommit 
(som hvar man kan tänka) uppå een dråpeligh skadha. Men thenna glädie hlef thes heller 
icke myckit långh för honom; ty som han nu genom sin flijt och stoora omak hadhe kom 
mit rijket något på lotterna, och var än tå bättre i våhnom, blef honom alt för stackot fo 
re. Ty man säger at een alFvetta eller rasande tiuur, som han l-akade komma emoot, stån 
gade honom till döds. Een part meena, at thenne tiuuren skall genom trulldom till sådana 
rascrij drifvin vara af Konungens afvundsmän och hatare ; lijka som then Danske Saxo sä 
ger skiedtvara medh then galna koon, som Konungh Frodlie i Danmark ock säijes ihiälstan- 
8 “' gII?; then ock O, har af son,bligom Ur kalladh, vart Konungh i Sverige effler sin fa- 5^ 
der Egill. När thenne Godtar ville gââ till gifflermåhl, föll honom » -net, efter som ock 
tvektes godt, och till allmenneligh landsfrid tienliglt vara, uthi sa måtto beli-ynda s, g l, medh 
Konungen i Danmark, thon JmM heet, och hadhe tvä döttrar ganska dä.jehga; sande ock 
tä ,„h een af sina godha män och rädh, som heet EU», then sådan ährendhe hoos Konungen 
i Danmark värlva skulle. När samme Ebbe till Konungh Amundh kommen var, oel. sms 
horres värf ther förtalt hadhe, fick han strax godh svar, och Lom oförtöfvat üUbako »gen, 
säiiande» sinom hom behagelige tidende. Ty vart han ock strax affärdigat medh thelsamma 
‘ igen 
7j) Ilofvasju, Hofgesind, Ilofman, Aulicus, Mi- 
Tonu IL 
nister Regius. 
i) Chron. Pros. ' Rliytlim. min. 
k) Saxo, L. V. p, 96 . 
II. 12.
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.