44
LAURENTII PETRI
När tâ Koniingen thetta folket, effter som honom syntes, skickat och i lagh kommit hadhe,
kom ock Kon. Haraldh thertill medh sitt folk, och skickadhe thet också uthi slagorden tvert
eraoot Kon. Håkon. Och sedan tå alt var hestält på bådha sijdor, så at the nu aldeles redo
voro (ty förr slogh ingenthera på then andra) gick striden uppå, och var så gräseligh och
svår, at sådana manlall och blodstörtningh hadhe aldrigh någor mennisko uthi all thesselandh
antingen hört eller sport. Men tå vart befunnit, at the bogeskytter, som Konungh Håkon
hadhe ganska mångh i sin häär, myckit gjorde af sigh i thenna resone, hvilke ock så starka
bågar hadhe, at för theras skott stodh hvarken skÖldh eller harnisk. Saxo rÖrer serdeles om
Dalekarlar e), at the sigh blandh alla andra manliga beviste, så at af them in uppå the Dan
ska gjordes een dråpeligh skadha, theraf striden tå begynte fast luta på theras sijda, och biel
boos them ett ganska stoort sorl, så at ock Kon. Haraldh, som tå fögo bättre var än een
blindh man, thet hörde, och baar thervidh fara, frågandes sin foreman, som beet Brunn ,
hvadh på färde var, och huru thet sigll hadhe medh striden. Men effter samme Brunn var
Kommgenom intet godh, gaf han ock fögo for svar i sakene , uthan fattade honom medh thet-
samma och störte honom utför vagnen, ther han uppå sittit hadhe, och slogh honom hufvu-
det sönder medh een klubbo. Thermedh ändades tå Konungh Haralds Iijff, hvilken iblandh
alla Dana konungar, näst effter Konungh Frodha then tridie, een medli the mächtigaste och
största varit hade,
När tå Konungh Håkon sporde, at Haraldh var dödh , och at the Danske nu begynte
gifva flychtena, bödh han gifva tecken i sin häär, at man skulle hålla uppe, och icke längre
förfölja fienden, ty han ymkadhe sigh tå öfver thet gräseliga blods uthgiutelse, som honom tå
var för ögonen; men så hädske och blodgiruge vore nu the Svenske tå vordne, at Konungen
hadhe nogh göra förr än the kunde stillas. Sedan lät Kon. Håkon iblandh the slagne upsÖ-
ka Kon. Haralds lijk, och när thet funnit var, lät han thet ährliga begrafva, ändock samme
Konungh Haraldh thet icke myckit väl förskyllat hadhe, i thet han hans fadher Kon, Jerundh
medh een så smäligh dödh hadhe dräpa latit. Dock lät Kon. Håkon thetta skee, betänkian—
des at Iijka som thet är prijs värdt, at man sin fiende tvinga och vinna kan, medan han lef-
ver, så är thet ock icke annat an skam och oähra, förfölia och stnäleka honom, sedan han
dödh är. Men Konungh Håkon lät thetta till, icke allenast medh Kon. Haraldhs lijk, uthan
bödh uppå, at alle uthaf Danmarks herrskap och adel, så månge som ther af markene kun
de upfundne varda, skulle theslijkes ährliga begrafne varda. Och var sagt talet uppå the
förnämbligaste, som slagne voro af Konungh Haralds häär, skulle löpa till Soooo och af Ko
nungh Håkons häär 12000, men på then meenige hoopen af the slagne, skall intet laal haf-
va kunnat vara f).
När tå Konungh Håkon thenne segren vunnit hadhe, skall honom heela Danmarks rij-
ke gått strax tillhandha. Men han satte them tå till rådande och regent i landet een jung
fru, som kallades Heetha, hvilken uthi striden på the svenskes sijdo ock varit hadhe, och be-
vist sigh ther troliga. Dock behölt han Skåne under sig intill Sverige, förlänandes thet si
nom skyldeman, benembdh Oluff g), Konungens son af Norrige. Men effter thet the Danske,
som fast annat voro vane, tyckte snöpeliget vara, at een quinna således öfver them rådha
sluille, voro the böönfallandes till then Skånska Regenten Oluff, at han ville afsätta then
jungfrun Heetha, och taga heela rijket till sigh, låfvandes honom thertill hielp, om så kunde
behöfvas. Nu effter thetta väl var för honom en möjeligh boön, hörde han henne icke nödigt,
uthan kalladhe strax till sigh jungfru Heetha , och bödh henne antvarda the laridh, som boon
inne hadhe, sigh tillhandha, undantagandes Juthlandh, hvilket han lät henne behålla, dock
så at hoon theraf honom skatt göra skulle. Men effter Oluff begynte bruka sin gambla va
na, varandes något hårdh i Regementet, var icke långt pålidit, förr än the Danske ångra-
rlhe hytet. Men här voro nu icke annor rådh på färde; så som the hade sjelfye gjort thet,
så måste the hafvat.
När
e) ”Teste Saxone,” scribit Joh. Magnus, L. VIN.c. 9 . jf) Saxo, L. VIII. p. i4 7 .
Saxo vero hoc de Gu tt on ib us prædicai L. VIII. p.i46. g) Olo , ap. Saxonem 1 c.

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.