Full text: Scriptores Rerum Svecicarum Medii Aevi (Tomas 2)

42 
LAURENTII PETRI 
46. 
In 
gemar 
regementstiden något Iiafva uthrättat; ty lian synes vara then samme Svenske Konungen,' som 
then Danske Saxo kallar Aljf, och gifver före huru han örligadhe medh Ryssen, och hadhe 
i sin häär een väldigh kämpe benembdh Hildegren , hvilken uthi samme örligh kom uthi een- 
vige medh sin half broder Haldan , honom ovettandes och vart af honom dräpin. Om thenne 
Alffs eller Alrichs ändalyckt talar Saxo intet annat, än at han blef dödh. Men at han sä 
blef dödh, som nu tillförende sagt är, betygar icke Ericus Upsalensis allena (som Johannes 
Gothus säger) uthan också andre, som för honom härom skrifvit hafva t) ; ty måste thet ock 
så visserliga så vara, ehyadh samme Johannes sigh härom låter tyckia. 
Ingemar vart rådande i Sverige efter sin fadher, Alrich. Uthi våra Chrönikor finner 
man intet annat om thenna Konungh Ingemar beskrifvit, än at hans egin hustru skall haf 
va låtit hängia honom up medh een gyllene kedio, på itt lijtet skäär, som tå kallades Ag- 
nafijt, ther sedan efftcr månghhundradh åhr Stockholms slott och stadh bygd vart u). Then 
na maste hafva yarit en ötver måtton argh menniska och förgifftigh grymmel v), som icke skäm 
des vidh een så stoor och vederstyggeligh last bedrifva emoot sin egen rätta herra och édi 
ta maka, och tyckte henne thetta gräseliga mordet icke vara nogh, medh mindre hoon be- 
spottadhe honom ther ofvan uppå, medh sin gyllene kedio. Dock kan man väl tänka, hva 
dhan thetta skall vara kommit ; the som härtill voro rådgifyare och hjelpare hafva varit hen 
ne fast kärare, än hennes man; ty hölt hoon ock meer af theras, ondha rådh och tillskyn— 
dan, än af echtenskapstroo och lafven, när hoon så handladhe. Tillförende hafyer nian måst 
bekänna och klaga öfver våra Chrönikor, at the fast mindre innehålla, än värdt hadhe varit, 
om Sveriges konungar, likväl är antå thet förtretligast, at ther man än finner något orn them 
således beskrifvit, är thet som oftast sådant, at thet fÖgo lust medh sigh hafva kan; thcs- 
förinnan man thet hafyer låtit tillbaka som prisligit är, och någon lust eller lörbUttringh medh 
sigh hafva kunde. Hvadan ta thetta skall kommit vara, kan man så egentliga icke vetta, 
må sachta skee, at också härmedh sâ gångit är, som itt gammalt ordh utbvijsar, lydandes: 
altijdh förgäter man snarare thet godha än thet ondha. Thet hafver man ock liar klarlma 
för ögonen uthi Konungh Ingemars beskrifningh, ty hurti skändeliga han af dagom taginvart, 
thet hålla våra Chrönikor väl, men hurudana hans regemente var, och hvadh lian eldest gjort 
och manliga bedrifvit hafver, therom tala the platt intet. Then Danske Saxo skrifver, om 
thenne Konungh Ingemar, kallandes honom Ingo , at han sampt medh sin broder x) förde 
een mächta feigde emoot Konungli Haraldh i Danmark y). Och hafver samme Konungh In 
gemar tå varit så mächtigh, at ehuru godh krigsman satnme Haraldh ock var, likväl hafver 
han icke dristat sigh at möta Konungh Ingemar i markene, förr än han hadhe varit till taals 
medh sin affgudh Odhen, befrågandes honom och lärandes, huru han sin här till vatn och 
landh skicka skulle. Ja sedan icke heller; ty Konungh Ingemar kom om halsen, som ti 11 fö - 
rendhe omtalt är, och icke som SaXO skriiver, thet fast bättre och ährligare hadhe varit; 
ty thet är ju ährligare döö för sine fiender i markene, än så skändeliga omkomma, som In 
gemar förgiord var af sin egin hustru. 
^ Ingelder , Ingemars son, kom till rijket efter sin fadher. Han hafver varit een mächtig 
In- och väl förfaren krigsförste; thet rönte Konungh Haraldh i Danmark medh sin stoor,a ska- 
^l <ler dha, hvarföre han ock var nödgadh till at göra fridh medh honom, och medh godvillia efT- 
terlåta honom sin syster till hustru, hvilka Konungh Ingeldh tillförendhe fångat och medh 
sigh heemfört hadhe; ändock thet var så ganska lijtet han nööth thet gilftermåhlet till go- 
dho. Ty effter samme Haraldhs syster var een löösachtigh och berychtat quinna, och Konungh 
Ingeldh, som slijkt väl viste, ville thet icke thesheller vedergöra, hafver hans broder, som 
förtröt at sådana skam och neesa skulle hänga them och meeniga rijket uppå, gått till i 
vredene, när the härom tratte, och dräpit honom, och lychtades så thermedh, at then, han 
skulle hafva största beståndet af, ja, för hvilka han sjelf, och så mange medh honom, slijkt 
bekymmer 
t) Cat. Reg. N:o a. 6 . Chron. Rhythm, min. p* v) Grymmel , homo iracundus, heic de Io emina 
a54. cfr. Saxonem, L. VII. p. 1 35. nec non Joh. Ma- dicitur. Deest ap. Ihre. 
grmm, L. VII. C ap. 27 . x) Cod. 1 . addit: Olof. 
u) Cat. Reg. et Cliron. Rhythm, min. 1. c. y) Saxo, 1 . c. pag. i38.
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.