4q 
LAURENTII PETRI 
något sällsynt. Ty then Danske Chrönikan hållen, at allan then tijclen, sotn sigh förlopp emel- 
lan the två Sveriges Konungar, Hakon Amundsson och Håkon Ringh , regeradhe i Danmark 
icke meer än tree Konungar, neinbl. Htindingk öfver Seelandh, Haldan starke och Haraldh 
Hildetandh, thesförinnan uthi Sverige (effter våra Chrönikor) skulle regerat liafva väl siutton 
konungar. Nu thetta är väl sällsynt, sasom sagt är, likväl vill ihet icke skicka sigh , at man 
förthenskull så lätteliga träda skall ifrån våra gambla Chrönikor, och sättia i staden igen livadh 
oss synesj ty man kan thetta väl annars medh mindre förlijka, och livar man an bekanna 
skulle något vara feelat i några af thessa Chrönikor, antingen then Danska eller then Sven 
ska, tå vore lijkare, at man giordet om then Danska, Säijandes at någre Konungar, som 
uthi lörberordhe tijdh också uthi Danmark regerat hafva, äro ther uthelåtne, synnerliga lorr 
au Haldan kom ther till regementet. Ty man kan ock klarliga märka af Saxone , at i Dan 
mark vidh then tijden hafver gått ganska skröppeliga till medh regementet, ther hvart landh 
hafver hafft sin Konungh eller Tyrann. Sa gör tliet ock väl till sakena, at man säger om 
the Danska Konungar, at the hafva vordit ganska gamble, såsom vist nogh är om Haraldh 
Hildetandh , hvilken heela femtije åhr regerat hafver, såsom Saxo skrifver k). Item tvertom, 
at mange af the Svenske Konungar hafva hafft kort regemente, såsoin ock af Yara Chrönikor 
fast lijkt är. Man vill ock heller icke stoort neeka vara här skedt, som uthi Chrönikorna off- 
ta plägar, nembliga, at någre af thessa Svenska Konungar försatte äro ifrån theras rätta tidh 
intill een annan, såsom fast lijkl är medh thenna Konungh Attil, ty han synes visserligahaf 
va varit thensamme, som tillförendhe omtalat är, och kallas Atisl, Hotbrodhs son, IIo(hers 
broder. 
, Swerker kom till riiket efter sin fader Siolm. Om hohom hålla våra Chrönikor intet syn- 
ker nerligit tlier mankan afsäija annat, än at han skall hafva varit een mächta stark och fullvor- 
den man, tlieraf någre fabler om honom uthgängne äro, som här intet behöfves, at man om 
rörer. Hans Regemente skall icke hafva varit långt och therföre varder icke meer om ho 
nom skrifvit. 
38. Walandh, Styerkers sön,’ värt tagiri efter honom till Sveriges Konungh. Om hvilkens 
landliregemente och gerningar, eflter intet finnes uthi våra gambla Chrönikor, kan man heller in 
tet något skrifva. Någre sfäija om honom uthi theras skrifvelse, at han skulle hafva fördt 
örligh in på Skåne, och betvingat then Skånska herreh, som heet Ô star l) , till att skatta sigh,' 
îtem at han ock skulle hafft för händer een ganska stör rustttingh emoot then mächtiga och 
nampnkunnoga siööröffvaren, benembdh Reetho, hvilken Konuhgen i Rysslandh, till at göra 
skada på the land och städer, som stöta in på Östra siöön, skulle utlisändt hafva, Men så 
mycket, som thenne Walandhs ändalyckt tillkommer, är skrifvit, at een Mara redh honom till 
dödh: thet är, at han så fast qvaldes i sömpnen, at han theVaf förqvafdes och blef dödh m). 
'3$. Wisbur blef Konungh effter sin fader Walandh. Honom hafver Johannes Gothus i sin 
Wis ~ Chröniko uthropat för een skändeligh och gräseligh tyrann; men effter våra gambla Chröni- 
bur _ , . .i 
kor platt intet tala om hans regemente, antingen ondt eller gödt, kan man intet annat säija, 
än at samme Johannes sådant ju hafver spunnit af sigh sielf, såsom han ock clliest offta uthi 
samma sin Chröniko giordt hafver. Dock hörer thet ingen redeligh Scribent till, sådana skän 
deligh tingh af sigh sielf dichta, när och på livem honom synes, hälst på Herrar och För 
står, och gifvat sedan uth genom allmänneligh skrifvelse för hvar man. Men så hafver thet 
sigh medh them som äro af then Påfveska arten, at the icke skämmas vidh några lögn, ehu 
ru groof boon ock är, först at hoon synes tiena till at förfordra theras ilaka upsåth n). Sam 
maledes är ock hans dom om thertna Konungh Wisburs ändalyckt vitne nogh, livadh för 
een ande honom drifvit hafver; ty ther Samme Wisbur säijes uthi Chrönikon af sina egna 
söner genom mordbrandh vara förgiordh, thet gillar han och rättfärdigar, och icke thet hel 
ler 
l) Sàxo, L. VII. p. i 3 q. n) Joli. Magnus, 1. c. Cap. 20. In fwgendaIiujus 
l) Os tarns, ap. Job. Magnum, 1 . c. Cap. 19 ■ Regis Historia Job. Magnus haud obscure immortalem 
m) In somno a demone suffocatus interiit, quo<! R. Custavum I. carpit, quem et aliis locis (e. gr. sub 
genus, Sveco sermone, Mara dicitur. Cat. Reg. N: o ( nomine Regis Godstagi, L. VIII. C. 29) impudentissi- 
2. 6, mis cotivitiis insectatus est.