SVENSKA CHRONIKA»
*>7
Konungli Sigers son, genom Iivilka samma konungsliga linea skall åther hafva konimit sigh
före igen,
Håkon, then äldste Kon. Amundhs son, om hvilken nu talat är, skall effter sm fader haf-^°^ '
va blifvit Konungh i Sverige. Men om honom ocli hans regemente, sedan han Konungh vor
den var, finner man intet synnerligit vara beskrifvit; ty är ock lijkt, at sa ofredehgh och
bängsam, som han var, (förr än han vart Konungh) sa fridsamlig och stilla hafver han rege
rat, sedan han Konungh vorden var, och sä af rättom ålder blifvit dödh»
Inge, then förste af thet nampnet, skall sedan hafva varit Konungh i Svenga Omhvd- ^
ken ändock uthi våra Chrönikor lijtet, och uthi fremmande alsintet skrifvit är, så kan man
likväl af thet litzla som skrifves klarligen märkia , at han een ganska lofhgh forste vant haf
ver dock icke sä myckit förthenskull at han stoor krigh uthi fremmandhe landh fört halver,
uthan, effter Gudh honom och hans rijke een godh och långsam fridh förlänt hadhe, hafver
han lagt alt sitt sinne theruppå, at hans landh genom rättvijso lagh och stadgar i stillhet
måtte regerat vardha, ja, thetta hörer een rättsinnigh Första egentliga till, thermedh thenne
Konungh 0 Inge också trooligen umgått hafver, som man nogh må förnimma af then eeria stad
ga , som våra Chrönikor honom tilläggiaa), nembl. at rätta Konungasätet skulle nu vara
hvarken i Östergöthlandh eller Vestergöthlandh, uthan allenast i Uplandh och i Upsala. Ty
at han hadhe väl besinnat, huru offla tvist, tvedrägt, splijt och fördert theraf sigh förorsakat
hadhe, at Heere Konungslige hufvudsäte och städer voro i rijket, än itt; men på thet slijkt
icke meer skee skulle, giorde han, ja, icke han allena, uthan ock medh honom, och under
hans hans konungslige nampn och stadfästelse, alle rijksens inbyggiare thenna ordningen, af
hvilko allom oföddom sa väl som föddom kunnogt vara skulle, at lijka vidt som nu almänt
belefvadt var, at uthi thessa rijken icke mera än itt Konungssäte vara skulle, så måtte ther
icke heller fleere Konungar vara än een, af hvilko ta föllia ville, hvar Götherna thet ytterli
gare göra ville, som the ofila tillförendhe medh sin egen och heela rijksens dråpeliga skadha
siort hadhe, nembl. uphäfvit sigh egna Konungar, så skulle thenne Stadgan uppenbarliga be
tyga emoot them, at the giorde orätt, och bordo förthenskull tlieras handel ingalundha varda
Slllat *Thenne hafver visserliga varit een och Val then störste orsaken till thenna stadgan om
konun°ssätct i Upsala till hållandes; thertill kan väl också vara, effter thet uthi Upsala på
then tijdh var theras gudars säte, nembliga Templet, ther meenige man öfver heela rijket
tå effter hednisk villo dyrkadhe stock och steen, hafver man hållit thet för höOigast och till
börligast, at konungssätet ther också blifva skulle. Men om Konungshyllningen vidh Mora
st een vect man intet synnerligit till at säija, hvadh heller tå vart så stadgat (såsom dock
intet olijkt är) heller på någon annan tijdh, effter man uthi våra Chrönikor tlierom intet fm-
ner beskrifvit vara. Likväl kan thet intet feela, enar som hälst tliet skiedt är, måste thet
också medh någon sådan allmenncligh stadga giort vara. Men till at besinna orsaken hvar-
före hyllningen plägar skeé på förb:te Morasteen, är märkandes, såsom fast lijkt i sakene,
thet som then Danske Saxo skrifver, nembl. at uthi gammal tijdh, när man skulle välia
Konungar, plägadhe the, hvilkom valet i händer satt var, ståå eller sittia på steenar när
Konungar valdes, villiandes thermedh låta förstå, at lijkavist som «teenen är itt fast och sta
digt tingh, så skall man ock then meeningen hafva om thet som tå hafs för händer, at thet
skall blifva fast, beständigt och vahrachtigt b), ^
Nearch, Konungh Inges förste son., regerade i Sverige effler sin fader. Han skall hafva Ne l
varit een ganska from och dygdeligh Förste, hvilket ock thes bättre om honom är till troen- arcl *
,lcs, at han sin broder Frodlie (såsom skrifves) intogh i Regementet medh sigh, hvilken ock
så godh och from var; och styrde the så rijket bådhe tillsammans medh lijka macht och
vilkor, aldeles väl och lofliga, föruthan all inbyrdes osämia, hvilket icke ringa tecken är till
beggies
a) Chron. Vros. p. a4ä. dr. Chrbn. Rhythm, miti. I) Subjectorum Iapidum firhiitate facti constanti-
p. s 53 . am ominaturi. Saxo, L. I. p. 5.
Tom . Ht
II. io*

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.