Full text: Scriptores Rerum Svecicarum Medii Aevi (Tomas 2)

SVENSKA CHRONIKA» 
*>7 
Konungli Sigers son, genom Iivilka samma konungsliga linea skall åther hafva konimit sigh 
före igen, 
Håkon, then äldste Kon. Amundhs son, om hvilken nu talat är, skall effter sm fader haf-^°^ ' 
va blifvit Konungh i Sverige. Men om honom ocli hans regemente, sedan han Konungh vor 
den var, finner man intet synnerligit vara beskrifvit; ty är ock lijkt, at sa ofredehgh och 
bängsam, som han var, (förr än han vart Konungh) sa fridsamlig och stilla hafver han rege 
rat, sedan han Konungh vorden var, och sä af rättom ålder blifvit dödh» 
Inge, then förste af thet nampnet, skall sedan hafva varit Konungh i Svenga Omhvd- ^ 
ken ändock uthi våra Chrönikor lijtet, och uthi fremmande alsintet skrifvit är, så kan man 
likväl af thet litzla som skrifves klarligen märkia , at han een ganska lofhgh forste vant haf 
ver dock icke sä myckit förthenskull at han stoor krigh uthi fremmandhe landh fört halver, 
uthan, effter Gudh honom och hans rijke een godh och långsam fridh förlänt hadhe, hafver 
han lagt alt sitt sinne theruppå, at hans landh genom rättvijso lagh och stadgar i stillhet 
måtte regerat vardha, ja, thetta hörer een rättsinnigh Första egentliga till, thermedh thenne 
Konungh 0 Inge också trooligen umgått hafver, som man nogh må förnimma af then eeria stad 
ga , som våra Chrönikor honom tilläggiaa), nembl. at rätta Konungasätet skulle nu vara 
hvarken i Östergöthlandh eller Vestergöthlandh, uthan allenast i Uplandh och i Upsala. Ty 
at han hadhe väl besinnat, huru offla tvist, tvedrägt, splijt och fördert theraf sigh förorsakat 
hadhe, at Heere Konungslige hufvudsäte och städer voro i rijket, än itt; men på thet slijkt 
icke meer skee skulle, giorde han, ja, icke han allena, uthan ock medh honom, och under 
hans hans konungslige nampn och stadfästelse, alle rijksens inbyggiare thenna ordningen, af 
hvilko allom oföddom sa väl som föddom kunnogt vara skulle, at lijka vidt som nu almänt 
belefvadt var, at uthi thessa rijken icke mera än itt Konungssäte vara skulle, så måtte ther 
icke heller fleere Konungar vara än een, af hvilko ta föllia ville, hvar Götherna thet ytterli 
gare göra ville, som the ofila tillförendhe medh sin egen och heela rijksens dråpeliga skadha 
siort hadhe, nembl. uphäfvit sigh egna Konungar, så skulle thenne Stadgan uppenbarliga be 
tyga emoot them, at the giorde orätt, och bordo förthenskull tlieras handel ingalundha varda 
Slllat *Thenne hafver visserliga varit een och Val then störste orsaken till thenna stadgan om 
konun°ssätct i Upsala till hållandes; thertill kan väl också vara, effter thet uthi Upsala på 
then tijdh var theras gudars säte, nembliga Templet, ther meenige man öfver heela rijket 
tå effter hednisk villo dyrkadhe stock och steen, hafver man hållit thet för höOigast och till 
börligast, at konungssätet ther också blifva skulle. Men om Konungshyllningen vidh Mora 
st een vect man intet synnerligit till at säija, hvadh heller tå vart så stadgat (såsom dock 
intet olijkt är) heller på någon annan tijdh, effter man uthi våra Chrönikor tlierom intet fm- 
ner beskrifvit vara. Likväl kan thet intet feela, enar som hälst tliet skiedt är, måste thet 
också medh någon sådan allmenncligh stadga giort vara. Men till at besinna orsaken hvar- 
före hyllningen plägar skeé på förb:te Morasteen, är märkandes, såsom fast lijkt i sakene, 
thet som then Danske Saxo skrifver, nembl. at uthi gammal tijdh, när man skulle välia 
Konungar, plägadhe the, hvilkom valet i händer satt var, ståå eller sittia på steenar när 
Konungar valdes, villiandes thermedh låta förstå, at lijkavist som «teenen är itt fast och sta 
digt tingh, så skall man ock then meeningen hafva om thet som tå hafs för händer, at thet 
skall blifva fast, beständigt och vahrachtigt b), ^ 
Nearch, Konungh Inges förste son., regerade i Sverige effler sin fader. Han skall hafva Ne l 
varit een ganska from och dygdeligh Förste, hvilket ock thes bättre om honom är till troen- arcl * 
,lcs, at han sin broder Frodlie (såsom skrifves) intogh i Regementet medh sigh, hvilken ock 
så godh och from var; och styrde the så rijket bådhe tillsammans medh lijka macht och 
vilkor, aldeles väl och lofliga, föruthan all inbyrdes osämia, hvilket icke ringa tecken är till 
beggies 
a) Chron. Vros. p. a4ä. dr. Chrbn. Rhythm, miti. I) Subjectorum Iapidum firhiitate facti constanti- 
p. s 53 . am ominaturi. Saxo, L. I. p. 5. 
Tom . Ht 
II. io*
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.