Full text: Scriptores Rerum Svecicarum Medii Aevi (Tomas 2)

SVENSKA CHRONIK Aa 
35 
des, at mange hoos ©ss Christne ännu i dagh annorlundha voi'e, till sinnes; ty ta skedde vis- 
serliga icke så stoort ofvervaldh uppâmângom, som till siöös segla, som tliet nu elliest o li 
ta skeer. 
Nu, tliet begaff sigh, at thesse tree bröder rakade komma till mötes medh två Konungh 
Sigers söner af Danmark, som lieete , then eene Alj} , then andre Alger , hvilka ock pa slij- 
ka eventyr yoro dragne till siöös. Men, elfter the voro mächtige och thertillmedh stoorsin- 
te på bådha sijdor, ville ingen parten för androm vijka. Thermedh kommo the ock ther till 
slags, och blef tå tlieras sammangångh så skarp, at then heela dagen igenom kunde han in 
tet slijtas; natten var thå tlieras skillnadh. Men dagen therefftcr, när the förnummit hadhe 
hvadh för skadha på bådha sijdor skedd var, vordo the batter till sinnes, nembliga så, at 
the giorde fridh, och skulle nu vara såsom bröder. Dock elfter samme broderskap icke myc- 
kit väl var grundat, vahradhe han icke heller myckit länge; likväl fölgdesthe alle åth,neinbl. 
Konungh Sigers söner och thesse andre intill Danmark, och vistades tå Habardh uthi Ko- 
nungh Sigers gårdh på någon tijdh tillgiörandes. 
Så hadhe Konungh Siger i Danmark eeil dotter, benembdh Signill, then man hält för 
ganska myckit bådhe däijeligh och dygdesam; ty voro ock månge som henne begäradhe till 
hustru, synnerligh een väldigh Förste af Tysklandh, benembdh Helgisle. Af thesse bedlare 
som jungfrun hadhe t), var Flabardh een, baars ock så till medh honom, at han sielfver 
kom medh jungfruna i taal, och blef thermedh, snart till säijandes, så handlat ocli Öfver- 
talat them emellom, at the lålvadhe hvarannan theras troo. När tå Helgisle Förnam, at han 
för Habardh skull förachtat var, gick han till och uthgaf stoora skänker eenom af Konun 
gens rådh, benembdh Bolwijs , at han then vänskap, som emellan Kon. Sigers och Kon. A- 
mundhs söner bunden var, om intet giöra skulle. Och elfter samme Bolwijs var synnerliga 
Val färdigh på slijka stycker, nembliga till at komma ondt och obeståndh åstadh, (såsom 
ock altijdh sådana Ridder röds partij och onde menniskior uthi stoora herregårdar gierna vara 
pläga) blef icke långt till, förr än Bohvijs medh sina arga och förgifftiga tungo så fierran 
dref sakena, at af thenna vänskapen blef een hufvudfiendskap, så at Konungh Sigers söner 
Alf och Alger, oansett all vänskaps- och förbundsplichtelse, gingo till och öfverföllo the två 
Konungh Amundhs söner, nembl. Helwin och Amundh, (ty Habardh var tå ieke medh them) 
och dråpo them, och alt theras folk, ther the lågo med sin skip uthi eena vijk a). Men then 
frögden, som the lingo af thenna oährliga segren, stodh icke länge ; ty så snart Habardh thetta 
spordt hadhe, drogh han medh sitt folk, som ganska myckit var, dijt som Sigers söner lå 
go, slog manliga till them, och ladhe them ther nidh, sampt medh alla them, som medh 
them voro, och hadhe thermedh öfver nogh hämpnat sina bröder. 
Sedan elfter Habardhs saak icke bättre stodh i Konungh Sigers gårdh, tänkte lian väl, 
at han medh Konungh Sigers vilja ingen våån kunde liafva på förberörda Signill bans dot 
ter, then han dock öfvermåttan kär hade, såsom ock boon honom, oansett at han hennes 
bröder dräpit hadhe. Therlöre var han till och förklädde sigh i qvirtnoklädher, och gaf sigh 
så uthi lijka måtto till Konungsgården eller slottet, forhoppandes, at han således skulle blifva 
inlatin till jungfruna; hvilket också skedde. Men han vart sedan förspejadh och uthrogdh, 
och thermedh lången, och strax dömbdh till galgan. Nar tå Signill uthaf slottet Fick seegal- 
gan uprest, och Habardh ledas thertill; at thet skulle allom kunnogt Varda hvadh kärleek hon 
hade till honom, gick hoon strax till och stickadhe elden på thet lmus, som boon uthi var, 
och brände så sigh sielf upp, sina tärnor medh sig, och thertill heela slottet. Men tå Habardh 
fick see elden, och förmärkte val hvadh som på färdhe var, vårt hall ganska gladh, hastadhe pä 
och badh giöra medh sigh een ändha; ty nu kan jagh, sadhe han, icke länger lefva, medhan 
jagh seer henne döö, medh hvilken jagh gierna velat lelva och döö. Thermed blef tå Ha 
bardh hängdh, och säijes at tlietta skall hafva skedt i Juthlandh på een plats, ther sedan bygdes 
een by, som af Habardhs nampn skulle nämbder vara Hagby, som man ville säija Habards by. 
Thenna 
t) Cod, j! addit: säijes i then Danske Chrö- " u) Cod. i. addit: som alt sedan vart kallat A- 
uikan. niunds vijk.
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.