32 
LAURENTII PETRI 
dhe, kunde han ock nu thés battre vetta Haldana vârdh och läkedom, som i stridene sa måttg 
och farlig sââr fâtt hadhe, at han mätte komma såsom ock skedde, till sin helbregdo igen r). 
Något thereffter, ta thet begynte spörlas hvart Haldan kommin var, sande Konungh Erich 
tijt een hoop folk, söm honom antingen grijpa eller dräpa skulle; men när thesse kömmo i 
WidulfFs gårdh, ther Haldan vistades, satt han ther för them, dock kundlie the icke la öga 
på honom, ty elfter Widulff ock var een Rnnokarl, och myckit behändrgh pa kocklerij, hade 
han förblindat och vändt synen på Konungh Erichs folk, at then the sökte, kunde the inga 
lunda see, ändock han så skeenbarliga var ther för them. 
Sedan när Haldan, förmedelst Widulffs konst och hielp, var kommen sigh till igen, lät 
han kalla till sigh een kämpe som heet Thore, samblade åther folk, så myckit han åstadh- 
komma kunde, och gal sigh an till slags medh Kon. Erich. Men elfter han föl markte, at 
Kon. Erich var honom för mächtigh, satte han några i försåth för honom, thet honom dock 
icke lyckades, ty Kon. Erich togh een annan vägh, kom oförvarandes på Haldans väldiga 
hoop, och slogh honom ther åther aff markena; gaf så llychtena, han sielfver medh sin Tho 
ra och andra fåå, som undkommo nppå itt högt bergh, som skall halva legat hardt vidh plat 
sen ther striden stodh, på hvilkom Kon. Erich medh sitt folk ännu hölt qvar. Ther säijes tå 
Haldan sampt medh hans man hafva medh steen , större och smärre, som the uthför ber 
get bådlie välte och kastadhe in på Kon. Erichs folk, så myckit kommit till väga, at 
samme Kon. Erich tå måste gifva llychtena, låtandes Haldan segren; theraf skall tå Haldan 
fått vedernamnpnet Bergram. Men elfter thetta lyder så efventyrs, ståår snarare till 
troendes, at elfter Haldan hade tappat slaget, och nu icke annor tröst hadhe än skogar och 
bergh, tädan han intet annat kunde åstadhkomma, än hoota och således fåfängt rumora, 
liafver ta Konungh Erich medh sitt folk dragit all', låtandes honom behålla the bergh han in 
tagit hadhe, så länge honom lyste. 
Något thereffter giorde Konungh Erich mlho, medh en väldigh hoop skip, och drogh 
thermedh in i Danmark, uthan tvifvel i then acht, at han medh roof och brandh, som han 
ther öfvadhe, nödga skulle Haldan till at öfvergifva Sverige, och fara heem och försvara sitt 
egit landh. När tå Konungh Erich koin till slags medh Haraldh, Haldans broder, vann han 
honom tree hufvndslachtningar af, och drap honom sielf i then fierde. Som nu Haldan thet 
till Sverige spordt hadhe, gaf han sigh tädhan, och kom oförtöfvandes hem till Danmark. 
Men elfter thet Kon. Erich icke stoort annat sökt hadhe medh sin reeso, än thet samma, 
som således skedde medh Haldan, steegh han medh sitt folk till skips igen, och kom heem 
till Sveriges, och var thermedh ett godt skiffte stilla. 
Åther rustadhe sig Haldan Bergram, och kom in till Sverige medh een mäclifa skips- 
llotta; ty han tycktes nu så myckit större orsaak Imfva ernoot Konungh Erich, efter lians 
broder af honom dräpin var. Men hvar Konungh Erich tå hadhe varit så vabrsam och för- 
sichtigh, som han väl var fullsint och sökiandhe, hadhe honom väl bättre gått i händer, ärt 
sedan skedde. Ty tå Haldan heela sin skipsllotta stält hadhe på försåth för fienderne och 
allenast medh tu blott skip lät sigh see i siöön, och således asadhe r) for them , sökte Ko 
nungh Erich flux elfter medh ti jo skip; men Haldan drogh undan, krookandes liijt och tijt 
liksom een rääff, så länge han omsider fienden, tijt som hans väldige hoop höll pa luur, 
kommit hadhe. Thermedh lychtadhes thet så, at Konungh Erich, således bedragen och lör— 
raskadh, vunnen vart, och kom dödh i sins fiendes Haldans händer; ty han vardhe sigh man 
liga, så länge han slagin vart, villiandes heller medh ähran döö än skamliga lelva. 
HaUlan Hal dan Bergram vart Konungh också i Sverige, elfter Konungh Erich , som han dräpit 
® er g- hadhe. Och efter iblandh myckit annat ondt, som thenna långliga feigden emellan Sverige 
och Danmark hadhe åstadh kommit, var ock thetta itt icke medh thet ringaste, at östra sioön 
var thesförinnan upfyldh medh siörölvare, så at aff them allestädes hådhe till vatn och landh 
skedde een dråpeligh skadha; therföre togh sigh ock tå Kon. Ifaldan, medan han hadhe ntt 
ram 
fått 
r) Saxo, L. VII. pag. 122. 
Cap. 19. 
Joli. Magnus, 1. c. s) A sa , escam apponere. Desk!, apud Ihre, in 
voc. As, cadaver, esca.