l 
SVENSKA CHRONICA. 
2 J 
Men elfter thet the sigh så nlstinges liârdt thernppâ föreenat hadhe, at the ju hämpnas 
ville, voro all ordh som Konungen talade i sakene förgäfves; ty sökte the ock strax till ho 
nom, bärandes pä honom bådhe hugg och stingli, thet mästa som the förmåttc; och ändock 
Konungen medh then ringa värio, som han ta hadhe på sigh , manliga emoottogh och sigh 
vardhe, sa at han ock then äldre brödren Reethe slogh till markene, likväl elfter then andre 
kom honoin strax till undsättningh, så at han upkom igen, voro the hadhe sa trägne medh 
honom till verka, at han af them, omsijder först uttröttat, och sedan dräpin vart. Isär the 
tå sådant förradeligit stycke på Konungh Athil, theras besvorna herra, giordt hadhe, skynda- 
dhe the sigh af till Danmark igen, komino till Konungh Wermundh, och giorde honom sadant 
kunnogt, och fick han theraf een sådana glädje och sä stoor tyckio till thenne Froyms söner, 
at han them strax ähradhe medli ganska stoora skiänker, säijandes at the utlii så måtto 
tveggiahanda stycker uthrattat liadhe; itt, thet the hade hämpnat theras fadher; thet andra, at 
the hadhe friat honom och lians rijke för een.så hädsk och mächtig fiendhe. 1 hetta giordhe 
Konungen i Danmark, intet anseendes, at the myckit oährliga, ja skjändehga ocli forrädeli- 
ga sigh bevijst hadhe: först at the otroliga handladhe emoot then, hvilkens besvorne tienaie 
the voro, sedan at the voro två på een, hvilket var af, them itt ratt nidingsverk. Men thet 
gââr mäst så till i verldene, at man meera achtar thet som någor nytta synes halva medli 
sigh , Un thet som ährligit är och väl anstår. 
Ändock thet som utlii våra Svensko Chrönikor om Sveriges och Gotha Konungar, och the- 
ras hedreff, finnes skrifvit vara, är fast ringa emoot thet andra, som antingen intet hafver 
varit skrifvit, eller ock sedan är förkommit; likväl vore myckit till Önskandes, at vij tå then 
beskedh ock allmeent hafva måtte om therp ‘alicsammans, som vij halve om en part af them. 
Men såsom slijkt väl står till önskandes, så är thet likväl lijka nar. Ther äro dock många iblandh 
Sveriges Konungar, hvilkas nampn man näppeliga rätt veta kan, änsider meera. Ibland livilka 
the ock Uro till räknandes, som utlii Sverige regerat hafva emellan nast förbrte Konungh Athil 
och näst här elfterfölliandlie Konungh Alrich ; ty elfter som tijden tillsäger, kanthet icke feela. 
at thesemellan ju någre Konungar varit hafva; men livilka the varit halva, huru många och 
livadh the hafva halft för nampn, kan man utlii ingen af våra Svenska Chrönikor, then for 
min ögon komniin är, befinna, ja icke heller utlii främmandlie Chrönikor; ty ock then Dan 
ske Saxo, som alt härtill ju något (ändock offta på veld) talat halver, så väl om våra 
Svenska Konungar, som om sina Danska, hädhan af alt intill förbite Kon. Alrich, talar han 
om the Danske lijtet, men om the Svenske platt intet annat, än Konungh Hitgleth i Danmark 
skall utlii een strijdh till siöös öfvervunnit och dräpit två Svenska, nembljga Humoth och Ho» 
grin, livilka han kallar Tyranner/). Men thet ock Albertus Krantz utlii sm Svenska 
Chröniko om tliessa Svenska Konungar platt intet talat hafver, är förthenskull icke stoort till 
undrandes, at han utlii sitt skrifvandhe fögo rättelse lör sigli halft hafver, annat än thet han 
fann utlii then Danska Saxone. Johannes Gothus förtal och beskrifver några Konun 
gar, som emellan Athil och Alrich i Sverige skola regerat halva, livilka han så nämpner, Bot- 
wiläh, Karl, Grym, Thordh, Gothar, Adulff , Algot, Erich och Lindorm , gifver ock så före, at 
hvadh han om them i så måtto beskrifver, thet skall han dragit halva af några gambla orft 
nya Svenska Chrönikor, Register och Skrilfter, som han allestädes liar i Rijket upsökt hadhe. 
Thetta kan också väl vara; likväl låter jagli thet tå liar bestå. Then som lust hafver till at 
vetta huru han förbemälte sine Konungar beskrifver, han må thet uthi hans Chröniko sokia 
och läsa g). 
Alrich 
j) Saxo. L. V. p. 66- g) Jül) - Ma §™ 8 ’ 1 c - L n - et lV -