SVENSKA CHRÔNÎKA.
21
Man säger ock om thenne Konungh Helge , at han itt syitncrligit bittert haat skall hafva
dragit till the Svenske, och them thermedh till smäleek och neeso gått till och giordt een
sådana lagh i Danmark, at hoo som sigh förbrnte på någon svensk man, thet vare sigh
med dråp eller annor åverkan, tå skulle thet altijdh liggia till liallva mindre böter, än när
thet giordt var på en annan. Ty är ock Albertus Krantzt) vidli then meeningen, at thet
inbundne haat, som så länge och idkeliga hafver varit emellan thesse bådha Rijken, skall här
utliaff först och mestedeles kommit vara, hvilket icke heller olijkt är.
Atisl, then äldre af Hotbrodhs söner, togs till Konung elfter honom, hvilken sampt Atis i
medh hans broder benembdh Hother , samme Konungh Hotbrodh, medan han var i lijlvet
och i sin välmacht, förskickat hadhe till Konungh Gewar i Norrige, sin synnerlige godhe vän,
likasom till een vijs och dygdesam tuchtomestare, at the ther under honom uthi godha seder
och ährliga konster, hvilka till godh Politia och lofligit Regemente voro tienlige, upfödde varda
skulle. När tå samme Atisl till rijket kommen var, togh han sigh till hustru Rolfs Dana Ko
nungs moder, benembdh Ursulan). Thetta gifftermåhlet var väl af een godh meningh före
tagit, nembliga at genom sådana svågerskap skulle Konungomen emellan een fullkomligh vän
skap , och rijken een beständigh fridh, förorsakadh varda. Men såsom inenniskiornes upsåth
och godha meeningh full ofta feela pläga, så gick thet ock härmedhj ty ther man hadhe lör-
modat godt, vändes tvertom, och blef till een dråpeligh skadba och obeständh. Och skall så
hafva begynts, at emellan Konungh Atisl och hans Furstinna, nembligen förnembde Ursula
npkom een ovillie; men effter han så hastigt icke uthsläckt och uthslagin vart, hände såsom
gierna plägar, at han tå ökades meer och meer, till thes han sigh omsider bröt uth i itt så
bittert haat, at ingenthera then andra lijdha kundhe. Therföre fick ock Drottningen thet i
sinnet, at hoon om eens ville vara alf medh Konungh Atisl, sökiandes altijdh thertill lägen-
heet, och icke thet allena, uthan tänkte uppå, huru boon medh list måtte förarma och uthr-
blotta Konungens Kammar, och komma alt Gull och Sölff, som tå ganska myckit var för
handen, i sins sons Konungh Roffs händer. Dock såsom hoon var fast illlundigh, och full
medh arga list, så llölt hoon thet llemligit hoos sigh, och lät sigh alsintet uthi någon måtto
bemärkia, uthan leets alt så som thet skulle vara hennes högsta begiäran, at emellan bådha
Konungarna (som voro, then eene hennes man, och then andra hennes son) skulle blifva een
evigh vänskap. Och pa thet, såsom hoon föregaf, all misstyckio och ovillie måtte thes foge—
ligare afskaffat vardha, rådde hoon på quantsvijs Konungh Atisl thertill, at han skulle kalla
Kon. Rolfl af Danmark til sigh in i Sverige, såsom thet ock strax efter hennes råd, genom
Konungens skrifvelse bestält vart. Men hemligen skref hon sinom son samme Rolff til, at
han ändteligen komma skulle, icke för then saak skuldh, som uthi Kon. Atisls skrifvelse var
föregifven (ty hoon viste väl at han slijkt föga ladhe på sinnet) uthan therföre at hoon ach-
tadhe blifva af medh honom, nembl. Konungh Atisl, och ville thermedh komma uthi hans
händer all then skatt, som var uthi Konungh Atisls Kammar.
Aff sådana sins moders listiga rådh och hemliga stämplingh, leet Konungh Rolff sigh be
veka, så at han oförtöfvat gaf sigh in till Sverige. Men när han framkom till gårds råka-
dhe Konungh Atisl (som hans olycko var) icke vara tillstädes, ty hadhe the ock thes bättre
modren och sonen, till at rådslå, huru the måtte bäst komma thcras anslagh till väga Men
något thereffter, sedan alt var rådgiort och beslutat, kom ock Kon. Atisl till gårds, och fann
tå ther Konungh Rolff för sigh, och elfter han icke annat kunde tänkia, än at alt skulle vara
giort i then bästa meeningh, fägnadhe han samme Rolf, sin stiufson , ganska väl, och lät
strax tillredha itt mäckta härligil giästebudh, efter som them bådhom väl höfdes. Vidh the
nu såtho till bords, och hade emellan sigh ganska mångahandha tal, såsom skiee plägar, kom
ther iblandh annat up itt spörsmål om dygderna, hvilken aff them skulle hållas för then yp
perste. Thertill skall tå Konungh Rolff, lijka som een krigsman först hafva svarat, at Tåla—
modh skulle öfvergå alla andra dygder. Men Atisl gaf före, at Gifmildheet skulle höfvas
Konungom bäst, och at han till sådana dygdh större lust hadhe, än till några andra. Sedan
vart
t ) Chron. Regnor. Aquilonar. Frf. i546. p. 386. u) Saxo: Ursa. Islandi: Yrsa.
Tom. II. II, 6.

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.