Full text: Scriptores Rerum Svecicarum Medii Aevi (Tomas 2)

SVENSKA EH LION 1K A. 
i? 
man. När lian honom ock tå funnit hadhe, tiler striden sfodh söm stärkast, kastade han sirl 
skioldh åtlier på ryggen, fick i sverdet tvehändes , sökte till och högg till honom, som hart 
var förast, men för the Runor och trulldoms konst skuldh, soul Hadingh hadhe ntedfara’ 
kunde sverdet intet bijta, eller på honom giöra någon skadha, ty vände han sigh ock strai 
om till Asrnundh, och slogh till honom igen medh itt välligt spirit, så at thet togh in åth 
brystet och uth genom härdarna. Thermedh föll ock ta Konungh Asrnundh till jordena,dock 
dödde han likval icke alstinges ohämdh; ty vidh han stalp, högg han i dödslene till sin ba-^ 
lieman Hadingh och drabbadhe honom i footen , så at lian theraf bief ofärdigh och lytt så 
länge han lefde. Men Asmunds döda lekamen vart tå ther uptagin af markene, och medh 
pråäl och konungslig liärliglieet förd till Upsala och ther begralyen. Men sâ svärliga togh 
lians Förstinna, som liett Gunnill , thetta sins herras ofall vidh sigh, at boon heller icke län- 
gre lefva ville, hållandes för bättre genom lijka dödh färdas hädan elfter sin man, än genom 
längre lijlf vara skildh ifrån honom, som hennes rneningh tå var, och drogli medh tliet sam 
ma uth een knijff, medh livilkom hon stack sigh sielf igenom, och yart så hon begrafven i 
samma graf medh sin man /). 
Uffr mj, Asmunds son, blef strax efter sins faders dödh anammat för Konrtrigh i 
Sverige, men han fick också nogli till at skaflfa medh Konungh Hadingh af Danmark, alldeles 
som Fader och Faderläder för honom, hvilka bådha två Fladingh dräpit hadhe. Ty effter 
samme Fladingh af naturen var oroligh och blodhgirngh, kunde han aldrigh gifva sigh tillfrids 
rnedli mindre han således fick boota sin onda lusta; ty drogh han ock Injt och tijt omkringh 
landet medh roof, brandh och mordh, häriandes och förödandes hvadh som halst för honom 
var, intill thes Konungh Uffr fick för rådh medh skip draga in i Danmark. När han tå 
medh een väldigh hoop folk tijt kommen var, och giorde thet samma ther medh mordh och 
brandh, som Hadingh i Sverige giordt hadhe, nödgades Fladingh öfvergifva Sverige, och dra 
ga hem till at beskydda och försvara sitt egit landh. Men elfter thet Konungh Uffr mäst 
förthenskull infallen var i Danmark, at han fienden således uthalf Sverige komma måtte, lät 
lian sigh ock på then tijden thermed benöija; ty ladhe han ock alf medh pin skip ifrå Dan 
mark, och kom olörtölfvat till Sverige heein igen. 
När tå Konungh Hadingh som nogast then vintren öfver hadhe sittit stilla ; giorde han 
strax medh förste våhrdager redho een väldigh häär och drogh thermedh åtlier in åth Sve- 
rige igen, ther han tå örligadhe medh Uffr Sveriges Konungh lleela fem åhr åth slagh 4 
Men thenne reson lyckades icke aldeles så som tillforendhe; ty Konungh Uffr vart honom tå 
för dryg, så at Konungh Hadingh måste på sidstone draga undan afväges, tijt som han kun 
de finna sigh skiuul och skyddningh af bergh och skogar. Dock var Konungh Uffr allestä 
des bådhe för och effter, besatte och igenstängde för honom alle uthvägar så hål'dt, at han 
livarken kunde komma uth til af slås medh fienden, eller ock (thet honom tå var meera om) 
rymma undan till Danmark. Thermed kom thet omsijder så fierran medh Hadingh och hans 
folk, när alt var förtärt hvadh iblandh them var matsligit, at the af rättom hunger måtte 
gå till allehanda oäto; först togo the till at äta hvadh på markene vart funnit, såsom grääs, 
rötter, svamp och annat sadant, när slijkt icke meer var för handene, åto the hästar, hun 
dar, kattor, ormar, paddor &c. på thet sidsta begynte the ock äta hyarannan inbördes, all 
deles som uthungradhe ulfvar. Och ändoc;k thet var gräseligit nogh, likväl blefvo the dan 
ske än meer förskräckte genom mångehauda spökelse , som tedde sigh allestädes iblandh them, 
och spådde them ondt, och lycktades så thermedh, at närtlie, uthi så måtto tränade, må- 
ste vaga at slå uth, ehuru ock thermedh gå kunde, vordo the ther af the svenske meste 
parten ihiälslagne ; sielfver Konungh Hadingh, och nagre fåå medh honom, undslap som no 
gast, och kom skogledes in i Helsingelandh. Tädan skall tå Hadingh skickat budJi till Ko- 
nungli Uffr, begiäxandes på quantsvijs n) vara i taal medh honom till at handla om fridh;meft 
hans 
1) Joli. Magnus, 1. c. Cap. 10 . 
ni) Saxo et Joli. Magnus : Ull'o. Cod. 2 Ullf. Coci. 
.4; bil'wer. 
n) Quantsvis, defunctorie, per speciem, quando 
aliud ore dicitur, aliud mente volvitur. lfi rt . Gloss, 
in li. v. 
Tom, îl . 
n. 5.
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.