DE S. ESKILEO
^99
hvarest sedan sattes ett skönt Closter, doch nu vijd thenna tijden står Eskilztuna IIuus pä
samma rum upbygt, och sitt nampn aff S. Es kil bekommit hafver. Sedan äre thenne heli
ge Mansens Been med Graffsteenen förde uti Forss Kyrkio, hvarest the nu sigh hvijla till
vår Frälsares Jesu stoora tilkommelses Dagh. Men Grafsteenen är ännu ther til finnandes i).
Gudh förläne oss sitt heliga Ord och the helige Sacramenterna för oss och vara eff-
terkommande in til Verldennes ända. Gudh gifvé oss och trogne Predijkanter och Lärare,
som rätt lära och sjelff Christeligen lefva. Amen !
XIX.
OFFICIUM SANCTI ESKILLI
e Breviario Skarensi.
Auctore S. Brynolpho Episcopo Scareksi.;
jBrynolphus Algothi filius, Episcopus Skarensis, qui praesens officium S, Eskilli ador
navit, veterum Folkungorum stemmate clarus, sedit ab an. 1278 ad an. i5i7, et
post fata in Sanctorum numerum relatus est. Docti Præsulis merita et scripta egre
gie illustrat Vita beati Brynolphi. s. 1 . e. a. 4 :o edita. Libelli hujus longe rarissimi
duo, quæ restant, exemplaria videre et examinare nobis contigit, quorum unum in Bi
bliotheca Academica Upsaliensi, alterum in Bibliotheca RSlambiana Skanise adservatur.
Rev. Benztlius , qui hunc libellum, eo certe tempore, quo Monumenta edidit Ecclesia
stica, non vidit, de S. Brynolpho auctore hæsitat, et testes desiderat Messenio et Vasto-
vio antiquiores. En illos ! Inter attestationes, pro Canonizatione S. Brynolphi factas,
hæc comparent : ” Tempora laudabiliter distinxit (S. Brynolphus) nunc cantum et Historias
de Spinea Corona etc. nunc de E s chill 0 Mar tir e et de S. Helena Marthe compilando
Item alio loco: ” Sanctum Prcesulem in Responsoriis semper usum fuisse rhythmo trimembri,
et loco quarti membri, quod Versus dicitur , solitum semper unum metrum ponere praedicto
trimembri rhythmo in terminatione conforme.” Quod effatum Responsoria ipsa compro
bant, quid? quod Antiphonarum una hæc habet:
”Textur ce mirabilis modum invenisti,
Proses carmen aureum dum intexuisti’
Confirmari etiam hisce videntur quae haud raro apud Historicos medii aevn observavi
mus: nimirum voce Histor iæ, ore monachorum vix aliud intelligi quam Officia
iu memoriam Sanctorum adornata, et diebus festis cantari solita. Hinc in Codicibus
frequens mentio: ’’ Incipit Historia sive Hymnus &c.” Recte igitur monet Rev. Benzelius
in notis ad Vastov. p. 58 , quod abusiva hæc acceptio vocis Historiae multis errandi
ansam dederit, cui nisi occurramus, graves querelas de jactura plurium veterum Hi
storicorum patriae olim sentiet posteritas.
Legen-
1) Hic cippus remansit usque ad tempora Christo- inscriptione deleta, sno nomine ornare curavit! Faut,
pliori Siggonis Past. & Præp. ibid, denati an. 1G61. D e Antiqu. Eskilstnn. p. ib. Lenzcl. Utkast t. Sv- Hist,
eo narrat I\ev. Benzelius , quod huncce cippum, antiqua p. 58 .
