3 9 3 
XVIII. RELATIO 
deel aff Folket betedde sigh lydige och then helige Läran anammade, så at Christendomen 
lick en märkeligh godh begynnelse, lijkväl blefvo ganska inånga utlii sin ondska, the ther 
icke allenast sjelfva höllo sin Hedniska Gudztjenst, uthan och på thet högsta förfolgde San- 
ningenes bekännare. Hvar uthaff och skedde, at then loflige Konung Ingo bleff medh för- 
gifft dödat uti Östergöthland e), uthi hvilkens ställe kom sedan en grym Konung vijd nampn 
R awald Knaphöffde /). Strax gjorde sigh och thet hedniska folket uproriske, kommo tilsam- 
mans til Strängnäs een stor myckenheet, fördrefvo the rättsinnige Christne och begynte pä 
nytt sin hedniska Gudztjenst fortsättia g). Så at the tå sammanträdde lijka som til en härlig 
högtijd, tijt fördes ett stoort taal Får och Oxar, tlier slachtades, brändes och offrades Aff- 
gudom, ty the giorde sina offer på the högar och backar som ännu uthi Strengnäs qvarstå. 
Folket äto och drucko, dansade och skrijade, så at ther hördes ett stoort gny och buller. 
Thetta när then Gudz Mannen S. Eskiel fick förnimma, vardt han aff ett Gudeligit nijt 
sa brinnande, at han strax begaff sigh från Forss åth Strengnäs, gick medh stoor ijfver in 
uthi sjelfva then Affgudeska Menigheeten, begynnandes högeligen medh Gudz Ord them straf 
fa för theras misshandel, formante them til bättring, särdeles at the skulle bortläggia the 
Hedniska styggelser, anamma Gudz Ord och Evangelium, och troo uppå Jesum Christum, 
på thet at the måtte blifva salige, 
Men thet affgudeska folcket var uthi sin ondska sa förhärdat, at the alzinga förmanin 
gar höra ville. Och effter S. Eskil sågh sigh medh orden alzintet kunna uträtta, ty uphölt 
han sina händer och ögon åth himmelen, bedjandes att Gudh ville med Tecken och Under 
stadfästa hvad lian genoin sin I jenare talat hade. Strax lät Gudh förfärligen dundra och 
bhxta, ther fol regn snÖÖ och hagel öfverflödigt, sä at elden uthslächtes, the Affgudeska Alta 
ren omstörtes, och Folcket sägo sigh vara stadde uthi största farligheet. Och thet som var 
myckit underligit, at icke then ringaste hagelsteen eller regndrope på Biscopen drabbade, 
ther lijkväl Folcket på alla sijdor aff haglet och regnet vardt öfverfallit. Men thet arga Folc 
ket lät sig icke heller aff sådane Gudz krafft bevekas, utan lijka som Pharao och the Egyp 
tier förstockade sitt hjerta, anföllo Herrans Tjenare, och honom til Jorden nijdslogo, hans 
lmfvud stötte the jämmerligen medh en steen och sargade honom medh en Yxa, så at blo 
den i stoor myckenheet utflöt. Och som han äntå icke aldeles var dödh, hafva några grym 
ma man framdragit honom til then hedniska Konungen, hvilken lionom oskyldigt til Döden 
dömde; som han 'och strax bleff utliförd och vijd ett Berg hart vijd Staden ynkeligen till 
dodz steenad, tå han sm själ uthi Gudz händer troligen befalte, hvilket skedde på thet åhr 
effter Christi födelse 112g /2). 
Och närthenne Helige Martyren var affsompnad, och låg ynkeligh pa Jordenne, haf 
va the Christne tilgangit, uptagit hans krop, förandes honom åth Forss at ther begrafvas. 
Doch nar the kommo till hans Kalla, ther uthi han många tilförende döpt hade, bleff krop 
pen médita tung, så at the nödgades vijdh Källan honom nijdsättia, hvilket man menar ge 
nom uiidz försyn skedt vara, at then döda kroppen skulle lijka som påminna, huru han til 
förende har ther sig vederqveckt och med stort alfvare ther giorde sitt Åmbete, synes och 
lijka som skulle han ther villia beklaga, thet han intet vijdare sin tjenst til Gudz Församb- 
lingz upbyggelse ther förrätta kunde. Och sjelfva vatnet i Källan gäijes tå hafva mycket ym- 
nogare än någonsin tilförende frusat och öfverflödat j). 
Sedan boro the hans krop vijdare, amandes honom i Forss begrafva, dock bleff krop 
pen lijka som förr mycket svåår, vardt och een tjock töcken och dimba, så at the längre ey 
förmåtte komma, begrolvo therföre hans Lekamen medh stoor heder på et anseenliget rum, 
hvar- 
e ) Ingoneni Seniorem cutn Juniore perperam 
confundit relatio nostra. 
f) . ® a 8 V!, idùm Knaphofde heic, loco S venom's Vi 
ctimarii, malo substituit Relatio nostra. Ingonibus ve 
ro error omnis debetur. 
g) Haec ad Svenonem victimarium pertinent. 
/ij Ingonis Junioris annus emortualis 112g heic er 
rorem calculi fecit. 
J) Cfr. supra p. 3go. vide infra p. 4o4.