S. ERICI REGIS. 
307 
skulle then samma Iler Märten ofra ett hufwud af wax, som skulle wäga ett pund, och 
skulle gå Pelegrimsfärd til Vpsala af thet rummet som han låg siuker vtti, och sielfwer bä 
ra fram sit offer, och strax tå kyrkioherren, som hema war, hafde thetta lofwat för then 
siuka, tå stod then siuka Her Mårten wp helbregda, och samma quäl sat til bordz med 
kyrkioherren och åt och drach, och fulkompnade glader thet löfte, som lör honom war vtt- 
lofwatt, och the gåfwo både sin ed ther opå att så Avar i sanning. *) 
45 . 
Huru en pilt wartt helbregda. 
AKt efter gudz börd M.CCCYI wed S:te Olufz tijdh, en pilt som lieet Benchter, O- 
lafz Danska och Ingegärde Son i Wendel, i Ekeby, war ofta tilförende siuker och of 
ta tychtes fåås weder och hafde ostadoga hälso, han wartt omsijder sullen wid sin hemliga 
ting op til hans nafla och skinnet wartt vpbläst och swartnade som ett kål, och tychtes intet 
stå igen ytan att han skulle gifwa op andan. I thenne sorgene for modren ttl kyrkione om 
Sunedagen, som war opå S:te Olufz afton, ty hon gatt *) icke wara hemma för sorg skuld och 
orkade icke see sin Son döö, som hon mente, tå hon hemen /) foor, att hon aldrig oftare skul 
le see lefwandes. Ther kom til kyrkione Her Hanes kyrkioherre i gambla Ypsala och fick 
se thenna quinnona sorgfulle och gråtande i sin Invardagz kläder, han talade til henne och 
sporde hwad henne wulte g), och hwij hon så grett, tå sade hon hwad henne wulte, och sade 
att henne til större tå hade hon misti samma åhret fyra söner och twå Döttrar. Tå hug- 
swalade han henne och bad henne trösta til S:te Erich , och bidia honom att han Avilie hiel- 
pa henne i så stora sorg och nödh, och att hon skulle lofwa löfte för sin Son, then hon gick 
från så godt som halfdödan. Then fattiga quinna giorde effter hans rådh, hon lolwade att 
motte hennes Son få lefwa och warda helbregda, tå skulle han hwart åhr gå til gamla Vp 
sala til S:te Erichs graf och läta siga ther ena Messo af S:te Erich. Tå hon hade thet lof- 
watt och messan war vte, tå for hon hem igen, och tå hon kom i gården, tå kom pilten 
löpande emott modrena i gården, then hon lät effter sigh såsom han skulle strax döö. Mo 
dren wartt vndrande, att hon såg sin son så brät helbregdan , hon tenchte med thet första 
att han war afweta och hafde icke sinne , hon tog honom och bar honom in i ett herberge 
och sporde huru han fick så snart bötter, hon lofle machliga kläden op om honom och såg 
al the rummen som förre woro vtsullenn the woro nu helbregde och osullen, och att huden 
låg opå rynkiog och skrunken h). Tå sade Moffren til sin Son, huru är tilgångit, han swa- 
rade modren, nu medan tw war borta, tå fick jag en sötan sömpn och fick iag se en man 1 
sömpnen, hwitt kläddan, och han strök mig ther iag hafde ilt och strax kende jag bättre 
och sullnen och werken förgikz. Nu tå att Pilten, som war sex åhra gamul, kunde mgen 
skäl mera göra af then hwijtklädda mannen , dock menom wij att thet war S:te Erich som 
syntes 
*) Quæ in textu Lat. sequuntur sub N:o XLIV. 
desunt et in Cod. Vatic, et in Svec. metaphr. 
é) Gatt, imperf. a gitta, posse, valere. 
g) Hemmaifrân 1. hemifrån hodie dicimus. 
£■) Wulte, imperf. a Wâlla, in caussa esse. 
/i) Skrunken, skrynklig. Adj. a skrynka, ruga.