Full text: Scriptores Rerum Svecicarum Medii Aevi (Tomas 2)

S. ERICI REGIS. 
289 
gaf lijf, wille och gilwa lijf hennes barne, så lenge att thett döpelse och Christendom motte 
få, och tâ thett war giordt, ta war strax Gudz miskund til hielp, och Gud som gaf lijf och 
anda i första Fadrenom Adam sedan han war skapader af Jord, han gaf och anda och siel 
i thett nyfödda och döda barnet, och tå quinnorna sage lijf och quiknat i barnet, sont til— 
förende war wisseliga dödt, tå döpte the thett efter the heliga kyrkio sedwenia och troo, 
och kallade thet Helena, och wij, som wittne worom till thette Jerteken, sagom samma barnet 
efter tre Månader ther efter karskt och helbregda. Thette Jerteken wart ransakatt och be— 
wijst wid Arus /) i gråbrödra Closter och ther woro närstadde Ministri och Custos , Abadis- 
san af Skog?»), Domprosten, Årchediechnen Her Jacob och många andra Klerka och Lekmän, 
och twå dannequinnor thette fullelige tillstodo , som woro nerstaddç och sägo alleledes huru 
thetta Jerteknet tilgick. 
T 9- 
Om tna rasande qitinnn. 
I Hakasta Soclm i II el g i st a by af Gudz lönliga doma wart en quinna så rasande 
att hon beet alla sina tunga sunder medh sina egna tänder, och wille ofta dräpa sig med 
sina egna hender, tå bundo hennes wenner hender och fotter å henne, och lade en kafla i 
hennes mun att hon icke skulle få göra sig sielfwom ellér androm skada, eller förderfwa si 
na tunga med sina tänder, så kallade the sin kyrkioherda och sporde hwad the skulle til 
rådz grijpa i tolka nöd och ömka. Thensamma Kyrkioherren tenchte opå huru S. Erich hafde 
af Gudi särdeles nåd til at hielpa i tolken wånda och siukdom som uppenbarliga fantz i marga 
menniskior som af diefla befangne woro, hwilkom S:te Erich förra hulpit hafde, ty rådde han 
them att ropa innerliga til Site Erich och Iofwade för henne något löfte, och så giorde the, 
och strax the hafde lofwett å henne wegne, tå wardt Gudz miskund milldehge kommen öf- 
wer henne. Ty att the samma quinna som tilförenne ingen sompn kunde fåå, fick en litzlan 
dwala och sompnade, och tå hon vpwaknede och lät vp ögonen, tå hafde hon en liufligare 
och bättre opsyn, så at väl kunde merkias at hon wart wid diefvulen quit som henne qual- 
de och så jemmerliga pinte, ty tilförende hade hon så faselig opsyn at ingen kunde twijka 
ther om, at diefwulen war wist i henne. Then tijd Kyrkioherren och andre som när woro 
stadde sägo thenne omwenningena och goda techn i henne , tå undrade the och gladdes, 
dock dierfdes the icke at lösa hennes hender, hwilka otta män neppeliga orkade hålla tilfö 
rende, tå sotten kom åt henne. Tå gick förnempde Kyrkioherre til henne och sade, Dotter 
är tu frälst worden af tinom siukdom, tacka alzwolligan gud som tig freiste för Sanchte E- 
richz hön, och lät oss therom understå n) at tu är freist worden, så lyft op tin ögon til bim- 
melen ; och hon giorde som Presten henne bödh och gaf them techn som hon kunde at hon war 
freist. Och likawel war hon än bunden om hender och fotter som för, och hade kattan i 
munnen, och thå the thet sägo löste the hennes hender. Så talade Kyrkioherren annan tijd 
til henne opå thet han wille wara wissare opå thette Jerteken. Dotter leg samman tina 
hender och löft op them båda i sender och ögonen til Gud i himmelrijke och tacka honom 
för sina helso, hon giorde och genesten så, och såg vp genom windögat til Gud som henne 
halp 
t) Hoc loco et pluribus, in textu Latino ejusdem- m) Sko Kloster, 
que Svecana metaphrasi, Arosia et Upsalia promi- n) Understå, förstå, in tell i ger e. 
*ciie ponuntur. 
Tom. IL 
73
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.