i 
a53 
PER S. REMBERTUM. 
XXXIII. C A P. 
tturu mange the varo, som han giordhe helbrygdha medh sinom bÖnom oc medh sin 
ne hälghe Vlningh it), thom kunnom vij huarte räkna aller tälia, for thy thet är sua mangom 
vite'rlighit, at alle the som flyddö til hans, ey at enast aff hans eghno Biskopsdöme, utan än 
jämväl aff allom Landom, ähuadhan the kundo hälzt koma, tha giordhe han thom medh si 
nom hälgha Bönom alla saman hela oc helbrögdha. Oc tholken Järtekne vilde han altidh 
hafua lönlikin oc aldri opinbarlikin, som pröfuas ma medh thy, at then tidh en aff hans he- 
melika Wenom taladhe for hanom um hans underlika Järtekne, tha suaradhe han oc sag- 
dhe: Ware iak nokoth hördher medh Gudhi, tha vilde iak gerna bedhas aff honom eth un- 
dirlikit Tekn ; oc thet vare thadh, at han medh sinne hälghe Nadh giordhe aff mik en go 
dhan Man. Oc än thogh at han var sua hälagher i sino Lilueme, thogh var han altidh a 
Likamsen5 vegna kranker oc illa til räka ii). For thy at alt hans Lifuerne, thet var enkte an 
nat än et Martyrium. For thy tha han var fyra aara oc siextighi gamal, oc hafdhe varit 
Biskoper i XXXIIII Aaar, tha fik han ena hardha Soot, som han idhkelika oc daghlika haf 
dhe, oc the var Blodhsot; oc tha the Sotten hiolt a hanom som aldrastarkast i fyra Mana- 
dha oc mykit länger, sua at han kände, at the sotten drogh hanom til vissa Dödbin, tha 
lofuadhe han altidh Gudh, oc thakkadhe oc sagdhe, at hon var mykit mindre, än som hans 
Ogerninga oc hans Synder the wtkrafdho. Oc then tidh han kärdhe sin Krankdom for e- 
nom sinom Kännesuen, som hanom var mykit hemelighin, oc görla viste hans lönlika äran 
de, tha vilde Kännesuennen gerna hughsuala han i sinom Dröfuilsom. Thy taladhe han til 
Ansgarium oc sagdhe sua: Min käre Herre, minz vppa huru länge tu liafuer Gudhi thiänt 
medh innerlighom Kärlek, oc huru lahga Sot oc storan Krankdom tu hafuer hafft til tin 
Likarna, oc glädh thik vidher thet, at thin hardhe Krankdomber oc starka Sot hon ökas 
medh thik Dagh vidh Dagh, io meer oc meer, oc haldher tbik til DÖdhin, thy ma the 
Sotten fore Gudz Doom väl räknas thik fore et stort Martyrium. Aff thässom Ordhoin 
oc androm tholkom vilde Ansgarius sik inkte hughsuala, Utan io sukkadhe han oc grat, oc 
sagdhe , at hans Synder varo mykit större oc flere än alt thet han hafdhe lidhit oc tholt for 
Gudz Kärlek skuld. Thy hände thet sua, at Jesus Christus vilde sielfuer Värdhugha sik til 
at hughsuala sin Thiänara, thy tedliis han lianom ey lönlika i Dröm aller Söfn, som han 
Var van förra göra, utan tedliis hanom nu opinbarlika, tha han var vakande, oc trööste han 
oc hughsualadhe medh sinne hälghe Nadh, at han ey skulde dröfuas aller sörghia um sina 
Synder. Vm en Dagh tha Ansgarius stodh i sinne Kyrkio oc hördhe Mässo, oc var mykit 
dröfdhir um sina Synde, i thy at han sua stoodh söriande oc gratande, hördhe han ena Rost 
awitande han oc straffande hardhelica oc grymmelika, fore thet at han an tväkaclhe um thet 
som Gudh hafdhe hanom siälfuer lofuath, som han vilde thet tro äller thänkia, at Gudz 
Nadh oc hans signadha Miskund skulde äkke gaa ofuer Människione Synder. Thÿ taladhe Rö - 
sten til hans oc sagdhe sua: Tro stadheligha oc tväka inkte, Gudh medh sinne hälghe Nadh 
han skal badhe forlata thik thina Synde, for huilka thu sua storligha dröfuis, oc ther medh 
vil han fulkomlika haldha thik alt thet got han hafuer thik lofuat. All thässom Ordhomen 
fik han stora Husghsualan, oc sidhan vardh han gladher aff allo Iliärla. 
u) Unctio 01 ci säeri. 
XXXIV. 
Räka, salutes, de qna voce vide snpl'a p. ao5. 
64. 
Tom. It.