PER S. REMBERTUM,
229
til Konunghen. Tha Sanctus Ansgarius Iiafdhe fangit thässon svaren aff Konungenom, vände
han sik allan in til Gudh, oc hopadhis til hans hjelp oc thröst, oc gaf sik in til Fasto oc
Waku oc gudhelica Böner med ödhmiuko Hiärta,
XXIV. CAP.
Innan thas at Sanctus Ansgarius var stadder i thessom wandanom, oc for äa then
daghin kom, at Konungen skulde thinkta s) medh sinom Almogha, liändhe thet sua um en
dagli, then tijdh Sancti Ansgarii Capellanus stodh vid Altaridh, oc sagdhe for hanom MäsSo ;
i thy sammo som Ansgarius lagdhe sik nidher a sin Knä at höra Mässona, fik han aff Gu-
dhi andelik rörilse oc inskiutilse : oc söktis innan til i sino Hierta medh thom hälgha An-
dha, oc fik aff hanom stora Iiiälp oc Thröst: oc fik undirsta, at hans ärande skulde i alla
mattho vardha gangande äpter hans eghnom vilia, som han sielfuer astundadhe. Thy gik
Ansgarius genstan Mässan var wte, til then samma Klärken som hona sagdhe, oc badh han
huarthe dröfuas aller sörghia, for thy hanom var theet oc opinbarath aff thom hälgha An
da, at Gudz Nadh var medh thom badhom. Som väl ma pröfuas medh thy som genstan
hände ther äpter: fore thy at Konungen kalladhe genstan samman sina Radbgifuara, oc alla
the främersto i sino Rike, oc sagdhe thom, livi han var thijt sänder. Oc han hafdhe sitt
Radh medh thom um hans ärande. Tha vardh thom sua til radha, at the skuldo kasta lutij /)
uppa thera Gudha, til thäs at the matto fa vita huru thom thäktis, oc huru thera vilie va
re um thet ärandith. Thy gingo the wt uppa markena, som thera sidhir var, oc kastadho
lutijr uppa thera Gudha. Tha fiol ä luten sua, at thet var Gudz Wilie at Christendomin
oc the hälgha Tro skulde grundas och stadhfästas i the Rikena. Sua braat thetta var giort,
tha kom en aff thom främsta, som var Sancti Ansgarij godher Win, oc bar hanum tidhande
liuru ther var gangith, oc sagdhe hanom sua: War nu gladhir, starkir oc thröstir, oc gör
manlika i thinom ärandom, for thy Gudh haldir altidh med thik , oc inkte ständer nw moot
thinom Wilia, thy ma thu väl vara gladhir i thino Hiärta. Aff thässom ordhomen fik San
ctus Ansgarius stora Tröst, oc frögdhadhis aff thom i alle sinne Siäl. Ther näst äpter no-
koth litit, tha then dagen kom, at Konungen skulde thingta med Almoganom, i thom for-*
nempnda Stadhenom B yrkö, tha sände Konungen aff stadh sin Budhkafla a), som thera sidhir
var, oc lät ropa oc säghia allom hvath thera ärande var, oc for hvan skuldh the frömadhe v')
Männene varo thijt kompne. Tha the fingo thet höra, vardh ibland Almoghan stoor ghny
oc mykin thrätta, for thy the varo sua ville aff sik, at aldrigh vilde thet en som annar. I
thy samo, som the sua stormadlio inbyrdhis, stodh vp en gamal Man, oc gik Iram mit
ibland thom oc sagdhe sua : Hören mik alle , badhe Konunger oc Almoghe ! Här äru mange
iband os, som thet görla vita, at hva som dyrkar then Gudhin som the prädica, han magh
väl vänta sik stora Hielp oc Thröst aff hanom, for thy han är mäktogher at hielpa allom
thom som uppa han kalla. Thet hafva mange aff os rönt oc understandith, badhe i Hafs-
nödh oc andhrom thrangom. Hvi viliom vi tha forsma aller bortkasta thet som vi vitom os
vara gangligliit. Oc hafva somlike aff os stundom faridh til Dorstrata, enkom for thy at
the matto sik ther lata cristna, som the astundadho medh godhom vilia. Hui skulom vi nu
äkke thet taka medh allom Kärlek oc godhom Yilia hema for varom durum x), som vi förra fo
rom
s) Thincta, tliingta j promiscue scribitur. In
hac enim voCe, ut in innumeris aliis, variat orthogra
phia nostri Codicis in quavis fere pagina.
t ) Lutir, Lotter, sortes. De sortilegio veterum
Sveonum Sclioliastes ad Adam. Brem. 1. c. p. 60 ita :
Omnia quæ inter barbaros aguntur, sortiendo in pri-
v atis fiunt rebus, in publicis autem causis etiam Dae
mon um solent responsa peti.” Has populi septentrio
nales lllutir, sortes, tesseras nuncupabant, eo quod
118 t an quam divinatoriis sortibus utebantur. Easdem se-
cum Portare solebant homines fatidici et. lautioris for-
tunæ, quarum ope partim futura cognoscere, partim
tutos se ab omni infelicitate prÆStare putabant, teste
Jomsvikinga Saga C. 33.: ”par vom mörkiid a marins
likneshi oc hielu parf b lutir, p ad var for man
num tidt ad eiga i. e. quæ signata erant effigie huma
na, ejusmodi Vocabantur hlutir , quales possidere
præpotentes viri consueverunt, dales imagunculas aureas
alias inter antiquitatum reliquias meminit Sjöborg, Ini.
till Fadern esi. Antiquiteter, p. J '90, Tab. IV.
u) 15 u dica fle, baculus nuutiatorius ad populum
Convocandum.
p) Frö made, främmande, peregrini.
x) Dur, dör, janua.
Tom. IL
58.

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.