PER S. REMBERTUM.
223
XXII. CAP.
Innan thäs at thetta giordhis, tha thogh than lialghe Hyrdhen Sanctus Ansgarius til
at ömka sik, oc barma c) aff allo Hierta ofuir thet fatigha Folkit i Suerike, for tby the haf-
dho engin Prästin, sotn thom matte hughsuala til thera Siäl, thy badh Sanctus Ansgarius
then fornempnda Konungh Erik, som lianom Var rnykit liemlikin, oc gerna giordhe hans
vilia i allom thingom, at han skulde vara hanom behielpelighin ther til, at han matte ko
ma til Suerike, Tha suaradhe Konungin, oc sagdhe, at han vilde tliet göra medli godhum
vilia. Sidhan thok then hälghe Fadherin Ansgarius at redha sik uppa thän Wägliin, oc vardh
brinnande ther til, huru han han matte thet raskelika gita fulkompnat, for thy han trodhe
Väl, at sua var Gudü vilie, äpter thy hanom Var för opinbaradli i enne andelighe Syyn,
som hanom tedhis. For thy hanom syntis oc thykte, at han hafdhe alztliingx storan Tlian-
ka uppa thän Wäghin, oc ther medh thykte hanom, at han kom bort Uppa en stadh, ther
som stoor Bygningh var, oc mangh Hws oc mangh Heman, oc thär mötte hanom en Man,
oc han taladhe til hans oc sagdhe sua : Tim thörff ey mykla umsorgh gorä thik urn the Rey-
sona som thu skalt fara. For thy här är en Prophète, som thik skal segliia Sannind oc
Wisso, oc skal gÖra tik godh Skäl urn alla the Vmsorgh thu hafuer i thino Hierta fore them
samma väghenom. Oc uppa thet at thu skal ey tväka ther um i thino Hierta, tha vil iak
segliia thik livar som thänne Propheten är. Een ärlighin Abothe, som kallas Adhalhar du s, han
ar then Prophetin som thik är sandir aff Gudhi, at han skal seghia thik the Thing som hän
da skula. Tha han thetta hördhe, vardh han gladher i sino Hierta, oc hanom thykte, som
han sva svaradhe: O käre Herre, hvar skal iak han finna? Tha suaradhe Herren oc sagdhe
sua: Han skal thu finna medh storo ärfvodhe d ) oc ey är thik loflighit thet kungöra fore no
krom äller opinbara. Tha thykte hanom, som han gik umkring alt tliet Huseth, oc sökte
äpter thom samma, oc thänkte medh sik i sino Hierta, oc sagdhe vidhir sik enan: År thet
sua, at iak han inkte aatspör, oc han seghir mik huat iak tänker i mino Hierta, tha haldir
iak han fore en sannan Propheta. Thär häst kom han in i ett aldra fägharsta Heman «), oc
ther sa han then sama Abothan sithia a enom ährlighom Stool, oc Ansgarius kände han
genstan. Tha saa Abothen uppa Ansgarium, oc började genstan tala oc sagdhe sua: Hören
alle Öiakarla/), som byggin uppa öiomen, oc vakten äat j, som byggen lankt fierren! Gudh
bafuer thik kallath aff Modhirlifve, oc ther tu lagh i Modherquidh, inintis Gudli uppa tint
Nampn, oc han hafver giort thin Mun huassan som et Swerdh : han hafuer thik värnadh
ttledh sino Waaldh oc Makt: oc han hafuer giort thik til eth vtwalt Skot g): han hafuer skiult
thik oc gömt i sine Forsyyn. Oc han hafuer saglit til thik sua: Thu äst min Pbiänare, for
tby
) Barma, förbarma, misereri.
-) Ärfvöde, arfvode, arbete
, opus,
in usu, sed de mercede laboris vel
ebamnam
, m) Ärfvöde, arfvode, arbete, opus, labor, y) öboe
etianinam in usu, sed de mercede laboris vel præmio gj Skott
opens (arfvodes lön) dicitur, vide supra p. 221. Cfr. ictu usurpatur,
quæ observavit Ihre, in voc. Arf.
e) Cfr. supra p- 182.
J) öboer, insulares.
g-'j Skott, antiqu. telum,
Sagitta, hodie de teli

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.