Full text: Scriptores Rerum Svecicarum Medii Aevi (Tomas 2)

PER S. REMBERTUM. 
2II 
XVII. CAP. 
I thorn Timanom, var ther i Landena som Herigarius doo, en Quinna mykit hä— 
lagh oc Gudheliken i sino renliko Lifverne, banne kunde engen genuerdha/) aller Motganger 
Vända aff sinne rätta Thro, Sva brat hon vandadhis i nokra matho, tha radho Hedhnin- 
gane hänne , at hon skulde offra thera Affgudhum, som thera sidher var. Tha stodh hon 
stark oc vilde ingaledhis ofuergifua sina rätta Thro, oc sagdhe, alt fanyt vara, bedhas Hiälp 
aff thera Affgudhum, som huarte kundo höra aller tala, oc vare alsthingz fasulikit oc styght, 
at hon skulde nu igen kalla uppa the Affgudhum , som hon affsagdhis i Döpelsomen, oc 
skulde bryta the löftena som hort lofuat hafdhe Jesu Christo. Oc for thy, sagdhe hon, 
mädhan thet är ont at liugha oc seghia osant fore Mannom, mykit värra ar at liugha oc sa- 
ghia osant fore Gudhi; oc mädhan got är at lialda sina Tro fore Mannom, mykit meer 
bor hanom stadhughum vara, oc aldrigh til ryggia ga som lofuat hafuer Gudhi sina Tro. 
For thy, sagdhe hon, min Herra Jesus Christus ar nogh mäktughir gifua mik helbrÖgdho, 
oc alt thet iak vidhirthorff, Um iak Vill stadugh blifua i hans Tro. Thesseil dygdhelika Qvin- 
lian heet Fridheborgh, oc hon ar mykit lofuande, badhe for sit godha Lifuerne, oc fore 
sina starka Tro, som hon hiolt alt i sina ändalykt. Ther näst umsidhe, tha then Daghen 
nalkadhis, at hon skulde döö, oc äpter thet at than godhe Herren Biskop Syraon») var aff- 
gangen, oc ther var irtgen Prästir när staddir; thy for then Kärlek skuld som hon haldhe 
til Gudz signadha Likarna; at hon ey skulde vara alzthingx Lotlös äff hanom i synom ytar- 
sta Tima. Thy hon hafdhe thet hört säghias, at Gudz Likame är Kristens manz Wägha 
Breff aff thässe Wärdlene. Thy thogh hon litet aff Wijn, oc thet lot hon göma i eno kari, 
oc i sinne godho Tro som hon hafdhe til Gudh, andvardadhe hon thet sinne Dotter, oc 
badh hanne, at hon skulde aff thy Winena drÖpä i hänna Mun, i hänna ytersta Tima, 
at hon matte thär mädher anduardha Gudhi sina Siäl i sinom vtgartgh. For thy hon viste 
inga vaan thertill, at hon kunde fa Gudz signadha Likarna, for thy ther var engin Prästin.' 
Thetta sama Winit gömde hon maxan i thry Aar. Sidhan händhe thet sua, at then for- 
nempnde Prästen oc Årmeten Arg ar i us kom tliiit, som thänna Quinnan atte hema. Oc 
mädhan han var när hänne, tha thiänte hon Gudhi medh storom Kärlek, ää mädhan hon 
formatte. Oc hon badh han lära sik nokon Kännedom som henne matte vara til Siäla häl- 
So, oc badh han sagina Messo for sik. Innan thäs at han när henne dvaldis, vardh hon krank, 
oc fik sina hälsot, tha tok hon tliänkia medh sik, at the Sotten skulde vardha hänna vissa 
dödhir. Thy kalladhe hon til sik thenna fornempnda Prestin, oc badh han gifua sik Gudz 
signadha Likarna til Wägha Brödh n). Huilkit han oc giordhe, oc stia brat hon haldlie takit 
Gudz Likarna aff Prästins Handom, tha bleff hon genstan dödh, oc foor til sin Herra Jesum 
Fliristum, oc ther medh fik hon ena liälagha ändalykt badhe til Likarna oc sua til Siäl. Oc for 
thy ät hon var riik, oc hafdhe alla daglia gerna älskat gilua Almoso fatiko b olke , thy bödli 
hon sinne Dotter, at hon skulde, äpter hänna Dödh, alt thet hon atte skipta medh fatigho 
Folke. Oc for thy, at hon viste väl, at fatight Folk fanz ey mykit i thy Landena o), thy 
badh hon sina Dotter, at hon skulde äpter hänna Dödh, thet lörsta hon kunde thet anda, 
salia bort for Päninga alt, thet hon ey kunde ther medh fatiko Folke skipta, oc fara sua til 
Dorstrat p), medh Gul oC Silfuir; oc skipta thet ther bland Kirkior, Prasta oc Diäkna oc 
annat fatikt Folk, som hon viste at thet Val vidhirthöffte , oc thet gerna tok i Gudz Hedhir 
oc Åro. Than tidh Modheretl var dödh, tha fullkompnadhe Dotteren, badhe Gudhelika oc 
arlika, thet henne Var budhit, oc foor genstan in til Dorstrat a, oc thär sökte hon Gudhe 
lika Qvinnor oc renlifvadha, som ga skulde medh hänne kringhom alla the bälgha Stadha 
som ther varo, badhe Kirkior oc Kloster, oc the skulde seghia henne huru mykit hon skul- 
de huariom gilua, äpter thy huar var fatighir til oc kunde vidhirthorfua. Vm en dagh, tha 
hon gik sva umkriogh hälgha Stadha, oc gaff Almosor, tha halfdelin var bortgiluin, sagdhe 
hon 
l) Genvard, veclervärdighet; difficultas, aA o) Pauperes solummodo, qui jam fidem Christi 
versitas. fieic amplexi sunt, hoc loco liitelhgit Uembeitns. 
m ) Ed. Col. Simonis, Gaütberti cognomen habet. p) Cfr. supra Cap. Ml* 
n ) ^ägabröd, Viaticuni.
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.