PER S. REMBERTUM. 
207 
skulde aldre bedhas Hiälp aff thera fula Afgudhura, uthan han vilde bedhas Hielp aff varora 
Herra Jesu Christo. For thy han hafdhe makt at göra han helbrögdhan i samma öghnabli- 
kina. Genstan han hafdhe thätta sakt, kalladhe han fram sina Kompana, oc badh bära sik 
til Kirkionne, tha han thit kom, bad han ödhmiukelica sina Böne til Gudh, i allas thera 
närvaru, som ther umkring stodho, oc sagdhe sua: O Herre Jesus Christus, till thäs at thäs- 
se arme Männene oc Hedhningane matto vita oc undirsta, at thu ast ensamber sänder Gudh, 
oc ey är annar Gudh än thu, giff mik thinom Thiänara genstan i samrao stund mina hel- 
brögdho, som jak förra hafdhe 5 tha magho the see thina stora underlika Gerningha, oc ma- 
gho skämmas oc blyias fore thera villo , oc magho umvändas, til at kännas vidhir thit hälgha 
Nampn: Gör nu thet jak bidhir for thit hälgha Nampn skuld, som välsignalh är forvtan än 
da , tha thörfva the aldre blyias, som hopas oc trösta til thiin. Sua brat han hafdhe thetta 
bidhit, tha vardh han aff Gudz Nadh genstan i samma Stund fullelika helbrygdha, sua at 
han gik siälfuir utan annars Hielp vt aff Kirkione, oc thakkadhe Gudhi for sina Helso, oc 
vardh thäs starkare i the hälgho Tro, oc giordhe thom vantrona Hedningomen thäs mera 
blygdh oc forvitilse b). Oc sagdhe til thom sua: We idher uslom oc armom, ä maghin j 
nu forstanda, at thet är fanyt bedhas Hielp aff Diäflomen, 6om äkke formagha hielpa thom, 
som i Dröfuilsorn äru stadda. Thaghin thy vidher mins Herra Jesu Christi Tro, oc älskin 
ekke länger idra Affgudhadyrkan, vändin igen at blidhka thom medh idhro Offre. Dyrken 
oc hedhren then Gudhin, som Herre är ofvir all the Thing , som ära badhe i Himmerike 
oc Jordhrike, gören idher hanom vndirdanogha, oc dyrken han som sua är mäktughir oe 
valdughir. Tha han hafdhe tholken stoor Järtekne giort oc bevist, oc mangh annor, som 
lankt vare vpräkna, oc hafdhe standit i gudhelike Stridh, til thäs hans Liff skulde ändas : 
Sidhan moot hans ändalykt, fik han sina starka hälsot, oc tha han la i sinne Hälsot oc si 
nom yttersta tima, stodh for hans Sängh thän fornämpnde Årmethen oc helghe Frästin 
Argar i us, han gaff hanom Gudz signadha Likarna: Oc sua brat han hafdhe han nöt oc 
takit, gaff han vp sin Anda, oc sua ändadhe han sit Liff i varom signadha Herra Jesu Chri 
sto. Amen. 
ra nen, Telgas et Bi r eam, completo mense pervenies 
Sictonam.” Sictona civitas distat ab Ubsola 
itinere diei unius.” ib. 1. C- Hæc fere sunt quæ de Bir 
ca 1. Byrca liabent Rembertus et Adamus, ex quibus 
facile evincitur, emporium hocce (quod vicum nomi 
nant) ad Mælerum lacum situm fuisse, ab urbe prima 
ria Sigtuna non longe distans, et cum eadem in pro 
pinquiori quodam nexu stetisse. Videtur enim ejus 
fuisse quasi propugnaculum, emporium, vel portus 
mercatorius, et exinde nomen suum Birca 1. Byrca, 
yiig, Burg, Borg, mutuasse. Verum enim vero, 
præter Remberti et Adami testimonia allata, nec non Sa 
xonis, qui Bircam ”oppidum veteri lama inclytum” nomi 
nat, de nobilissimo hocoe emporio in reliquis monu 
mentis altum est silentium, quod mirandum baud est, 
si attendamus ad ea, quæ Adamus Bremensis, ipse non 
multum post ann. 1074 scribens, expressis verbis de 
Birca, ”piratarum excursionibus sæpius impugnata,” 
ait: ”nunc in solitudinem redacta est, ita ut vestigia 
civitatis vix appareant.” 1. c. cfr. E. Götlm, Diss. de 
situ Bircæ. Ups. 177 ^' Langebek, 1. c, p. 444. 
b) Heic Interpres Svecus plura omisit, quæ for 
sitan in eo, qno usus est, Codice, etiam desideraban 
tur.