PER S. REMBERTUM.
i8i
Rum, oc til et Rumet var gifvit oc unt til frian Ingang, Oc thesse XXI11I. Seniores, the
sago oc allo öster vt, oc huru högtijdelica oc ärligha the lofvade Gudh, thet är medh alio
osegelikit. Oc huru sötelica oc dyrligha alle aimant öfver hofvud lofvade oc hedrade ther sin
Gudh, thet Ur allom thorn , som ther a tänkia , til aldra sötaste hugnat oc mätte. Oc then
samma Sötman, som jak ther hörde oc begrepp, sva brat Siälin kom til Likaman ighen, kun
de iak ingaledis länger behalda, for thy han var tha genstan fran mik taghin. I thessom
samma stadenom, rät öster vt, ther var itt vnderlikit Sken, oc ett Lius, som engin kunde
nalkas for sine Klarhet skuld: Oc i the Klarhetene var aldrahanda dyraste liter oc färga,
oc alsköns Glädhi oc Frögd. Oc alle the hälgha Manna Chora , som gladdos oc stodo kringom
thet Skenedh, the togo thera Glädhi aff the sammo Klarhetene, hvilke ther ingen kunde nal
kas. Oc thet samma Skineth oc klarhet in var sva stort oc wiit af sik, at jak kunde ey be-
grijpa älla besinna aff thy antighe börian aller ända. Oc äntbog at iagli gat oppa allo sidor seet
oc skodat thet Skeneth oc Klarhetena, thog kunde jak ey besinna, livat thet var som inne-
lyktis i sielfve störste Klarhetene, for thy jak kunde änkte see aller skoda vtan at enast the
Klarhetena utan umkring. Tho at hvarist throdhe jak väl, at then sammi Ilärren sat innan
the Klarhetene, aff hvilkom S. Päder skrivar, oc sigir sva: Thetta är then samme Härren,
hvilkens anlite Ånglomen lustas see oc skoda. For thy aff hanom vtgik sva stort Skeen oc
obegripelikin klarhet, at aff the Klarhetene vptändes oc innanlystes alle hälghe Män i thera
Choroin, bade a Bredh oc Längd oppa alla sidor. Oc han tyktis i nokro matto som han
vare innan i thom allom, oc the vare ther i mote alle a Iianom. Har • var vthan til omkring
thom alla, oc innan til tha mättade han oc styrde thom alla. Han värnade thom alla ovvan
til, oc bar thom alla oppe nidan til. Solen oc Manen ljuste ther inkte, thog syntis ther
hade Himmil oc Jord. The Klarhetin som ther skeen, hon var äkke sva skipat, at hon gior-
de thom ögomen nokot ont äller hinder, som hona skodade, vthan hon var thera ögom til
täckasta mätte. Oc the XXIIII. Seniores, som jak sagh sithia, the syntos i nokramato, som.
the sato inne i thom valduga Härranom, for thy ther var engin likamlik thing , vtan alt thet
ther var, thet var alt olikamlikit, än Ihogh thet tyktis hafva likamlekan hyy. Oc thy är thet
med allo osegelikit. Af thom stora mäktoga Härranom framgik ett skeen in til thera som
kringom sato, oc thet skenit var likt vid een räglm bogha. Then tijdh jak aff thom tvem
Ilärromen, som mine Ledhare varo, leddis fram i thet stora oc obegripeliga Liuset, gaffs mik
vndirsta, vtan al manzlekin teilse, at a thom stadenom, ther opinbaradis mic oc syntis AIz-
valdhugz Gudz Makt oc Wahl. Ther hörde jak ena aldrasötasta Röst, hvilkin som fram gik
aff siälfvo Guddomsens Wahl. The Rösten var sva klaar oc klingande aff sik, at hon matte
höras öfvir alla Wärdhlina. Hun taladhe til min, oc sagde sva: Gak nu tin Wäg, oc then
tijdh tu hafver forskuldat Martirs Krono, skal tha koma ighen til mik. 1 thy sammo som
thässen Rösten liördhis, tha thystnade alt Himmerikis Härskap, hvilkit som lofvade Gudh a allo
sidor. The nidirslogo genstan siin Hofvud, dyrkade sin Gudh, oc nighu hanom. Oc än thog
at jak thessa Röstena görla hörde , thog kunde jak engaledhis besinna äller skoda hans Fäg
rind eller Skipelse , som hona talade. Åpter thet jak hafde thessa Röstena hört, sidan tok
jag til at dröfvas, for thy jak nödgadis til at koma annan tidh til Wärdhlena igen. Oc for thy
at jak viste mik felegan skula koma igen til Likaman, foor jak tädan med minom tvem for-
nempnda ledharom S. Päder oc S. Johannes. Hvilke som sva tystelika medh mik foro, at the
ey talado minzsta ord, hvarte i framfärd äller åtirfärd. Thog skodade the altidh oc sagosva
kärliga oc liofliga til mik, som Modheren seer til sin enda Son. Oc ther medh kom jak til
Likamen ighen. Oc i alle the Färdene som jak foor, hafde jak hvarte mödo eller dvalu,
hvarte i framfärd eller åtirfärd. For thy at ähvart vi vildom oc liafdom hugh, ther varom vi
genslan i sammo stundene. Nu än thog at jak tykkis hafva taladh nokot Iitit aff sva storom
sötma, hvilken Sötme som gliar öfvir allan sötma: Thog kännis iak thäs, at aldrigh kan no
kor medh skrivan thet vtthryckia, huru stor vndarlik thing Siälin oc Hiertat ther begrep, ey
kan oc Ilugin eller Hiärtat sva fulleliga smaka oc vndersta then Sötman, som han var til.
Ror thy mik syntes väl sva, at öghat aldrigh sagh, öradh aldrig hörde, oc iukte Hierta be
gripa kan tholkin Sötma mik ther tedhis.” Ther medh hafvam vi nu sakt af the Synene
honora
Tom. 11.
46 .

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.