Full text: Scriptores Rerum Svecicarum Medii Aevi (Tomas 2)

PER S. REMBERTUM. 
I79 
ra 3 ro, oc Jin* (Je v Ul liört of han om, af lian styrde sin Land oc Rike bade ärliga oc väl 
medh store snille. Tha han sporde llian mäktoga oc valduga Keysaren dödan, tha vard San 
ctus Ansgarius skad vamîe oc räddir, oc tok at gifvas i sino Hiärta. Oc tliär medli tok han 
betan k ia sik, oc kom igen til sik siälfvan, oc mintis oppa the ordhin som Joinfru Maria Gudz 
.-.loiJlier iuifde hanoin s a-glit. Sidhan förlät han alia ostadughet, oc med gudlikom anger, tok 
lian at låiikta Gudz sanna Kärlek, oc vande sik allan in til Gudz thiänist. Oc gaf sik alla vin 
UJ!, j huru han matte nakot got gitagiort, oc tvingade sik medh vaku oc atirliald. Then tidh 
ihenne Gudz, sanne Kämpen öleie sik i tolkom dygdom, oc stod i thom alztings staduger, 
tha falnade Jiaiiom oc vtsläktis Wärdlinne älskoge, sva at han var a Wärdlinna vägnar dö,dir. 
I her näsl. äpter um Pingizdaglia dagh, than hälge Ande som liöl öfvir Apostlarna oc göts öf- 
ver thorn medh sine Nadh, äpter thy vij sannelica throm, then samme Anden liöl öfvir lia— 
nom, oc innanlyste hanom medh sinne enkannelike dygd, i samma förnempnda Högtidene. 
'1'hät hände medh hanom urn Pingizdaga nat, at hanom syntis som han genstan skulde fa 
hradhdöda, vthan alla dvalu. Oc i samma punktenom som han thenna brkdhdödin fik, tha 
ropade han sik til hiälp Sancte Pädhar Apostoli, och Sancte Johannes Baptista, i thy samu 
som hanorn ty He at Siälin var skild vidhir hans dödelica likarna, fik siälin genstan annan al— 
dia vänastan hy oc iägliarsta skipilse. Oc i samma punetenorn Siälin oc Likamen atskildos, 
tua syntos thässe twe lornempnde Ilerra St. Päder och St. Johannes. Armar tliera syntis 
vara gammal oc graharotter, oc syntis hafva slät haar, oc thiokt, rödher i sirio änlite, oc 
hait \ai nokot litit mulin: Hans kläde varo skinande, oc tjyrlica färgat, hans boll var stak— 
koter, for thy han var en liten oc laghir man. Thenna samma som sva var skipadhir, tha 
profte han genstan oc viste vt, an nogors mans säghn, at tliet var Aposlolen St. Päder. Then 
midre \ai vnger, oc hans bml var högir, for thy han var een härligin langer man, oc syntis 
som hanom vare nysprungit Skäg, haus haar var brunt, oc litit krusath, han var magher oc 
thunder i sino änlite, lians Kläde varo afi Silke, oc han var gladir oc liofvir i sinne Op— 
syyn. fhen samma pröllte han oc trodhe vara St. Johannes Baptistam. Thesse tve hälge Här— 
rane stodo kring um lian, a badna sidiior. Oc sva brat som hans Siäl vthgik aii* Likamcnom 
som hånom tliykte, kom hon genstan i sva stoort eth Sken oc Klarhet, at aff thy matte all 
Ward lin vpfjrllas, oc genom thet Skenit oc Klarhetena leddo the tve fornempdo hälge Her- 
ranc S. Päder oc S. Johannes lians Siäl, hanne vthan allo mödo oc ärfvode ; Oc huru the 
banne liier ginomledde, thet är vnderiikit oc osighelikit. Ther näst komo the oppa en stad, 
hvilken Siälin görla viste, vthan nokors mans säghn, visseliga vara Skärsla Eldirj Sva brat the 
komo vppa then staden, släpto the Siälene, oc leto henne ther blifva. Tha Siälin liaJde ther 
lidit manga Pinor, särdelis aldrathiokkasta Mörker, oc hart thrang, oc thrängdis sva svarlika 
oc nhlhirqyafdis oc pintis sva hardelica, at him tappade alt sit Minne, oc kunde inkte. annat 
tänkia, än thet huru nokon tidh skulde sva stoor oc hard Pina til vara, som hon tha ledh 
oc tholde. Then tijd henne tliykte at bon hafde varit i the liardo Pinone i thry Dyghn, som 
hun pröfva kunde, thet tholte henne vara länger än tusanda Aar, for the hardo Pinone skuld 
then him th’olde, tha komo the twe fornempnde Härrane igeen , oc stodo kring om Siälenaa 
badha sidhor, oc the syntos tha mykit liöfvare, gladhare oc täkkare, äh the förra syntos: Oc 
tha togo the Siälena oc leddo hona um än sva ma sägias, in i ct störra Skeen oe Klarhet, 
än hunt var första sinnet inledh; Oc aller thera gangher syntis vara sva orörlikin aff sik^ 
son> the hafdo standidh alt ena stadz qvarre. Oc’änthogh at the syntos gangs, thogli tyktis 
thera Wägir ey vara nokor likamlekin Wägir. Och äpter thy Ansgarius sielfver for os sagde, 
tha varo hans Ord sva ludand'e: ”Jak saa lank t borto fra mik, rnanga hälgha manna Skipilse 
oc thera skikkan var mykit omskiptelikin, somlika saa jak mykit nämbre, oc somlika lankt 
fifirre sfandande, rät i Wüster. Oc änthogh at the stodo rät Waster, thogh sago the allo oc 
vando tliera änlite rät Oster. Oc the ärade alle oc lofyade en storan valdngan Herra, hvil- 
hin mik syntis rät öster. Somlike bögdo tliera Hofvml nider, oc somlike stodo strunke, oc 
sGgo 1 liera Änlite höfvidzlika vp, räkte vth thera Händer, dyrkade oc lofvade alle then 
Herran som syntis i öster. Then tidh vi thiit öster vt komo, tha syntos mik ther the fyra 
thiugu Seniores, som kallas Aldirsmän, äpter thy skriwat standir i Apocalipsi. Thesse 
— Seniores the sato allç a thera sätom , oc mällan thorn tha synli« et stort oc wiit 
Rum,
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.