348
XXXIII. OLAÏ
PETRÏ
Tâ nu sådana grufvelig mord i Stockholm skedt var, hade Konung Christicrn bod
till Finland, och lät giöra cher sammaledes. Ther blefvo tå afhuggne Herr Åkt örianscn och
Tonne Ericson nj, Nils Eskilson o) och Hemming Gndd , som tå var ther, med många andra.
Lät och Konung Christiern fånga Fru Christina p) med några andra frijborna qvinnor och
Jungfrur, och sände them till Dannemark, ther blefvo en part döde i fängelse. Och sa be—
gynte Konung Christiern ju mehr ocli mehr låta bemärkia sig, hvad han hade i sinnet, att
han platt ville giöra the Svenska till egna Trälar, Eestar och Haakar, och lät pabiuda, alt
ingen bonde skulle hafva värjor, synnerliga armborst, lät och sominestädes taga them
ifrå bönderna och hugga them sönder, och brände them upp, hvilket han hade med tijden
väl achtat giöra öfver hela rijket. Med Sveriges Lagbok q ) hade han och nagot i sinnet,
hvar tijden hade honom tillräckt. Och såsom han , som Herren var, var öfvermattan blod—
girig, så hade han och sådana befallnings män, en part som ens till sinnes voro med honom,
ibland hvilka var Mäster Dir ich r) then yppersta, jfons Mat son, Claus Holst och Here sådana ?
som lust theraf hade att se huru thet Svenska b.odet rann. Anders Pederson, som beiall-
ningen hade i Örebro, skickade sig så ther, att the ther bodde voro glade af med honom.
Och gick för et^ ordspråk ibland Konungens folk : Att then Svenske bonden kunde väl gå
vijd plogen med en hand. och ett träben, och mång Here sadana ord voro tå i bruk, som hvar
man väl viste. Theras hofmän och tjenare, soin afhuggne voro, torde ingastädes rättsliga
bekänna eller duka sig upp, allenast var Severin Norby theras tillilycht, then och många
halp till theras lif. Och efter thet Skara Sticht och Strängenäs Sticht voro nu Biskopslöse,
therfÖre skickade Konungen Mäster Dirich till Skara, och Biskop Jåns Bcllenacke till Stränge-
näs för Biskopar. Märkelige män både till sådana embete, thet the och med gierningarne
Val beviste.
NUr Konung Christiern hade alt bestält i Stockholm med embete och Befallningsmän,
efter sin villia, giorde lian sig redo till att draga utaf landet och till Dannemark igen. Och
var bestält, att hau skulle hafva sin Julil i Linköping, therförc fick Biskop Hans med några
andra tillfälle att draga ifrå Stockholm, till att bereda vägen för honom. Och allastädes
ther han i städerna komma skulle, reestes upp galgar på torget, ther var Claus Holst Capi-
tenare före 5 han blef och sielf, efter Konungens befallning, uphängd i Söderkiöping uti then
galga han sielf hade upreesa låtit, och hans egen Skrifvare med honom, och en af hans tie-
nare hängdes i Linkiöping och en i Wadstena. Så kom Konungen tå till L inkiöping och
hölt ther sina Juhl. Ther efter kom han om Nyårsafton till Wadstena med ett gräseligit och
underligit väder, och få dagar therefter lät han lefvande upskära Sven Hök och Peder Smed,
och them qvartera. Hängde så theras kroppar utan för byn för hundar och Ramn. Ther blef
vo och några hängde. Och när han kom till JönebiÖping, lät han ther af hugga Lindorm Ribbing
och några andra, besynnerliga tu barn af Ribbinga slächt, thet ena om 6 år, thet andra
om 8 år gammalt. Ther efter kom han till Nydahla Kloster, ther betalade han sä i här
berget, att lian lät sänkia och dränkia Abboten med några hans broder, som the gingo från
mässan. Hvar han for hade han ett ondt ryckte och Joford. På thet sidsta kom han till Danne
mark igen. Och var tlienna hans resa ifrå Stockholm öfver land till Dannemark sådana, att ä till
hvad stad han kom , ther måste ju någor låta lijfvet till. Och är beskrifvit, att han hafver
låtit halshuggia ölver sexhundrade Svenske, förutan them han låtit hängia, dränkia och stegla.
Han sparde livarken unge eller gamble. Och må hvar och en förståndig man marfeia, se
och höra, att han hafver varit Svenskom mannom en plåga och ett rijs ther Gud them med
straffa ville. Men låfvad och ärad vare Gud i evighet som hafver kastat thetta rijset i ti
den e s ). Amen.
n) Tott. 0' Baner.
f) Cod 12. addit: Fru Cecilia (mater Gu-
stavi I.)
q) Cod. 12. Lagböcker.
r) Slaghök. Cfr. supra p. 208.
s) Cod. 12. addil : Gud late aldrig intet ondt
komma utaf askone. Cod. i 4 . ita finit: Gudi vari
lofvat som Sverige thermed skiljde vid hans ty
ranniska regemente, genom then Man han af
Gudomliga f örsyn enkanneriiga ther till spart
och f örvarat hade.
Quod ad orthographiam Lingnæ ädlinet. Co
dices SC inter se & a se plerumque differunfc,
adeo ut lionuam quandam ex lii.s mediam sequi
conati simus. Codices nonmilli liileris g & d
(ut in dig h, sigh, adjeäiv. in igh , Lag/i j lued/i
dogä (dock Angl. though) h addunt, ju hoc an
tiquum servantes morem. Unde colligitur has
voces etiam quandoque apud nos cum adspira-
tione (ut in Danorum medh ) fuisse proiuiutin-
tas. Cod. 10 in Numero plur. substantivorum r
ad finem rejicit ex- gr. Heri'anar, Hertoganar }
loco Herrarna 8Cc.

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.