SVENSKA CHRONICA.
347
ske, sedan thet kom till dagtingan lagt sig så mycket ut för Konung Christiern, som Biskop
Mats, och thet hade varit omöjeligt att Konungen skulle hafva främiat sin vilia här i rijket,
hade icke thenna Biskop Mats varit, men ther blef han sä lönter före. Ther näst blef Bi
skop Vmcentms af huggen, efter honom Herr Erich Abrahamson g) sä Erich Knutson h), ther-
nast Herr Erich Johanson i), sä Erich Ryning, Herr Erich Nilson k), Eskil Nilson l)>
Joachim Bragd, mf Mäns Green , Erich Kuse , Olof BiSnson , Gunnar Galle , Bengt Erichson.
Sedan Borgmästarena Jöns Gudmundson , Anders Olofson och Anders Henrichsoii. Sedan
thesse efterskrefne Radman: Olof Hanson, Mans Budde, Baggans Biörn, Anders Ruut >
Anders Carlson, Michel Nilson, Knut Öning, Erich Heising , Peder Erson, Asmund, Mats
C rona, Jacob Pederson, Nils Birgerson och Hemming Grcnskalle. Af menighetene, the söm
namnkunnige äre, Henrich Stråbock, Hans Weser, Simon Skräddare, Longe Nils, Svarte Sverl
eder StafFanson, Pafvel Skiimare, Gudmund Stinnare, Erich Smaltare, Peder Budde, Anders
Kiöttmängare, Mats Tunnebindare, Nils Matson, Lambrecht Bärdskiärare och Lasse Hass;
Thessa och anta några Here blefvo afhuggne första dagen. Men annan dagen therefter blef
Kiettil Skrifvare afhuggen och sex eller otta andra med honom. Och blefvo the döde krop-
parne liggiandes på torget ifrå thorsdagen in till lögerdagen, och var thet en ymkelig och
jämmerlig syn, huru bloden med vatn och track som så års vara plägar, rann i rännestenar
na ned af torget, ther alle fruktade och gåfvo sig vid, ty ingen viste huni länge han behölt
sitt hf. Ja thet var en gräselig syn och ett obarmhertigt ohörligit mord, så att aldrig af någort
Förste, som Chnstet namn burit hafver, är sådana förra hördt eller skiedt, ther en hatVer
så med ett berådt och betänkt mod gått till och låtit dräpa så många människior utan dom
emot sina egna eder, löfte, bref och insegel. Och hafver Konung Christiern icke alle
nast dräpit them till kroppen, utan och sa mycket honom stod till giörandeå till siäléna
mea, i thet the så oförtänkt och oförvarandes kommo om halsen. Han unie them icke
att the måtte få någon Clerk, soin them till theras siäiars salighet undervisa kunde, thet
man dock uppenbara mördare, tiufvar och röfvare i theras yttersta förgynna plägar, att än tå
kroppen varder förderfvat, må dock sialen behållen varda. Men Konung Christiern var
icke sa till sinnes, utan han ville förderfva både lijf och sial och gaf ingen tillfälle, till att
något betänkia sig till sin död, utan lät en stor part af them , tagas af theras hus , ther
the voro på theras arbete och intet ond t förmodde sig, och föras strax på torget och lät
hugga halsen af them , såsom thet skedde med Lambert Bärdskiärare , then ther stod och
rakade, tå han blef tagen och förd på torget. Och Lasse Hass, som stod på torget ibland
Konungens knechtar och såg uppå huru the andra rättades och gr et theröfver, therföre
blef han inryckt i ringen och blef strax afhuggen. Och med snar ord éägiandes , alle kom
mo the här obetänkt om halsen, efter thet att här gick ingen dom före, som ske borde
Och så dräpa lijf och siäl är ett gräseligit mord, när thet rätt besinnat varder.
Om Lögerdagen lät Konungen uptända en stor eld på Södra mahn , och lät så släpa
the döda kropparna ther ut och bränna them upp, lat så uppgrafva unge Herr Stens döda
lekamen, som mehr än ett halft år hade legat i jordene, med ett spädt barn, och lät them
utföras och med the andra upbrannas. Herr Mårten Jönson Praebeudatus i Stockholm var
tillförene uppgrafven af jordene, och thet lät Erkiebiskopen giöra. Så vordo nu alle thesse
brände såsom bansmän , efter thet the hade varit Erkiebiskopenom emot och samtycht att
Staket vardt nederbrutit. Men intet räknade Konung Christiern them för bansmän, när the
hyllade honom för sin Konung. Icke heller räknade han Biskop Vincentius och Biskop Mats
för bansmän, tå the med Erkiebiskopen krönte honom, men nu måste the brännas sont
bansmän. Dock Gud hafver thenne öfverdådigheten icke förgiätit.
Tå nu borgarena så afhuggne voro, vordo alla theras nycklar tagne ifrå theras
hustrur, och blef ther guld, sölf, penningar och alla bästa vahrur uttagna, såsom förbru-
tit gods, än tå att ingen dom var ther före gången, och hustrurna skulle ta behålla husen
på sin part. Sedan thenna första af huggningen skedd var, blefvo många sedan afhuggna,
ibland hvilka var Olof Walram och Erland EsbiSrnson . Men the som på stora torget i gan dag från dag hängde blefvo , viste man rättsliga intet tal uppå, ty galgan var ofta full och
sällan tom. Och the som hängde voro, voro mäst Herremans tienare. Var och ther till kom
mit, att man icke ens måtte spörja efter, hvad then eller the hade giort, utan var tå all
mänt Konungens rätt: Han skall hangia. Therföre fors ther och ofta så hastigt med, att en
part vordo uphängde med stöflar och spårrar som the kommo inridandes i staden. Så att
strax af hästen och i galgen ; thet ganska gräseligit var.
g) Lejonhufvud.
h) Kurk.
i) Wase,
k ) Gyllenstiema.
I ) Baner. m) Brahe.
Ta

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.