SVENSKA CHRONICA. 
347 
ske, sedan thet kom till dagtingan lagt sig så mycket ut för Konung Christiern, som Biskop 
Mats, och thet hade varit omöjeligt att Konungen skulle hafva främiat sin vilia här i rijket, 
hade icke thenna Biskop Mats varit, men ther blef han sä lönter före. Ther näst blef Bi 
skop Vmcentms af huggen, efter honom Herr Erich Abrahamson g) sä Erich Knutson h), ther- 
nast Herr Erich Johanson i), sä Erich Ryning, Herr Erich Nilson k), Eskil Nilson l)> 
Joachim Bragd, mf Mäns Green , Erich Kuse , Olof BiSnson , Gunnar Galle , Bengt Erichson. 
Sedan Borgmästarena Jöns Gudmundson , Anders Olofson och Anders Henrichsoii. Sedan 
thesse efterskrefne Radman: Olof Hanson, Mans Budde, Baggans Biörn, Anders Ruut > 
Anders Carlson, Michel Nilson, Knut Öning, Erich Heising , Peder Erson, Asmund, Mats 
C rona, Jacob Pederson, Nils Birgerson och Hemming Grcnskalle. Af menighetene, the söm 
namnkunnige äre, Henrich Stråbock, Hans Weser, Simon Skräddare, Longe Nils, Svarte Sverl 
eder StafFanson, Pafvel Skiimare, Gudmund Stinnare, Erich Smaltare, Peder Budde, Anders 
Kiöttmängare, Mats Tunnebindare, Nils Matson, Lambrecht Bärdskiärare och Lasse Hass; 
Thessa och anta några Here blefvo afhuggne första dagen. Men annan dagen therefter blef 
Kiettil Skrifvare afhuggen och sex eller otta andra med honom. Och blefvo the döde krop- 
parne liggiandes på torget ifrå thorsdagen in till lögerdagen, och var thet en ymkelig och 
jämmerlig syn, huru bloden med vatn och track som så års vara plägar, rann i rännestenar 
na ned af torget, ther alle fruktade och gåfvo sig vid, ty ingen viste huni länge han behölt 
sitt hf. Ja thet var en gräselig syn och ett obarmhertigt ohörligit mord, så att aldrig af någort 
Förste, som Chnstet namn burit hafver, är sådana förra hördt eller skiedt, ther en hatVer 
så med ett berådt och betänkt mod gått till och låtit dräpa så många människior utan dom 
emot sina egna eder, löfte, bref och insegel. Och hafver Konung Christiern icke alle 
nast dräpit them till kroppen, utan och sa mycket honom stod till giörandeå till siäléna 
mea, i thet the så oförtänkt och oförvarandes kommo om halsen. Han unie them icke 
att the måtte få någon Clerk, soin them till theras siäiars salighet undervisa kunde, thet 
man dock uppenbara mördare, tiufvar och röfvare i theras yttersta förgynna plägar, att än tå 
kroppen varder förderfvat, må dock sialen behållen varda. Men Konung Christiern var 
icke sa till sinnes, utan han ville förderfva både lijf och sial och gaf ingen tillfälle, till att 
något betänkia sig till sin död, utan lät en stor part af them , tagas af theras hus , ther 
the voro på theras arbete och intet ond t förmodde sig, och föras strax på torget och lät 
hugga halsen af them , såsom thet skedde med Lambert Bärdskiärare , then ther stod och 
rakade, tå han blef tagen och förd på torget. Och Lasse Hass, som stod på torget ibland 
Konungens knechtar och såg uppå huru the andra rättades och gr et theröfver, therföre 
blef han inryckt i ringen och blef strax afhuggen. Och med snar ord éägiandes , alle kom 
mo the här obetänkt om halsen, efter thet att här gick ingen dom före, som ske borde 
Och så dräpa lijf och siäl är ett gräseligit mord, när thet rätt besinnat varder. 
Om Lögerdagen lät Konungen uptända en stor eld på Södra mahn , och lät så släpa 
the döda kropparna ther ut och bränna them upp, lat så uppgrafva unge Herr Stens döda 
lekamen, som mehr än ett halft år hade legat i jordene, med ett spädt barn, och lät them 
utföras och med the andra upbrannas. Herr Mårten Jönson Praebeudatus i Stockholm var 
tillförene uppgrafven af jordene, och thet lät Erkiebiskopen giöra. Så vordo nu alle thesse 
brände såsom bansmän , efter thet the hade varit Erkiebiskopenom emot och samtycht att 
Staket vardt nederbrutit. Men intet räknade Konung Christiern them för bansmän, när the 
hyllade honom för sin Konung. Icke heller räknade han Biskop Vincentius och Biskop Mats 
för bansmän, tå the med Erkiebiskopen krönte honom, men nu måste the brännas sont 
bansmän. Dock Gud hafver thenne öfverdådigheten icke förgiätit. 
Tå nu borgarena så afhuggne voro, vordo alla theras nycklar tagne ifrå theras 
hustrur, och blef ther guld, sölf, penningar och alla bästa vahrur uttagna, såsom förbru- 
tit gods, än tå att ingen dom var ther före gången, och hustrurna skulle ta behålla husen 
på sin part. Sedan thenna första af huggningen skedd var, blefvo många sedan afhuggna, 
ibland hvilka var Olof Walram och Erland EsbiSrnson . Men the som på stora torget i <ml- 
gan dag från dag hängde blefvo , viste man rättsliga intet tal uppå, ty galgan var ofta full och 
sällan tom. Och the som hängde voro, voro mäst Herremans tienare. Var och ther till kom 
mit, att man icke ens måtte spörja efter, hvad then eller the hade giort, utan var tå all 
mänt Konungens rätt: Han skall hangia. Therföre fors ther och ofta så hastigt med, att en 
part vordo uphängde med stöflar och spårrar som the kommo inridandes i staden. Så att 
strax af hästen och i galgen ; thet ganska gräseligit var. 
g) Lejonhufvud. 
h) Kurk. 
i) Wase, 
k ) Gyllenstiema. 
I ) Baner. m) Brahe. 
Ta
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.