546
XXXIII. OLAI PETRI
thet hela Förbundet, livar så behöfdes. När ta alt uträttat var, som ther i kyrkione uträttas
skulle, gick Konungen till bords och hade Svenska, Tyska och Danska till giäst, och hölt
högtijd i tre dagar efter sina kröning.
Tå nu then högtiden ändat var om onsdagen ther näst efter, begyntes ett annat
giästabod. Tå hade Konungen alla the Svenska Herrarne med the Danska och Tyska för-
saniblade i stora salen på slottet, och hade thet så bestält, att Erkiebiskop Göstaf gick
fram och begynte klaga öfver thet öfvervåld som honom i förleden ar af Herr Sten och
hans inedhielpare skedt var, thei* S:t Erichs slott var nederbrutit, och pa the heliga kyrkios
ägor var stor åverkan giord, och var thet hans begiäran att Stäket skulle uppbyggias igen,
och all skada som han lijdit hade, skulle honom uprättas igen; ther gick rättsliga hans kla
gomal uppå. Men Konungen som thetta sa undersatt hade, hade annat i sinnet till att draf-
va med samma klagomåhl, än Erkiebiskopen besinna kunde, ty han sökte mång mans lijf
ther med. Och efter thet Erkiebiskopen icke stod så alfvarliga el ter theras lijf, som han
klagade uppå, blef Kontmgcn misslynt på honom, så att Erkiebiskopen och fruktade sig.
Tå nu sådana klagomåhl gingö Fru Christina, Hr Stens ef terlefverska, hårdt under ögonen,
bar hon fram thet bref. som ther på gifvit var, att Stäket skulle nederbrytas, och att Gö
staf Trolle skulle aldrig el ter then dag varda känd for Erkiebiskop 8cc. Så hade och alla,
som samma bref utgifvit hade, besvoret sig så tillhopa, att the skulle alla försvara, lijda och
umgiäila hvad ther efter komma kunde. Af then förplichtelse tog Konungen tillfälle att
räkna them alla för bansmän, sora thet brefvet beseglat hade, och efter thet att Biskop
Hanses insegel i Linkiöping hängde tlier och med före, så giorde han tå sina ursächt i så
måtto, att han sade sig vara nödder och tvingat till then besegling, och thet skulle nog vara
bevisligit med hans handskrift, som under beseglingcn i vaset låg, och thermed blef han frij.
Men Biskop Vmc mims af Skara och Biskop Mats af Strängenäs och många af then Svenska
Adelcn nied theras tienare och Stockholms Borgare blefvo tå tagne vid halsen ocli satte i
fängelse, somlige i Tornet, somlige i Capellet och somlige annorstädes på Slottet, och ther
såto the öfver natten. Så kom nu till röne hvad Konung Christiern achtade the Svenske.
Så var Uti platt förgätin Upsala dagtingan och alla the Confirmations bref, som på samma
dagtingan ifrå Dannemark upsände och utgifne voro, ther Konungens och mä.st hans hela
Råds i Dannemark insegle före stode. Theslijkes voro och forgiäten all the goda löfte,
tillsägelse och förpHchtelse som Konungen giorde allom Svens kom vijd Pingesdaga tijd til 1-
f orene, när han sic IF med sin skiepsflotta kom för Stockholm e) Ja ther var alt förgiätit
som i Konungens hyllning och kröning i samma dagar utlålvat och utropat var , ther han
och anammade Sacramentet uppå.
Om morgonen ther näst efter, som var ottonde dagen efter all Helgona dag f) y lät
Konungen blåsa om med Trummeter, och lät utropa att ingen skulle gå af sitt huus, utan
alla skulle blifva inne ther the voro, så länge annan gång blåste om. Sa vid middagstid
blåstes annan gång om och tillsades, att the skulle komina på stora torget och se hvad
Konungen ville låta göra. Så leddes tå Biskopen i Skara och Biskopen i Strängenäs med
tre Riddare och Riddersmän och Borgare som han fånga låtit, ut på stora torget och nu
skulle aflijfvas. Och tå the voro komne på torget och stodo i ringen, stodo några af Ko
nungens Råd uppe i Buurspråket, och Nils Lycke hade ordet till folket, som tå på tor get
stod, och bad att the icke skulle förfäras öfver thet straff som ther skedde. Ty Kongl.
Maijestät (sade han) hafver så högeliga vordit budin och tilikrafd till sådana straff af Erkie
biskop Göstaf, then ther hafver stådt tre resor på sin knä, bidit och begiärat att then orätt
han lijdit hade, måtte straffat varda, och mycket annat sådant gaf han före, ther han ville
ursaka Konungen med. Tå ropade Biskop "V incentius honom under ögonen, och sade
att han icke sade sanningen, utan hans Konung handlade med lögn och förräderij emot the
Svenske män, och begiärade ban och the andra, att the måtte få en dom för sig, och vetta
för hvad sak skull the skulle dö, och talade han mächtiga hård ord emot Konungen, och
sade att Gud skulle hämnas öfver sådana öfvemåld och tyrannij, Theslijlces ropade och
Anders Runt och Anders Carlson , ther the stodo i ringen, och förmanade att Svenske män
skulle se vijd theras ofärd och skada, och icke låta så skamliga bedraga och förråda sig
med falsk lofyen, bref och dagtingan som nu skedt var, och att the skulle sådana tyrannij
hämnas och vedergiora om the kunde, och ropade ther hämd af himmelen öfver sådana öfver—
vald. Så blef tå Biskop Mats rättad utan för Rådstugun och först af huggen, och hans huf-
vud lades emellan lians ben, thet ingen af the andra skedde. Hade och ingen af the Sven
ske
e) Hadorph 1. c. p. 442.
f) D. 8 Novembis.

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.