/ 
344 
XXXIII. OLAI PETRI 
brände uti ena tegellado, och en part kommo i åna x). Så var ta böndernas ovisa anslag the 
Danskas hielp i then gången. Men alla Fastone tillf örene for Biskop Mats med thet Danska re— 
sigtyget, som han med sig hade, omkring Nykiöpings Lälm och Rekarne, och dagtingade pa 
K.onmig Christierns vägna och hyllade honom landet, och ingen af the Svenska lade sig sa 
mycket ut för Konungen som han giorde. Och när Fastan förleden var, oni Påska 
voro några utfallne af Stockholm. Med them kommo Biskop Matses llofrnan till slags vid 
Telje, ther blef Johan Helbregda, Fru Christinæ tienare, slagen, Gunnar Galle och Hasse 
Gölhe med några flere blefvo fångade och fördes till Strängenäs. Sa förlöp sig tijden fram 
till Pingcsdaga. The som ute i landet voro och höllo med Fru Christina bi flijtade sig ju 
altijd giöra Konung Cliristierns folk af bräck, äntå att lyckan och machtene gick icke el ter 
yillian. Och the af Stockholm föllo ut och skinnade Arnöön och grepo Erkit biskop Jacob, 
och i then resan hade the achtat sig annan gång ät Upsala, nun thet biel intet af. 
Vijd Pingesdaga tijd kom Konung Christiern s< glandes med sin skiepsflotta in för 
Stockholm, och hans folk som i Upsala voro drogo strax emot honom och sä biel tå Stock 
holm belagt på fyra sijdor. Så kommo och Erkiebiskop Göstaf och Biskop Mats ocli alla 
andra både af Rijksens Råd och menige Adelen som honom handgångit hade, ther strax 
till med, och blef så med hand och mun och svåra eder och forplichtelse förnyat och con 
firmerai thet som i Upsala af Konungens Capitenare utlofvat var, låfvade och tå Konung 
Christiern personliga sig si elf villia thet i alla articklar och punéter obroltsliga hälla utan 
all arga list vijd sin ahro och sanning och Christeliga tro, som han och sine stadfastelse- 
bref theruppå tillf örene utgifvit hade. Så lät och Konungen kalla några bönder till sig 
af alla landsändar i Upland , och lian lät handla , handlade och så sielf med them , att the 
sade honom hullskap och manskap till, och han låfvade ju altijd thet ut, att han ville hålla 
them vijd Sveriges lag, privilegier och goda gamla sedvänior, och brukade han mycket Bi 
skop Mats och H< mrning Gadd Eleélus till Linkiöping till att bandia med bönderna, ty the 
båda voro mycket hörde när them , och när han lät bönderne fara hem till sitt igen, skänkte 
han gemenliga tvä bönder ena tunna sait, och ther lackade han många till sig med, som 
elliest intet hade kommit till honom. Och Biskop Mats förskickades ofta ut i landet till att 
handla med bönderna. Men Nils .Eskilson y) och Mans Jonson zj Fougde på Wästeråhs 
Slott, theslijkes och Mais Laiirentson med många andra, styrkte ju bönderna emot Konun 
gen och Ihem som med hon om höllo. Så giorde och Sven Uöök och Peder Smed, the un- 
väckte OstgÖtharna till att belaggia Biskopsgården i Linkiöping. Nerikerne föllo till, och grepo 
Herr Erich Abrahamson, giorde och Måns Jonson en hop folk åstad i fr â "Waster âhs till Strän 
genäs, och lat skinna och plundra thet, och så stod thet allestädes till i landet. Och äntå att 
Konungen hade mycket krigsfolk, hade han likväl intet kunnat uträtta. Göra skada och få 
skada, måtte han väl hafva bekommit, men föröfra hela rijket, hade honom icke kunnat 
möijeligit varit, hvar han icke hade haft så många af the Svenska med sig, the ther förläte 
s’g på hans ord, eder och förplichtelsebref orh insegel, ther han fast mehr uträttade med, 
än med sitt kiigsrolk, tuet hvar ocli en bekiäuna måste. Intet kunde han heller uträtta med 
beställningen, ty staden stod icke till bestormande, och the som i staden voro hade bättre 
kiöp på fetahe än the hade i lägret, therföre böd han altijd dagtingan till med them som i 
staden voro, men the ville icke ther till. På thet sidsta var Konung Christiern förorsakat 
af thet som Måns Jonson lät giöra i Stränge nas, att han lät löpa en hop med jachter och 
hatar med folk och byssor till Wästeråhs , ther blef tå slottet beskutet och bestormat. Och 
Måns Jonson i ördes fången till Konungen i lägret för Stockholm, och lät lian tlict vara 
kunnogt i staden, att han hade föröfrat Wästeråhs, af hvilken tidende theras mod blef nå 
got mindre än the hade tillf örene. Men Konungen brukade all medel som han kunde, att 
han matte beveka them till dagtingan , ty sommaren led fram och han kunde intet skaffa 
och honom var icke möjeligit alt hålla beställningen öfver vinteren för tlict buller skull som 
i landet var, ty han hade icke fått fetalie, therföre brukade ban all the sätt han kunde 
att han måtte få staden för vinteren, ty han var endels förtviflat, och formalediede them’ 
som honom gåfvo råd att taga then feigden lore, ther han hafver vordet en förderivat Herre 
utolWr. -V.rclt honom dock pä thet si*, råd gifvit att han skulle bruka the Svenska Herrar 
.om med honom voro, the tl.er väl kände voro med them som af Adelen voro inne i sta- 
den, 
æ) Hujus proelii meminit vefusta Dalekar- 
lorum cantilena, Dahlvisan. v. Sv. Folkvisor 
T. II. p. 266. 
}’) Baner. 
z ) ' rül . Tillberga, pater Petri Magni Epi- 
scopi Arosiensis. ö ^
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.