/
344
XXXIII. OLAI PETRI
brände uti ena tegellado, och en part kommo i åna x). Så var ta böndernas ovisa anslag the
Danskas hielp i then gången. Men alla Fastone tillf örene for Biskop Mats med thet Danska re—
sigtyget, som han med sig hade, omkring Nykiöpings Lälm och Rekarne, och dagtingade pa
K.onmig Christierns vägna och hyllade honom landet, och ingen af the Svenska lade sig sa
mycket ut för Konungen som han giorde. Och när Fastan förleden var, oni Påska
voro några utfallne af Stockholm. Med them kommo Biskop Matses llofrnan till slags vid
Telje, ther blef Johan Helbregda, Fru Christinæ tienare, slagen, Gunnar Galle och Hasse
Gölhe med några flere blefvo fångade och fördes till Strängenäs. Sa förlöp sig tijden fram
till Pingcsdaga. The som ute i landet voro och höllo med Fru Christina bi flijtade sig ju
altijd giöra Konung Cliristierns folk af bräck, äntå att lyckan och machtene gick icke el ter
yillian. Och the af Stockholm föllo ut och skinnade Arnöön och grepo Erkit biskop Jacob,
och i then resan hade the achtat sig annan gång ät Upsala, nun thet biel intet af.
Vijd Pingesdaga tijd kom Konung Christiern s< glandes med sin skiepsflotta in för
Stockholm, och hans folk som i Upsala voro drogo strax emot honom och sä biel tå Stock
holm belagt på fyra sijdor. Så kommo och Erkiebiskop Göstaf och Biskop Mats ocli alla
andra både af Rijksens Råd och menige Adelen som honom handgångit hade, ther strax
till med, och blef så med hand och mun och svåra eder och forplichtelse förnyat och con
firmerai thet som i Upsala af Konungens Capitenare utlofvat var, låfvade och tå Konung
Christiern personliga sig si elf villia thet i alla articklar och punéter obroltsliga hälla utan
all arga list vijd sin ahro och sanning och Christeliga tro, som han och sine stadfastelse-
bref theruppå tillf örene utgifvit hade. Så lät och Konungen kalla några bönder till sig
af alla landsändar i Upland , och lian lät handla , handlade och så sielf med them , att the
sade honom hullskap och manskap till, och han låfvade ju altijd thet ut, att han ville hålla
them vijd Sveriges lag, privilegier och goda gamla sedvänior, och brukade han mycket Bi
skop Mats och H< mrning Gadd Eleélus till Linkiöping till att bandia med bönderna, ty the
båda voro mycket hörde när them , och när han lät bönderne fara hem till sitt igen, skänkte
han gemenliga tvä bönder ena tunna sait, och ther lackade han många till sig med, som
elliest intet hade kommit till honom. Och Biskop Mats förskickades ofta ut i landet till att
handla med bönderna. Men Nils .Eskilson y) och Mans Jonson zj Fougde på Wästeråhs
Slott, theslijkes och Mais Laiirentson med många andra, styrkte ju bönderna emot Konun
gen och Ihem som med hon om höllo. Så giorde och Sven Uöök och Peder Smed, the un-
väckte OstgÖtharna till att belaggia Biskopsgården i Linkiöping. Nerikerne föllo till, och grepo
Herr Erich Abrahamson, giorde och Måns Jonson en hop folk åstad i fr â "Waster âhs till Strän
genäs, och lat skinna och plundra thet, och så stod thet allestädes till i landet. Och äntå att
Konungen hade mycket krigsfolk, hade han likväl intet kunnat uträtta. Göra skada och få
skada, måtte han väl hafva bekommit, men föröfra hela rijket, hade honom icke kunnat
möijeligit varit, hvar han icke hade haft så många af the Svenska med sig, the ther förläte
s’g på hans ord, eder och förplichtelsebref orh insegel, ther han fast mehr uträttade med,
än med sitt kiigsrolk, tuet hvar ocli en bekiäuna måste. Intet kunde han heller uträtta med
beställningen, ty staden stod icke till bestormande, och the som i staden voro hade bättre
kiöp på fetahe än the hade i lägret, therföre böd han altijd dagtingan till med them som i
staden voro, men the ville icke ther till. På thet sidsta var Konung Christiern förorsakat
af thet som Måns Jonson lät giöra i Stränge nas, att han lät löpa en hop med jachter och
hatar med folk och byssor till Wästeråhs , ther blef tå slottet beskutet och bestormat. Och
Måns Jonson i ördes fången till Konungen i lägret för Stockholm, och lät lian tlict vara
kunnogt i staden, att han hade föröfrat Wästeråhs, af hvilken tidende theras mod blef nå
got mindre än the hade tillf örene. Men Konungen brukade all medel som han kunde, att
han matte beveka them till dagtingan , ty sommaren led fram och han kunde intet skaffa
och honom var icke möjeligit alt hålla beställningen öfver vinteren för tlict buller skull som
i landet var, ty han hade icke fått fetalie, therföre brukade ban all the sätt han kunde
att han måtte få staden för vinteren, ty han var endels förtviflat, och formalediede them’
som honom gåfvo råd att taga then feigden lore, ther han hafver vordet en förderivat Herre
utolWr. -V.rclt honom dock pä thet si*, råd gifvit att han skulle bruka the Svenska Herrar
.om med honom voro, the tl.er väl kände voro med them som af Adelen voro inne i sta-
den,
æ) Hujus proelii meminit vefusta Dalekar-
lorum cantilena, Dahlvisan. v. Sv. Folkvisor
T. II. p. 266.
}’) Baner.
z ) ' rül . Tillberga, pater Petri Magni Epi-
scopi Arosiensis. ö ^

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.