SVENSKA CHRONICA. 
34i 
komma till «na Domkyrkio igen, upbyggia Stäket som nederbrütit var och uprälta honom 
hans skada. Men efter thet Herr Sten icke thet giöra ville, therföre förskickade PåfvcA 
^rkiebiskop Btr ge ,r i Lund och Lage Urne Biskop i Roskild till domare, att the skulle eftex 1 
romersk rattegang döma ther om, och efter samma dom sättia Herr Sten Svanteson och 
tnem som med honom höllo emot Erkiebiskop Cöuaf i bann och öfver bann och hela rij- 
mt i Interdict eller förbod, sa att ingen kyrkioticnist uppehållas skulle öfver hela Sverige, 
oannna dom fulli olgdes, ocli Herr Sten yard t anklagat, att han hade brutit ned Stäket, 
vingat Erkiebiskop Costaf till att upsäija sina kyrkio och fångat Herr Erich Trolle, Ther 
blei ta han och alla the med honom höllo utropade för bansmän, ocli rijket sattes i In 
terdict. Men the Svenske achtade sådana bann och interdict intet. 
. Ho ! tCrl theref ter något för Michelsmässo , bade Konung Christlern någor skiepp lig- 
giances pa redden utanför Revele , ther kommo tå Herr Stens skiepp till med, och kommö 
* slachtmng med Konungens skiepp innanför Narioön, och ther fingo the tu skiepp ifrä 
Konungen the andra undkommo Något ther efter giorde Konung Christiern en hoj, skiepp 
xedo val bemannat, the Inpo åt Oland ocli togo thet in, fingo och strax Bo.khobnen in. be 
mannade thet slottet, drogo sedan för Calmare, belägrade sig the-r och skuto imiren till 
storm, stormade och sa nagra gångor och kunde dock intet skaffa, utan fingo dödo män 
oci saia. , lerf ° re dr °g° Ike af igen och i sundet till en holme, : a hade och Konung 
lristiern utskickat 700 Resiglyg d) som skulle komma fotfolket tid und: att -ing som för Cal- 
marelag Men förra än the framWo, var fotfolket ahlraget, kom så Herr Stens folk 
med Smalånmngarna till slags med samma resigtyg, och lade them ned, så att ganska fä 
undkommo och Herr Åke Bragde blef langat. Sedan ville Herr Sten hafva tagit Öland in 
igen men the Danska voro honom för mächtige ther uppå Landet, så att han sitt upsåt 
icke fullborda kunde. Efter thet nu Herr Sten och hans vänner voro för Erkfobiskop Gö- 
Stas skull banlyste och njket satt i Interdict, och thet achtades intet, lät Konung Christieril 
ga ut or ryclite, att Påfven hade b eg i ära t af honom, att han skulle straffa the Svenske ther- 
fore, att the 1 eke ville lyda Påfveus bann och förbod, therlöre sände han ett väldigt laid 
S °. C ' ri , rigS ü k tiJ last och ti!I fot in åt Sverige, ther Otto Krimpen var HÖfvitSman före, 
vpd Tiugonde dags tijd Anno Domini 1120. Tå Herr Sten thet förnam, giorde han redo 
med alla macht och drog ut emot Konung Christierns folk, och möttes häda härarna vi id 
ogasunt pa S.t Hennu dag e). Ther blef tå Herr Sten, som var med the främsta i spet 
sen , skuten 1 benet, och hans hela här vardt theröfver förskräckt och förskingrat; therföre 
hade ta the Danska framgång, och clrogo så up at Tiveden. Men the Svenska hade ther hug 
get ena bi åta för them. Pâ Kyndersmasso afton stormade Konung Christierns folk till hrå- 
tan och fingo ther storan skada. Dock på thet sidsta vordo the ledsagade kring om bråtan 
af Herr Erich Abrahamson och vordo så them Svenskom öfvermächtige och slogo them ifrå 
bråtan. Sedan arogo the Danska utan alt motstånd åt Upland, slogo på alla KyrkiodÖrar* 
bansbref upp, biände, röfvade, mörde, och sommestädes logo the branskatt i vägeii, och 
kommo innan en kort tijd till W ästeråhs. På Kyndersmässodag var Herr Sten stadder i 
Strängenäs och achtade sig at Stockholm, ther fick han tå vetta att Konung Christierns folk 
yar kommet öfver 1 i veden och kom dragandes åt Upland, therföre fruktade han att Erkie 
biskop Göstaf, som tå var på Ekholmen, skulle gifva sig till the Danske, ther mycket ondt 
mätte afkomma. Therföre skickade han Biskop Mats och Måns Green med migre flere till 
Ei kiebiskopen, att the skulle förlijka Saken emellan honom och Erkiebiskopen. När Biskop 
Mats och the andre, som med honom voro, kommo till Erkiebiskopen och gåfvo thetas värf 
före, och livad farlighet rijket tå stod uti, lat Erkiebiskopen sig ej annat markia, än att han 
nu var benägen till villia och vänskap med Herr Sten och att Lan ville ingalunda falla till rijk- 
sens fiender, och ibland annat tah! sade han: Gud förlåte them som then ovillian giert hafva 
emellan min frända Herr Sten ocli mig, vij voro intet så fierran skylde, att vij skulle sådana 
skifta emellan oss, som nu skedt är, och blef la så förhandlat, att ovillian skulle tå neder 
lagd varda och han skulle säija Herr Sten liuldskap och manskap till. Och thet skedde på 
S:t Blasii dag f ). 
Samma dag tå Herr Sten var ifra Strängenäs dragen blef lian död pa vägen, nemli- 
gen på Birkefierden, förr än han kom till Stockholm. Therföre blef tå ihet om intet som 
»mellan honoin och Erkiebiskopen beslutas skulle. 
d) E quif a tus (Cavalieri). 
*) D. ig Jan. 
/) D. 3 Febr. 
Tå 
II. 86.