SVENSKA CHRONICA, 
359 
strax till Konung Christiern, och blef af honom mycket brukat, och thet skedde i en felig 
dag rjjken emellan, ty frijden var beslutat emellan thesse try rijken in till Påska nästkom- 
des. Och om Kyndersmässo therförinnan skulle hafva stått ett inöte i Halmstada, ther till 
hopa kojnma skulle fullmächtige af all try rijken, men tliet blef nti sa brutit och fÖrspilt. 
Sommaren ther efter som var iöi 7 begynte Erkiebiskopen begiära komma till orda med 
Herr Sten, han giorde strax redo och tog några af Rijksens Råd med sig och for i lägret 
for Staieet och bod äntå vänskap till, ty han fruchtade än tå, thet och skedde, att Ko 
nung Chnstiern skulle låta här giora något infall i landet till att giöra Erkiebiskopeuom 
undsättning. Men Herr Sten Holt ther länge utanför slottet, och var begiärandes att Erkie- 
biskopen skulle komma ut till honom. Tå ville han intet komina, ty han hade tå fått bod- 
skap ther af, att Konung Ciiristierns folk var för handene, som han vänte, och thetta skedde 
vijd Midsommars tijd. Något iör Laurentii r) kon, Herr Joachim Trolle, Severin Norrby och 
Carl Knutson s) och hade vijd fyra tusend godt krigsfolk med sig till skieps. Tå Herr Sten 
thet förnam, sände han äntå några af Rijksens Råd till Erkiebiskopen och lät förmana ho 
nom att han skulle blifva en Svensk man, sta med sitt fädernesland, och skrifva sin fäders 
broder Hr Joachim Trolle till, att han intet skulle trösta på honom , ty han aclitade blifva 
vijd sitt fädernesland, och ther med ställa af thet blods utgiutande som tå ti »stundade. Men 
Erkiebiskopen ville intet till någon dagtingan, utan hade iå fatt så mycket större mod, att 
han vänte förlossning. Så kommo tå Konung Christierns skiepp och folk in emot Stock 
holm , ther giorde the landgång i then acht att the hade achtat sig åt Staket till att förlossa 
Erkiebiskopen. Ther kom Herr Sten emot them , har dt utanför Stockholm vid Vädla t), blef 
them Öfvermächtig och dref them till skieps igen, och blef ther mycket af Konungens’folk 
slagit och fångat, mycket kom och i siön och drunknade, och the Danska måtte så drar,a 
tillbaka igen, och kunde intet uträtta thet the voro sande efter. Dock giorde the stor skada 
i skiärgardana i liufst, the brandskatlade Söderkiöping, brände up Västervijk och Stäke- 
liohn, ther brände Johan Arendsons hustru upp med två hennes döttrar, och mycken annan 
skada giorde the Danske utmed siösidone. 
Tu nu Herr Sten hade så vunnit seger öfver sina fiender för Stockholm, iät han 
några af fångarna komma till Staket, att the skulle säija Erkiebiskop Göstaf tidende huru 
them var gångit som honom till undsättning sände voro. Tå Erkiebiskopen såg fångarna 
och hörde the ras tal, förföll honom hans hopp och mod, och begynte fulla till Ödrniukhet 
och sade sig vilia gifva slottet upp , och fara till sina Domkyrkio och blifva ther vijd. Tå 
vardt honom svarat att han skulle thet hafva förr giordt, så hade månge lefvat som för 
lians skull döde voro, och efter thet han var så mån g mans död vållande och var en mandrå 
pare vorden, tiente honom icke vara någon Biskop. Ther svarade han tå uppenbarlHa för 
alla som ther tillstädes voro, alt alt thet'han hade i then måtto giort, thet hade han mort 
med Påfvens förlåf, ty han hade gifvic honom macht (sade lian) att föra både and cl i A t och 
Verldsligit svärd. Therföre lät han sig så tyckia att han icke borde räknas for mandråpare, 
an tå att månge hade i then beställningen och annorstädes för hans skull kommet om hal 
sen j Påfvens dispensering skulle försvara honom therföre. Men sådana hans svar vordo intet 
aehtadt, som the ej heller achtas borde, utan Herr Sten förskref ett allmänneligit Herre 
möte i Stockholm , ther kom tå Rijksens Råd med Adelen och några fullmyndiga af alla stä 
der och meniga landet till att öfverväga hvad med Erkiebiskopen och Staket giöras skulle. 
Sä gaf och Herr Sten Erkiebiskopeuom leijde att han sielf komma måtte till samma möte 
och se till hurü han kunde försvara sina sak, och sedan återkomma till sitt behåld igen. Och 
i samma möte vardt tå allmän 11 el i ga samtyckt, beslutat och bebrefvat, att Staket skulle ne- 
derbrytas, efter thet så ofta hade varit rijkena skadeligit både i Erkiebiskop Jönses, Erkie 
biskop Jacobs och nu theslijkes i Erkiebiskop G östa Is tijd. Vardt och alimänneliga samtyckt 
att Erkiebiskop Göstaf aldrig skulle efter then dag komma till Domkyrkiona igen för Erkie 
biskop u), och alla som tillstädes voro giorde med upräckta händer sin ed ther uppå att the 
aldrig melira ville hålla honom för theras Erkiebiskop, och alla både andeliga ocli verldsli- 
ga, som i thet möte församblade voro bebundo och försvoro sig så tillsamman, att om nå 
got eftertal komme med bann therpå, interdift heller hvad hälst thet vara kunde, för thet 
sum här beslutat var om Stäket och Erkiebiskop Göstaf, tå skulle thet giälla them alla lijka 
till att försvara, lijda och umgiälla, och ther gåfvo the Herr Sten sitt bref uppå med Rijk 
sens 
r) D. 10 Aug. t) Dufvenas. Dalin , 1 . c. p. 885 . 
s) Roos. Frater germa nus S Lenoms Sture. u) Litt. S tu ri i ad Cives Norcopenses d. aå 
Cfx. supra p. so 5 . Nov. 1517. Hadorph, 1 . c. p. 436 .
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.