SVENSKA CHRONICA,
359
strax till Konung Christiern, och blef af honom mycket brukat, och thet skedde i en felig
dag rjjken emellan, ty frijden var beslutat emellan thesse try rijken in till Påska nästkom-
des. Och om Kyndersmässo therförinnan skulle hafva stått ett inöte i Halmstada, ther till
hopa kojnma skulle fullmächtige af all try rijken, men tliet blef nti sa brutit och fÖrspilt.
Sommaren ther efter som var iöi 7 begynte Erkiebiskopen begiära komma till orda med
Herr Sten, han giorde strax redo och tog några af Rijksens Råd med sig och for i lägret
for Staieet och bod äntå vänskap till, ty han fruchtade än tå, thet och skedde, att Ko
nung Chnstiern skulle låta här giora något infall i landet till att giöra Erkiebiskopeuom
undsättning. Men Herr Sten Holt ther länge utanför slottet, och var begiärandes att Erkie-
biskopen skulle komma ut till honom. Tå ville han intet komina, ty han hade tå fått bod-
skap ther af, att Konung Ciiristierns folk var för handene, som han vänte, och thetta skedde
vijd Midsommars tijd. Något iör Laurentii r) kon, Herr Joachim Trolle, Severin Norrby och
Carl Knutson s) och hade vijd fyra tusend godt krigsfolk med sig till skieps. Tå Herr Sten
thet förnam, sände han äntå några af Rijksens Råd till Erkiebiskopen och lät förmana ho
nom att han skulle blifva en Svensk man, sta med sitt fädernesland, och skrifva sin fäders
broder Hr Joachim Trolle till, att han intet skulle trösta på honom , ty han aclitade blifva
vijd sitt fädernesland, och ther med ställa af thet blods utgiutande som tå ti »stundade. Men
Erkiebiskopen ville intet till någon dagtingan, utan hade iå fatt så mycket större mod, att
han vänte förlossning. Så kommo tå Konung Christierns skiepp och folk in emot Stock
holm , ther giorde the landgång i then acht att the hade achtat sig åt Staket till att förlossa
Erkiebiskopen. Ther kom Herr Sten emot them , har dt utanför Stockholm vid Vädla t), blef
them Öfvermächtig och dref them till skieps igen, och blef ther mycket af Konungens’folk
slagit och fångat, mycket kom och i siön och drunknade, och the Danska måtte så drar,a
tillbaka igen, och kunde intet uträtta thet the voro sande efter. Dock giorde the stor skada
i skiärgardana i liufst, the brandskatlade Söderkiöping, brände up Västervijk och Stäke-
liohn, ther brände Johan Arendsons hustru upp med två hennes döttrar, och mycken annan
skada giorde the Danske utmed siösidone.
Tu nu Herr Sten hade så vunnit seger öfver sina fiender för Stockholm, iät han
några af fångarna komma till Staket, att the skulle säija Erkiebiskop Göstaf tidende huru
them var gångit som honom till undsättning sände voro. Tå Erkiebiskopen såg fångarna
och hörde the ras tal, förföll honom hans hopp och mod, och begynte fulla till Ödrniukhet
och sade sig vilia gifva slottet upp , och fara till sina Domkyrkio och blifva ther vijd. Tå
vardt honom svarat att han skulle thet hafva förr giordt, så hade månge lefvat som för
lians skull döde voro, och efter thet han var så mån g mans död vållande och var en mandrå
pare vorden, tiente honom icke vara någon Biskop. Ther svarade han tå uppenbarlHa för
alla som ther tillstädes voro, alt alt thet'han hade i then måtto giort, thet hade han mort
med Påfvens förlåf, ty han hade gifvic honom macht (sade lian) att föra både and cl i A t och
Verldsligit svärd. Therföre lät han sig så tyckia att han icke borde räknas for mandråpare,
an tå att månge hade i then beställningen och annorstädes för hans skull kommet om hal
sen j Påfvens dispensering skulle försvara honom therföre. Men sådana hans svar vordo intet
aehtadt, som the ej heller achtas borde, utan Herr Sten förskref ett allmänneligit Herre
möte i Stockholm , ther kom tå Rijksens Råd med Adelen och några fullmyndiga af alla stä
der och meniga landet till att öfverväga hvad med Erkiebiskopen och Staket giöras skulle.
Sä gaf och Herr Sten Erkiebiskopeuom leijde att han sielf komma måtte till samma möte
och se till hurü han kunde försvara sina sak, och sedan återkomma till sitt behåld igen. Och
i samma möte vardt tå allmän 11 el i ga samtyckt, beslutat och bebrefvat, att Staket skulle ne-
derbrytas, efter thet så ofta hade varit rijkena skadeligit både i Erkiebiskop Jönses, Erkie
biskop Jacobs och nu theslijkes i Erkiebiskop G östa Is tijd. Vardt och alimänneliga samtyckt
att Erkiebiskop Göstaf aldrig skulle efter then dag komma till Domkyrkiona igen för Erkie
biskop u), och alla som tillstädes voro giorde med upräckta händer sin ed ther uppå att the
aldrig melira ville hålla honom för theras Erkiebiskop, och alla både andeliga ocli verldsli-
ga, som i thet möte församblade voro bebundo och försvoro sig så tillsamman, att om nå
got eftertal komme med bann therpå, interdift heller hvad hälst thet vara kunde, för thet
sum här beslutat var om Stäket och Erkiebiskop Göstaf, tå skulle thet giälla them alla lijka
till att försvara, lijda och umgiälla, och ther gåfvo the Herr Sten sitt bref uppå med Rijk
sens
r) D. 10 Aug. t) Dufvenas. Dalin , 1 . c. p. 885 .
s) Roos. Frater germa nus S Lenoms Sture. u) Litt. S tu ri i ad Cives Norcopenses d. aå
Cfx. supra p. so 5 . Nov. 1517. Hadorph, 1 . c. p. 436 .

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.