3 3o
XXXIII. OLAI PETRI
rade han att Svante skulle blifva qvar, och sa ville han halva dragit in i Rvssaland igen. Och
efter thet Svante besvärade sig storliga ther uti, sä böd Herr Sten thet till att han ville
löna hans folk, och annat mycket låfvade han honom, men Svante ville ingalunda länger
töfva, utan hölt sig vijd thet som beslutat var tillförene, att han skulle draga hem, och drog
sa sin vag. Theraf kom tâ en ovillia emellan honom och Herr Sten, och han skvlte se
dan Svante therföre, att i then reso vardt intet uträttat som achtat var, och begynte Herr
Sten kalla Svante Fältflychtig, och sade honom hafva rymt undan Rijksens Baner, och
sade han sig och thet villia vedergiöra. Thet var och tillförene ett agg kommet emellan Svante
och Herr Sten theraf, att ta Herr Nils Sture Svantes fader var död q), som Stakaborg hade
inne, ta giorde Herr Sten Inventarium sä stort, att Svantes arfvedel blef mindre än han
hade förmodat. Stod Rijksens Råd och therefter att Svante skulle hafva fatt slottet i for-
läning som thet stod efter sin fader, sä hade ther ingen mehr träta kommet af, och rådde
the Herr Sten ther till, att han skulle tänkia pä huru mycket godt Herr Nils Sture hade
förskyllat både af Konung Carl och honom , och låta hans son niuta thet till godo , men
Herr Sten achtade thet intet. Och tå Svante var ifra Finland med thet folk han hade, be
gynte Herr Stën ännu mehr frukta, att något skulle företagas emot honom i Sverige i hans
fråvarelse, ocli hade han achtat giort frijd med Muscoviten och låtit honom fa then dehl
i Finland som han begiärade, på thet lian så måtte vara thesto mächtigere emot Konung
Hans, om han ville slå till feigde. Men Erkiebiskopen och flere med honom stodo ther hårat
emot och rådde ther ifra , att han icke skulle fa Muscoviten någon dehl i Finland ochbadothe
och förmanade honom högeliga med sin skrifvelse , att han icke sielf skulle begynna hagot
emot någon Svensk man. Ingen annan skulle något obestånd taga före emot honom, och
rådde the honom att han skulle blifva qvar någon tijd ther i Finland, att Ryssarne icke
skulle falla ther in, ta the fingo vetta att han var ladan favin. Men han drog iijkväl
öfver till Sverige igen.
Tå han till Stockholm kommen var, stämde han strax Riksens Rad tillhopa, att thm
skulle ett inöte hållit varda then första Söndagen i Fastone. Rijksens Råd kom citer lmns
skrifvelse till Stockholm. Svante kom ther och, och tå thetta skedde, hade icke Ilen Sten
sitt folk vijd liandena, dock var det på vägen ifrå Finland. Så låg Rijksens Råd länge i
Stockholm, och Herr Sten ville icke komma pä Rådet, med mindre han finge Herr Ench
Trolle och Herr Nils Booson r) i gishui för sig - men Rijksens Råd svarade, att thet var icke
tienligit, att han som theras Höfvitsman var skulle taga gislan af them. Men Leidebref
gäfvo* 5 the hvar annan pä båda sijdor, och komrno så tillhopa pä Radstugune Tisdagen efter
midfasto, ther sade så Rijksens Råd Herr Sten huldskap och manskap upp, med vänskap
och kiärlek, och äskade slottslåfvar och Höfvitsmansdömet igen af honom pä Cronones
Vägna. Han var och ther med till frijds, efter som han lät sig bemärkia, och räckte tnem
ther handena pä, och the låfvade honom att the ville hålla honom för theras kiäre medbro-
der och afväria hans och hans vänners skada och förderf med lijl och macht. Hin Nalt
belefvat att Erkiebiskopen, Arved Trolle , Herr Knut Eskilson s) och Svante Nilscn, skulle
sta för rijket och alla slottslåfvar skulle hållas them tillhanda, men när the äskade slottslaf-
varna af Herr Sten, tog han thet till beråd till annan dagen, och tå nan gick ai Råd-du-
gune, kom han endels listeliga på slottet igen, så att the af Rijksens Rm» s ^‘ :i at *dat
gå upp med honom kommo ther icke upp. Så kom och tå hans folk ihå In,tand oui. fick
han tå ett större mod. Men dagen therefter skref Rijksens Råd honom till, och äskade anta
slottslåfvarna af honom, och sade honom tå huldskap och manskap upp , men Hr Sten ville icke
följa theras villia efter, utan hade skåttsmåhl till hela Rijksens Råd, allan Adelen och then menige
man i rijket af them allom i villia och vänskap hade han anammat rijket, så ville han, när the
endrächteliga påäskade, antvarda them igen med Villia och karlek, men nu var han icke så till
sinnes att antvarda thet ifrå sig, och beklagade han sig högeliga, att honom skedde för kort
förthet stora omak, släperij och stora lifsfara, som hanför rijksens välfärd skull haft hade.
Men sakerna för livars skull the ville sättia honom af Höfvitsmansdömpt voro thesse, först
och främst, rijket hade nu länge varit utan Konung, och många åstundade ther efter, och.
kunde icke längre emot Ryssar och andra utländska fiender utan Konung försvarat varda. Sa
kunde the icke länger ju förhala med Konung Hans , utan the maste hålla the löl te och för
seglingar som the honom så tidt och ofta giort hade, så framt the icke skulle komma till
feigde med honom. Yar och thet cn sak, att Her 1 ' - Sten ville alt giöra efter sitt cgit styfva
sinne emot sin ed, ther mycket obestånd al fölgde, och rijket kom på stor skada utöfver,
som var först att han hölt sa lång ovillia med Mästaren i Lifland emot theras råd, och ther
h nrrA
q) Anno i5o5.
r) Grip.
s) Baner.

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.