% 
3i4 
XXXIII. OLAI PETRI 
en hop bönder med sig, och drog till Upsala; men Erkiebiskopen som var pä Arnön, 
rymde till Wästeråhs Slott, som Biskop Kettil innehade. Och Herr Boo kom till Upsala, 
och tog Biskopsgården in, och thetta skedde harclt för Jublen. Ta han nu sa var i Up 
sala, kom på S:tæ Luciæ dag i) Biskop Kettil, Herr Ivar Green, Herr David Bengtson, 
och Herr Trotte Carlson dragandes med mycket folk och bude Herr Boo till, att om han 
ville vara till slags med them, skulle han komma ut på marken till them. Herr Boo giorde 
och sä, och ther kommo the så tillsamman, och mange blefvo både döde och såre. Biskop 
Kettil och the med honom voro veke af och drogo till Sätuna k) och blefvo sa ther öfver 
nattena, och Herr Boo drog in till Upsala igen. Sedan vardt taget i dag emellan bada 
parterna in till helga tre Konga tijd /), och therföre lät tå Herr Boo sitt lolk mästa parten 
ifrä sig, och redde sig till att draga ät Stockholm, tå han kom pä Föret in emot Flote- 
sund, sä kom tå i en feelig dag Biskop Kettil och the med honom voro pä honom, slogo 
och fångade hans mästa folk ifrå, så att Herr Boo kom sielf med stoor plats undan. Han 
kom till Stockholm igen och hade ganska iä med sig, och gaf Biskop Kettil sa löre, att 
Herr Boo skulle sielf hafva brutit dagen. 
Sedan lät Erkiebiskopen utgå bansbref på Herr Boo Tyra och the med honom va 
rit hade pä biskopsgården i Upsala. Men emot sådana bansbref lät Konung Carl utgå sin 
bod och bref, och böd strängeliga på, att hvilken Clerk, Munk eller Präst, som sådana 
bann ville hålla, han skulle strax oförtöfVat rymma utaf lians rijke, och livar han vorde fun 
nen här i rijket sedan, tå skulle han varda till sköfvels gifven, att then honom funne 
måtte fritt slå honom iliiel, och taga och äga alt thet han åtte. Ocli sade Konungen i 
sin skrifvelse, att Erkiebiskopen hade ingen makt att någon bannlysa, ty han v av sjelf en 
bailsman, och hade i så långan tijd brukat Präste och Biskops Embete i bann. För sådana 
Konungens skrifvelse och bod, dristade sig ingen Präst att hålla thet bann, som Erkiebisko 
pen pålyste. Men tijonde dag Julil kom Erkiebiskopen och the med honom höllo med all 
then makt the åstad komma kunde, inför Stockholm, the hade och många bönder med 
sig, och dagen therefter stormade the till staden, med tre härar, en här af Slottet som 
Herr Thure Thureson ännu innehade, oeh annan hären, ther Plerr Ivar Green var Böf- 
vitsman före, stormade till Gråmunka Holmen, then tredie hären, ther Herr Erich Nilson 
var Capitenare före, stormade på Helgeands Holmen. Men Herr Boo Tyra kom med Ko 
nung Carls folk, och dref Herr Ivar Green af Gråmunkaholmen igen , och medan Herr 
Erich Nilson skulle komma Herr Ivar Green till undsättning, togn Stockholms Borgare med 
makt Helgeands Holmen igen. Så blef thet satt i otta daga i dag, och så begynte Erkie 
biskopen ocli the med honom voro, dagtinga med Konung Carl om frijd, ocli ville att han 
skulle säija rijket upp igen, och budo honom Raseborg ocli Abo Slott ocli Lahn, orh ther 
till Norrabotn, och Biskop Kettil och Herr Ivar Green fingo gislan för sig, Herr Boo Tyra 
ocli några andra togos på Slottet. Men tå samma Biskop Kettil oeh Herr Ivar Green kom 
mo i staden, blef ther sådant huller, att böndernn som ther inne voro, hade när slagit 
them ihiel, och var med stor plats att Konung Carl kunde försvara them. Och när the som 
på Slottet voro förnummo hvad i Staden skedde, satte the Herr Boo och them som med 
honom voro i fängelse, så länge the fingo Biskop Kettil och Herr Ivar upp igen på Slot 
tet. Men tå Konung Carl såg, att hans vederpart var så stark, gaf han sig med thet för 
sta tillfrijds med thet vilkor som honom bods. Ocli medan brefven skulle göras på sådan 
dagtingan, tå fick han tidende att Dahlarne voro reeste , och kommo dragandes honom till und 
sättning, och att många bönder af Rodhen och andra Landsändar församlade sig mehr och 
mehr, och töfvade så länge, att Dahlarne skulle komma med them i sälskap, ocli så ville 
the tillhopa slagit till Erkiebiskopen. Therlöre sade tå Konung Carl upp then dagtingan 
igen, och tå dagen var ute, giorde Juin redo med allo makt, drog så igenom södra port upp 
åt Långholrften och Lidarnö m ), och ville hafva konunit bak på Erkiebiskopens folk, men 
the voro honom varse och mötte honom på isen, och slogo honom tillbaka, så att han 
miste ther sitt bästa folk, besynnerliga blefvo the Polackar, som han hade liaft liijt i landet 
med sig, slagne , och en Polnisk Junker som heet Junkar Niclis. Och äntå Konungen var så 
afslagen och storliga försvagat, så lato dock bönderna och Dahlakarlarna, som kommo dra 
gandes icke för then skull förskräckia sig, utan aktade komma Konungen till undsättning , 
och ther förlät han sig uppå, och ville ingen then dagtingan undergå, som honom dageliga 
tillbudin vardt. 
Tå 
i) Die i5 Decembris. 1) Die 6 Januarii i465. Cfr. Fant , Foils, af 
h) Prædium equestre, duobus milliaribus Up- Lagerbring, p. 19 , 28 . 
salia distans. m) Hodie Kungsholmen.