SVENSKA CHRÔNICAé
3x3
livilken utforslë skull, Sveriges Rijkes inbyggiare hafva aldrig varit sa fattige som the nu
are och synnerliga pä redo penningar. Sä och the ganska kosteliga clenodier och manga pen
ningar, som vij i Svartbrödra Klöster i Stockholm efter oss läto , värt rijke till ähro, vär
dighet och bijständ, som och alt bort utur rijket fördes, hvilket altsammans vore osäijeliga
att räkna. Och må livar och en se huru värt rijkes slott nu jämmerliga och till osaijelig
skada forderivat är, hvilken oss osäijeliga mänga penningar kostat hafva till att uppbyggia.
Alt thetta fÖrenämbda lörderf är oss, värt rijke och alla vart rijkes inbyggiare, både ande
liga och verdsliga, för intet annat kommet eller skedt, utan för then ogudeliga och oährli-
ga förrädilse skull, som Erkiebiskop Jöns pä oss begick, tå han oss emot Gud, ähro och
rätt tordref, och hade vij icke sä fullkommeliga förlåtit oss till thet svåra i of te som J &c. oss
for honom låfvaden , och the stora eder som han och sjdfver svor att blifva oss huld och
troo, ville vij hafva låtit giort hans rätt, så att hvarken vij, vårt rijke, eller vårt rijkes
inbyggiare skulle aldrig hafva kommit i tolken förderfvelig skada, och ville vij bevijsat med
alla the goda man som i vart rijke äro , och fullt giöra för vår helige Fader PålVeii, och
alla andra Herrar och Förstår, andeliga och verldsliga, land och städer, att i ingen artickel
som förenämbde Erkiebiskop Jöns oss till skuld gaf, både för vår helige Fader Päfven , så och
här i rijket, tå han oss så jämmerliga, oährliga, lasterliga fördrifvit och förderfvat hade, skall
finnas ett sannt ord. Öftrer all thetta fÖrenämbda fördert', som han oss, Vart rijkes in-
byggiare bade andeliga och verldsliga förra giort och valid hafver, är lian åter inkommen
i vart rijke, ther han viste att vij inne voro och fullmächtige, och hyllade allan var kiära
allmoga, och lät. strax gripa en vår tienare , och taga ifra lionom alt thet lian hade med att
fara.. Och hafver här 1 örst lorvändt Biskop Kettil, sina broder och vänner Here, hvÜka oss
tiJlslrefvo med vår kiära aümoga, in i Prytzen, sä att the ville anamma oss igen, och haf
va och balk oss för theras fullmächtige Konung, som the och tried mänga dyra eder svöret
och läfvat Iiacva, sedan vij liijt i rijket komrao, som rnångom nog vitterligit är, och hördt
lialva, air the lafvade oss villi a vara hulde och troo, och hafva och hälla oss för theras
fuilmän Riga Konung. Fliem och Here hafver han sä föryändt, att the alla hafva satt sig emot
oss, och fö.gt honom liijt upp ilandet med härskiöld och hafver forÖdt med öfverniåtto svär
giästnmg sä väl Präster som allmogan, och tänker ännu ait trängia oss ifrä värt rijkes
rättigheet, styrelse och valde. Och hafver han skrifvit vår kiära allmoga till, kallandes sig
vart rijkes Första och Föreståndare, hvilket Herradöme han eij af oss fångit hafver. Och
är thet aidrig förra hördt, att nagor Erkiebiskop i Upsala hafver haft eller skrifvit sig un
der sådana titul. Och hvar han hafver varit, ta hafver han skrifvit sig under fÖrenämbda
titul, och förbudit allom vårom kiära allmoga oss att lyda &c., tvärt emot thet som han sjelfvtr
ooh J väl vetten, att i några Domkyrkior här i Sverige linnes än Päfvabref, sä lydande:
Att hoo sig sätter emot rättan Sveriges Konung här i Sverige & c. tå är han i bann af sam
ma gierning, och ingen hafver makt att lösa honom theraf, utan Päfven sielf, ecli vettert
j alla väl huru Sveriges lag utvijsa om slijka förrädare som sig sättia onodde och oträngde
med orätt, våld och välde emot theras rätta troo hulde Herra Och Konting. Ty Kiäre Fä
der oeil \ aimer, bidie vij Eder , att J ville finna tlier vägar till, att undervijsa oss, livar—
med J Vi.iia iä;ta oss och vart rijke then stora och iörderfveliga skada upp igen, som vij
och vår Crona fångit hafva af fÖrenämbda Erkiebiskop Jons, för eder löfte skull. Reden
och Eder på att svara för vår helige Fader Päfven och andra andeliga &c. att j vist hafven
thet försent att Erkiebiskop Jöns hafver onödder och otvungen giort och låtit giöra oss och
vårt rijkes inbyggiare all then na förradelse och obotelig, förderfvelig mandråp och skada,
med thet han oss sä fördref, som förberört står, och hafven dock lijdit och tillstadt, att han
thenna Dispensationem med lögn förvärfvat hafver, och så ogudeliga och ovärdcliga thet
helga Prästa och Biskops ämbete handterat och giort &c. Uppä alt thetta f öreskrefna, be-
giara vij eder vissa och oförtöfvat svar igen”.
Till thetta Konung Carls bref, svarade Capitlet att the hade aldrig varit med Er-
kiebiskopen i rad och dåd, hvarken i thet som tillfÖrene heller thet som ml skedde emot
lionom. Hvar the hade varit något tillsporde och hörde, skulle thet icke hafva sä gått, som
thet gick.
Tä nn Konungen och Erkiebiskopen läto sä theras bref gå ut i landet, och then ena
lät handla och dagtinga med allmogen till sitt bästa emot then andra, så lät Konung Carl
sin trooman Boo lyra h) draga ut ifrä Stockholm , med en stor hop folk, han fick och
7i) Bo Dyre. v. Sliernman , Höfd, M. p, io,
en
II. 79.

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.