5i2 
XXXIII. OLAI PETRI 
köllo sa till, att hade the velat leydat och feelat oss för öfvervåld och orätt, ta ville vij gau 
„et ut och gifvit oss i rätten lör them, sâ att the skulle sielfve hade hafva vant Akarare 
“eh Domare. r l'hct ville the oss icke tillstädia, dock är aldrig förra hördt af nagon, att 
nâgor Förste ht Hcr Herre hafver sâ förbüdit sig för sina undersatare till rätta, och syn 
nerliga för them, som honom förderfVa ville. Nog vijste vij, att hade vij kommet ti 
them, sâ hade the dräpit oss, dock bude vij till, att vij heller hade dodt under tie 
ras öfvervåld och orättvljso, än vi ville hafva rymdt värt rijke; Tå vij förnummo att oss 
ingen dagtingan hjelpa kunde, tå hade vij eij annor kor, än att öfvergifva var barn, sy 
skon, frander och vänner, vart rijke och alt thet vij atte, och fly bort i elände. Och strax 
han hade oss af rijkct fördrifvit, tå tog kan Konung Christiern in, och giorde honom t.l 
en väldig Koming öfver alt Sverige, tvärt emot the löften och eder, som hän allmoganom 
förr läfvat och svorit hade, att han aldrig ville draga Konung Christiern eller Danska har m 
i rijket till att rada* och huru Erkiebiskop Jöns oss sedan i mångahanda articklar med oratto 
på uppenbar Eutirspråk beropat och beskriat hafver för kättare, förrädare, röfvare och man 
ga flere ogierningar, som vij skulle hafva giort &c. Ty vij hevijsa kunde med alt thet goda 
folk, både män och qvinnor, som har i Sverige boo, hvilke oss känt hafve ifra thet första 
vij voro födde och in till nu; thesslijkes kunne vij och bevijsat med alla Herrar, Forstar, 
Riddare och Svena, Land och Städer utanlands, ther vij hafve umgänget med i var 
ungdom, så och nu i vår fördrifvilse, så väl som här inrijkes, och villiom undleda oss med Jag 
och rätt, som en ährlig god Herra hör att giöra, ehvar vij skulle, alt vij aldrig i vara dagar, 
några af the oredeliga, oahrliga, lasteliga och skamliga gierningar giort hafvom , som ore- 
nämbde Erkiebiskop Jöns oss sâ uppenbarliga tillagt, öfversagt och otversknfvit hafver emot 
Guds ähro och rätt. Och är eder nog vitterligit, huru han syrmerhga hafver sknfvR var 
heliga fader Pafven till, ibland mehra lögn, att vij förtryckie then hehga Kyrkios ^fnjheet 
hV-rncs Prælater , och alla andra både andeliga och verldsliga i Sverige under vara lot- 
Zr och att vij förvärrade oss hvar dag, och yttermehra nedertrycktom och lagdom mänga 
ola’a skatter uppä, och giordom som röfvare, och jagadom folket utaf rijket, och hollom 
riåora seder, som hade uti sig kätterij smitto, och med sadana vara ohdehga oen afskoi iga 
”1er „iorde vij oss tungan alio rijksens folke och öfvergäfvom Konungsligit Regemente och 
io * p Tyrans Scepter, sâ att vart folk tyckte vårt regemente vara t ,eras forderf och 
död Och Jgo ty tillsamman i menige Jandet, att the skulle sadana tyranheet nfvarjn , och 
. , p vintonen som var ett lmfvud och höfdinge öfver alt rijket, tdl en Holvitsman, 
tiilutt afväria sådana Tyranheet och att komma rijket i sijna frijheet. Och kom.no the ho- 
, . Wa um ,a till att anamma sadana Höfvitsmansdome, med mangahanda rad 
n 7 Z" d Zh\ &c. hvvlka J sielfve väl vetten, och J väl bevijsa kunne med alla the goda 
°V 7'r i Sverme, både andeliga och verldsliga, rijka och fattiga, att ibland alt thet som 
Z’ilfverl th." måtto «vil vår l.elige Feder Pafven till öfver oss, sk,11 icke ii,.nas elt 
d oc h med sådana ogudelig och oälirlig logn och osann dicht naiver han iatt var 
Tr % ’ders Päfvens aflösen , sa att han hafver undt honom sitt Präste och Biskops äm- 
heteken hvilket stort under är, att J sont äreri såsom then heliga Kyrkios och Erkie- 
hiskoosens ledamot och uppehälle villen thet någon tijd lijda eller tiHstådia, att han sadant 
värdi «t Guds embete handtera eller uppehålla skall, emedan han then Dispensationen, sa ogu- 
dcliga oahrliga och med lögn förvärfvat hafver, och sedan han oss fördrifvit och all the rma 
hfian ’last ccU osäijeliga skada emot Guds ähro och rätt giort hade. Tâ ville han icke till 
städia att vai* fattiga barn, som voro tå små menlösa Jungfrur, matte bhfva nar vare och 
theres vänner i rijket, utan dref them, sa att the måtte rymma utaf rijket, och foras ut 
om vinfertijd på liafvet och sökia främmande land, theruppa att the och skulle kommet till 
döds hvilket dock var en synnerlig'stor, oliörlig och förbannat ondska, att han ville lore er - 
va the fattiga menlösa små Jungfrur för thet grymmeliga och orättfärdiga hat skull, som 
han hade till oss tagit, utan all var skuld och brott, och emot thet, att vijd then tijden förr 
än han oss fördref, tä var ingen i yerldene* som vij yttermehra om godt oss tillforlate och 
bättre heller högre betrodde, än honom. Kläre Yänher, J vetten väl, hvad for oså.jelig och 
förderfvelig skada alt Sveriges rijke theraf fånget liafver, att han oss sa oahrliga fordref, 
först hvad the heliga Kyrkio och Clerkerijet thet niutit eller umgullit hafver, sa och huru 
Ridderskapet och Kiöpstadsmän äre theraf förderfvade vordne, thermed att the sa osäijeliga 
penningar skulle utläna Konung Christiern och ganska föga betalning aterfânget, så ocli huru 
mänga olagliga och alt for tunga skatter, som fattige allmogen hafver vant trangder till ut- 
„ifya. Och att alle the penningar som sâ utlântes och utskattades fördes strax utaf rijket, för 
ö hvil-