XXXIII. Q.LAI PETRI
3io
skap och samtyckio, som i thetta örligit masta omaket haft hade, kan hända att thet hade sa
varit utiofvat förr än staden gafs upp, men thet misshagade manga af the Svenska, att the
Danska skulle sa slätt komma sig väg, ty the ville hafva bätter förvetat sig med them och
Konung Christiern om frijd och att Erkiebiskopen måtte hafva blifvit lös, förr än the skulle
hafva gifvits lös. Och tå Biskop Kettil, som tå pä then tijd var i Vtestergöthland fick
thet höra att Konung Carl var kommen i landet, och hade fått Stockholm in, gaf lian sig
strax till vägs , och kom till honom och vart väl undfangat, och voro the vijd åtta dagar
tillhopa. Men tå Biskop Kettil fick thet vetta, att Konungen hade gifvit the Danska lös,
tog han thet illa vijd sig, och ville icke gilla thet Konungen med them giort hade, och
hade bod efter them, (ty the voro äntä icke långt komne), att the skulle komma på Slottet
igen, heller han ville låta them hämta igen. Så kom Claes RÖnnow, och thet andra Dan
ska Ridderskapet, som med honom voro, tillbaka igen. Claes Rönnow gick till Biskop
Kettil och bad honom högeliga, att then dagtingan som med them giord var , matte bliiva
ståndandes, elliest ville mång god mans ähra varda förkränkt theröfver, och låfvade han ut,
att han gierna giöra ville hvad honom pålagt vorde, och att Erkiebiskopen sknne Lo mnia. til
sitt igen, och att then dagtingan som Konung Carl giort hade måtte bliha standandes. fhe.
med gaf tå Biskop Kettil them lös, foor och så han sin väg af staden , och var icke mycket
Väl tillfrijds med Konung Carl för then dagtingan skull. Men Herr Thure Timie.mn, som
slottet innehade på Konung Christierns vagn a, ville ingalunda låta Konung Carl thet upp,
utan giorde skada in i staden alt thet han kunde, och S:li Lucæ Evangelistas naU dj bKf
Mårten Lindorm Borgmästare i Stockholm skuten med cn bösso steen till döds, oeh öiver
honom sörgde icke allenast Stockholms stad, utan och alt Rijksens Råd. Vijd samma tijd
blef Herr Olof Axelson e) död, som Gothland hade i pant för ett stort stycke penningar al
Konung Christiern, han uplät thet sinom broder Herr Ivar Axelson.
Tå nu Konung Christiern såg att Konung Carl var kommen till Sverige igen, lör-
lijkte han sig med Erkiebiskop Jöns /) och lät honom fara heemigen,på thet (utan tvnvel)
han något omit stämpla skulle emot Konung Carl g), förty han vijste val, att the icke
skulle förlijka sig i ett rijke tillhopa. Och gaf Konung Christiern, Erkiebiskopen och Herr
Erich Nipertz h) fulla macht med sitt öpna bref, till att handla med enom och androm pa
hans vägna, så att the t the giorde på hans vägna skulle han fast och gill hålla. Sa r.om
tå Erkiebiskopen till Biskop Kettil Here hans ränner mötte honom och på vägenom , ta
han kom updragandes, them förvände han platt ifrå Konung Carl igen, äu tå att the voro
the samma, som honom hade kallat ifrå Prytzen. Ocli var Biskop Kettil allaredo till!orene
icke mycket väl till frijds med Konung Carl, för then dagtingan skull som förberor t ar, ty
var han och snart ifrå honom vänder. Och begynte Erkiebiskopen och Biskop Kettil strax
handla med bönderna, och draga them ifrå Konung Carl, att the icke skulle bekänna honom
för theras Konung. Men nar Capitlet i Upsala hörde, att Erkiebiskopen ännu icke ville vara
tillfrijds utan hade ännu ondt i sinnet, togo the thet ganska illa vijd sig, ty the hade sa
mycket ondt niutit honom åt tillfÖrene, och mycken sorg och bedröfvelse haft for bans skull
under Konung Christiern, så fruchtade the ännu, att thet yttersta skulle vara värre än thet
första. Therföre förmanade the honom både skrifteliga och munteliga att han skulle aohta
sitt Biskops ämbete, och intet befatta sig med verldsligit regemente, anseendes att han sieh
och alt hans Clerkerij hade niutit hans lörra regemente till alt ondt. Men han achtade sadana
theras råd intet, utan tog till att vedervillia att the honom sådana rådde. Och an ta att
Erkiebiskopen och the andra, som med honom höllo, ville draga bönderna ifra Konung Cail, sa
ville the dock aldrig bekänna, att the ville hafva Konung Christiern igen, kan och val sa
hända att the icke alla hafva varit vijd thet sinnet, att han skulle komma till rijket igen.
Icke bekände the heller att the ville platt fördrifya Konung Carl afrijket, utan the ville att
han skulle hafva tagit ett Slott, Åbo eller något annat, med någon förläning ther till, heller
blifvit i Wadstena, heller någor annorsläds hvar honom hade täckts, och intet befattat sig med
något regemente. Sedan ville the hafva skift rijket i fyra delar, och the skulle hafva varit lyra
som i rijket regera skulle. Och ändock sådana vardt föregifvit, så kunde hjkväl bönderna
och andra Here thet väl märkia af Erkiebiskopens bref och anslag, att han ju mente Ko
nung Christiern, ehuru the andre som med honom voro, kunde vara till sinnes. Nu \oro
bönderna och Erkiehiskopenom mycket benägne, och hade mycket lagt sig ut lör honom emot
Konung Christiern. Men the voro och Konung Carl väl benägne, och hade stoiliga avun
dat
d) Die 18 Octobris. g) Cod. i. 10. på tliet han åter skulle för-
e ) Tott, qui obiit a. i465. v. supra p. 181. drifva Konung Carl.
/) v. Litt. Regis ap. Hvitfeldt p. 90t. h) Regni senator, legifer Ostrogotluæ.

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.