SVENSKA CHRONICA. 
oog 
ùli Dannemai k , men tel han kom till Stäkesund , su var ther en lioop nied bonder före hd— 
nom . ther miste han ett af sin bästa skiepp och något folk. Pä säninlä skiepp lingo bönder- 
ne ett hanei , thet the kallade Danabroka, samma Baner sändes strax i lägret på Norrå 
malm och vartnpsatt emot Staden pä Brtlnkéberg, och thetta skedde Arino Domini 1464 
vijd midsommars tijd, och foor Biskop Kettil allastädes kring om landet, och hyllade bön 
derna till sig och tog slotten in. 
Men sedan Konung Christiern var seglad ifrå Stockholm * och hade låtit efter sig 
mänga danska Herremän som slott och stad bevara skulle, kom Konung Carl vijd dyre 
Vårfrutijd a) ther strax eftef i Skiären, sedan han hade varit i sm år, något pa thet ottondej 
i Prytzen. Han hade mang skiepp med sig och mycket folk som han hade fatt i Dantzicke ■ 
sa hade och Konungen i Pohland b) skickat honom mycket folk tillhanda. Ta lian nu sä var 
kommen i skiären, hade han strax bod till Herr Christiern Bengtson, som ta med myc 
ket folk och mang skiepp var vijd Biskops Tuna. Så kommer tå samme Herr Christiern ocli 
Herr Ivar Green som Höivitsman var i lagret på Norra malm oeh med honom Hans Diekn 
som alltijd var Höfvitsman för Dahlarne, till Konung Carl och dagtingade först med honom, att 
alt thet tillförene giordt var, och all then ovilhan som them emellan Varit hade, skulle vara en 
af tala t sak. Sedan seglade the bardt in för Stockholm. Så skref Konung Carl Rijksens 
Rad till och the andra af thet Svenske Riddersfeapet , som, i Stockholm bestallade voro 
med Rådet och menigheeten i Staden, att the skulle komma ut till honom och anamma ho 
nom för theras Kon ting som them borde. Så komrao tå ut till honom Biskopen i Wästeråhs c) 
och två eller tre af Adelen med honom , och sade sig komma till att höra lians villia. Tå 
svarade Konung Carl att han intet besynnerliga hade seija them, eij hade han heller mehra 
kallat them an the andra ther inne voro. Han ville a!t allesammans skulle komma och be 
känna honom for theras Herra och Konung, och lät them thermed fara in i Staden igen* 
och foor han med en båt på Södramahn, och gaf sig ther i handel med bönderna och andra 
som i thet lägret voro , och sporde them till, om han icke var theras rätta Konung, och ont 
the ännu ville känna honom therfore, och giöra honom thet the theras Herra ocli Konung 
borde giöra. Tå bekände the att han var theras rätta Konung, the sade sig och villia hålla 
honom therföre , och giöra honom thet them borde giöra. Men några voro ther ibland som 
sade att man skulle bi/da med hyllningen, så länge Biskop Kettil, som tå icke tlier var, kom 
me tillstädes. Sedan giorde tå Konung Carl och Christiern Bengtson theras skiepp redo 
till sform, så att the achtade storma till staden på alla sijdor. Men tå the Svenska som tå 
i staden voro, thet sägo, foor Rijksens Råd, med Borgmästare och Råd i staden strax ut 
till Konungen och begynte dagtinga med honom och gåfvo honom staden Upp. Och the hade 
allan sommaren varit bestallade. 
Tå nu Konungen kom in i Staden, gåfvo the Danske, som ther många voro. siV j rt 
på Slottet, och Konungen gick lörst in i bykyrkiona, sedan for han af staden på Norramalm 
och handlade ther med bönderna och blef af them hyllat, foor så åter in i staden ; c ^ 
strax på rådstugune och talade med them allom som tillstädes voro vijd thetta sinnet • ’’Ki' ” 
vänner i vetten väl, att iag är edor rätte Kon ung, och att jag nü är kommen ifrå Pr t 
ther iag väl försedder Var, efter edor bod och bref Rijket till undsättning, och fö-ver ' * 
mig nu till Eder, alt J ju villen hålla mig för edor Konung och giöra thet eder bör Jö” 
ra. Jag vill eder hålla vijd lag och rätt, och hoppas att iag eij heller någon tijd annars 
giort hafver. Om mina fougdar och ämbetsmän hafver annorledes skickat sig än them hord’’ 
så är thet skedt emot min villia s vettskap och befallning, och skola the ther sielfve stå till svar s 
före”, och lät Konungen med sitt tahl klarliga thet märkia * att han intet hade brütit ther 
till att han skulle fördrifven varda. Och tå hart hade ther ändat thet som ther giöras skul 
le, och honom vardt huldskap och manskap tillsagt, gick hau på Myntet och blef ther t ; ll 
härberges, ty han kom intet på Slottet, the Danska hade ihet inne. Och var Myn tem ä- 
staren Konung Carl ena stora Summo penningar skyldig och handlade icke redeliga emot 
honom. Men några få dagar for än Konungen fick Staden in, blef han död. Så voro 
och ganska många af thet Danska Ridderskapet q vare i Stockholm, efter Konung Christiern 
emellan them och Konung Carl handlade, then parten af Rijksens Råd som hade inne 
varit med i beställningen att the måtte fritt fara al landet igen med theras skiepp och be- 
håldna Iiåfvor, thet tillstadde Konung Carl, och thermed logo the Danska sina skiepp igert 
som them voro med värjande hand ifrå tageib Thetta giorde Konung Carl utan theras tett- 
skap 
a) Die t 5 Augusti. 
t ) Casimerus III. Rex PolomW 
c) D. Birgerus Magnb 
IÎ. 78 . 
Carl 
Küutstiiij