XXXIII. OLAI PETRI 
3o8 
malmarna. Staket bief och bestallat, och efter fem veckor upgifvit. Och Biskop Kettil lät 
allastädes uptaga skatten. Sä skref han äntä Konung Christiern till, att om han ville gifva 
Erkiebiskopen lös, och lata honom komma till sina kyrkio igen, så ville han allting stilla till 
godo, att han skulle hafva här i rijket en lydig och Välvilliog almoga, hvar och icke, tå 
achtade the hålla fram som begynt var. Tå Konungen sâdane bref fick, sade han: Dar 
schal my dt kraden Pape nimmer tho dvingen. Lät så komma tillhopa sitt Ridderskap, ined 
all then macht han bekomma kunde i Dannemark, kom så dragandes med en ganska stoor 
här, fick också thet svenska Ridderskapet med sig, som icke var fallit till Biskop Kettil. 
Men när the som Stockholm belagt hade, hörde att Konungen kom dragandes med ena 
sådana macht, gåfvo the beställningen upp, och bönderna gingo heem till sin, och Capite- 
nerne med theras egit folk drogo somlige åt Dahlarne och somlige åt Helsingeland, och 
måndagen för Påska kom Konung Christiern till Stockholm, och töfvade ther intet, utan 
drog strax åt Upsala, och var ther öfver Påska , och drog så åt Wästeråhs och lät strax 
bestalla och bestorma Slottet som Herr Nils Christiernson innehade, men han kunde thet icke 
föröfra. Så fick han tå vissa tiender, att Biskop Kettil oeh the andra som med honom 
voro, voro komne med Dahlakarlarne neder till Haraker. Therföre drog Konungen emot 
them, achtandes läggia them neder, och sedan draga till Dahlarna och platt förläggia then 
Landsändan, så att ingen af hans ovänner skulle efter then dag hafva ther någon tillflycht, 
men thet lyckades icke för honom, ty han vardt afslagen vijd Haraker, och miste ther myc 
ket folk och hästar, och rymde så åt Stockholm igen. Och Biskop Kettil med the andra 
reeste landet till att beläggia Stockholm» 
Så kom ta ett anskrij öfver landet ibland bönderna att the ville hafva Konung Carl 
igen, och the skrefvo Rijksens Råd till, att the skulle hafva bod åstad el ter Konung Carl. 
Så komnto tå tillhopa i Sigtuna, Herr Nils Christiernson y), Herr Ifvar Green, Herr Chri 
stiern Bengtson och Herr David Bengtson med många andra, ther vordo bref beramade 
som till Konung Carl sändas skulle. En frijboren man som het Olof Ingeson, han vardt 
förskickat till Prytzen med brefven. När the nu så församblade voro i Sigtuna, blef Herr 
Nils Christiernson döds sjuk, och lat han föra sig till Wästerähs och ther blef han död. 
Tå Konung Christiern fick thet vetta, att han döder var, vardt han ganska glad, och gior- 
de strax en hop med jachter redo val bemannade, ther Herr Thure Thureson var Höf- 
vitzman före» som skulle löpa. till Wästeråhs och taga Slottet in, och om the thet icke kun 
de få, så skulle the bränna staden af. Men tå the kommo till Wästeråhs, kommo the 
ther icke i land, ty Borgarena och andre som ther tillstädes voro, hade giort skantzar för sig 
och höllo them ifrå sig. Therföre nödgades Herr Thure Thureson löpa tädan med sina 
Jachter och achtade sig till Arboga och andrastädes till att handla och dagtingä med the 
Landsändar theromkring , på Konung Christierns vägnar, men hvar han böd sig till, var han 
illa kommen. Uti Qvicksund z ) mötte honom Biskop Kettil med en hoop bönder af Re- 
karne och the kommo ther till slachtning, Herr Thure vardt afslagen, och miste ther siu 
Jachter och mycket folk blef både slaget och fånget ifrå* honom. Ther med lopp han åt 
Stockholm igen. Så kommo tå Herr Christiern Bengtson och Herr Ifvar Green med gan 
ska mycket folk och belade Stockholm på Norra malm. Herr Trotte Carlson belade staden 
på Södermalm. Men Biskop Kettil med thet folk han hade lägrade sig med sina skepp vijd 
Långaholmen, så att staden blef belagt på try sijdor, och skedde ther många slachtningar 
väl i en heel månad så godt som hvar dag, och ä blef Konung Christierns folk aitijd 
afslaget. 
Så hade och Dahlarne med menige landet skrifvit them af Rijksens Råd till, som höl 
lo med Konung Christiern, att the skulle gifva sig ifrå honom, och sände them några ar * 
ticklar som the besinna skulle, ibland hvilka thet var en med the märkeligaste, att Konung 
Christiern icke var rätt kommen till rijket, ty then menige man som therom borde något 
tillspord vara viste ther intet af, förra än han var här inne i Rijket. Och förmante the Rijk 
sens Råd ther till att the skulle öfvergifva Konung Christiern, the sade sig villia hafva Ko 
nung Carl igen, ingen föreståndare sade the sig villia hafva, efter thet att Sverige hade af 
ålder varit ett Konunga Rijke och intet Höfvitzmansdöme, heller Prästegäld. 
Tå nu Konung Christiern såg, att han icke thess mächtig var att han kunde sia them 
af som honom bestallat hade, utan han ju aitijd fick skada pa sitt folk, .(pa Käplingen 
fick han besynnerligen stor skada ); så giorde han fyra och tiugu skiepp redo till att segla 
y) Vase, ab an. 145;, regni Drotzetus. 
z) Fretum Sudermanniam inter 8c Vestmanniaro.