XXXIII. OLAI PETRI
3o8
malmarna. Staket bief och bestallat, och efter fem veckor upgifvit. Och Biskop Kettil lät
allastädes uptaga skatten. Sä skref han äntä Konung Christiern till, att om han ville gifva
Erkiebiskopen lös, och lata honom komma till sina kyrkio igen, så ville han allting stilla till
godo, att han skulle hafva här i rijket en lydig och Välvilliog almoga, hvar och icke, tå
achtade the hålla fram som begynt var. Tå Konungen sâdane bref fick, sade han: Dar
schal my dt kraden Pape nimmer tho dvingen. Lät så komma tillhopa sitt Ridderskap, ined
all then macht han bekomma kunde i Dannemark, kom så dragandes med en ganska stoor
här, fick också thet svenska Ridderskapet med sig, som icke var fallit till Biskop Kettil.
Men när the som Stockholm belagt hade, hörde att Konungen kom dragandes med ena
sådana macht, gåfvo the beställningen upp, och bönderna gingo heem till sin, och Capite-
nerne med theras egit folk drogo somlige åt Dahlarne och somlige åt Helsingeland, och
måndagen för Påska kom Konung Christiern till Stockholm, och töfvade ther intet, utan
drog strax åt Upsala, och var ther öfver Påska , och drog så åt Wästeråhs och lät strax
bestalla och bestorma Slottet som Herr Nils Christiernson innehade, men han kunde thet icke
föröfra. Så fick han tå vissa tiender, att Biskop Kettil oeh the andra som med honom
voro, voro komne med Dahlakarlarne neder till Haraker. Therföre drog Konungen emot
them, achtandes läggia them neder, och sedan draga till Dahlarna och platt förläggia then
Landsändan, så att ingen af hans ovänner skulle efter then dag hafva ther någon tillflycht,
men thet lyckades icke för honom, ty han vardt afslagen vijd Haraker, och miste ther myc
ket folk och hästar, och rymde så åt Stockholm igen. Och Biskop Kettil med the andra
reeste landet till att beläggia Stockholm»
Så kom ta ett anskrij öfver landet ibland bönderna att the ville hafva Konung Carl
igen, och the skrefvo Rijksens Råd till, att the skulle hafva bod åstad el ter Konung Carl.
Så komnto tå tillhopa i Sigtuna, Herr Nils Christiernson y), Herr Ifvar Green, Herr Chri
stiern Bengtson och Herr David Bengtson med många andra, ther vordo bref beramade
som till Konung Carl sändas skulle. En frijboren man som het Olof Ingeson, han vardt
förskickat till Prytzen med brefven. När the nu så församblade voro i Sigtuna, blef Herr
Nils Christiernson döds sjuk, och lat han föra sig till Wästerähs och ther blef han död.
Tå Konung Christiern fick thet vetta, att han döder var, vardt han ganska glad, och gior-
de strax en hop med jachter redo val bemannade, ther Herr Thure Thureson var Höf-
vitzman före» som skulle löpa. till Wästeråhs och taga Slottet in, och om the thet icke kun
de få, så skulle the bränna staden af. Men tå the kommo till Wästeråhs, kommo the
ther icke i land, ty Borgarena och andre som ther tillstädes voro, hade giort skantzar för sig
och höllo them ifrå sig. Therföre nödgades Herr Thure Thureson löpa tädan med sina
Jachter och achtade sig till Arboga och andrastädes till att handla och dagtingä med the
Landsändar theromkring , på Konung Christierns vägnar, men hvar han böd sig till, var han
illa kommen. Uti Qvicksund z ) mötte honom Biskop Kettil med en hoop bönder af Re-
karne och the kommo ther till slachtning, Herr Thure vardt afslagen, och miste ther siu
Jachter och mycket folk blef både slaget och fånget ifrå* honom. Ther med lopp han åt
Stockholm igen. Så kommo tå Herr Christiern Bengtson och Herr Ifvar Green med gan
ska mycket folk och belade Stockholm på Norra malm. Herr Trotte Carlson belade staden
på Södermalm. Men Biskop Kettil med thet folk han hade lägrade sig med sina skepp vijd
Långaholmen, så att staden blef belagt på try sijdor, och skedde ther många slachtningar
väl i en heel månad så godt som hvar dag, och ä blef Konung Christierns folk aitijd
afslaget.
Så hade och Dahlarne med menige landet skrifvit them af Rijksens Råd till, som höl
lo med Konung Christiern, att the skulle gifva sig ifrå honom, och sände them några ar *
ticklar som the besinna skulle, ibland hvilka thet var en med the märkeligaste, att Konung
Christiern icke var rätt kommen till rijket, ty then menige man som therom borde något
tillspord vara viste ther intet af, förra än han var här inne i Rijket. Och förmante the Rijk
sens Råd ther till att the skulle öfvergifva Konung Christiern, the sade sig villia hafva Ko
nung Carl igen, ingen föreståndare sade the sig villia hafva, efter thet att Sverige hade af
ålder varit ett Konunga Rijke och intet Höfvitzmansdöme, heller Prästegäld.
Tå nu Konung Christiern såg, att han icke thess mächtig var att han kunde sia them
af som honom bestallat hade, utan han ju aitijd fick skada pa sitt folk, .(pa Käplingen
fick han besynnerligen stor skada ); så giorde han fyra och tiugu skiepp redo till att segla
y) Vase, ab an. 145;, regni Drotzetus.
z) Fretum Sudermanniam inter 8c Vestmanniaro.

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.