3oß 
XXXIII. 
OL AI PETRI 
allastads ther han fÖrnaffi insatta penningar vara, bâcle i Wadstena och annorstads , t cm 
i ät han alla borttaga, och förde til! Dannemark. Han löste Land to Holsten igen till 
s g sielf af Grefven i Schovenborg och af sin Broder Grefve Gerdt, och ther behonle han 
n aug.. penningar till, hvillka han utan tvifvel försatnblade af all sin rijke. För sådana be 
skattningar skull, och att. han alt förde bort af landet, bcgynte han fa stor ovillie îar i nj- 
ket , och hans ovänner bcgynte kalla honom ena bottnalÖsa taska, och sade att nan var en 
rijksens förderfvare, dock var han elicst en from och sachtmodig nian. Sa koni 
rychte här i landet att Konung Carl skulle hafva församblat mycket folk i Prytzen, ther 
han ville gifva sig här in i rijket med, än tå att thet intet sä sant Vui. Lock för 
rychte skull blefVo här många misstänkte, att the skulle villia tilihielpa att Konung Cail sku 
le komma till rijket igen, och blefvo sä Doctor Claes Ruling, som hade vaiit Konui) ö 
Canceller p ), Herr Nils Pederson, Herr Orian Carlson, Sten Bengtson och manga an a ' 
tagne vijd halsen, och blefvo somlige sä jämmerliga pinade, att the blefvo döde, somlige 
vo ofärdige, och somlige säto länge i fängelse. För tlieuna gierniiig skull iöiökades ovi 
ju mehr och mehr i landet. 
Sä hade ta Konung Christiern achtat sig till Finland, och hade han tä and Rij sons 
Råds samtyckio ännu en nyan skatt lagt på landet, thet var hvar Borgare sin lialfva skatt, 
en Skattebonde 12 öre och en Landbo 6 öre. Och efter thet han ville sielfver all Finlan , 
befallte han Erkiebiskop Jöns att han skulle sta för rijket och dagtinga med bönderna om 
samma skatt, och låta honom utkomma. Men lä han begynte handla therom , sade bönder 
na kort Neji, ty the hade sä mänga olaga skatter tilllÖrene utgiort, att the hade litet igtn, 
och ju sä ofta the vordo beskattade blef them lâfvadt att sådana skulle eij mehra begiäras 
af them. Sä kunde the nu val märkia (sade the) att Konungen ville platt förderfva them, 
liier före sade the sig nu heller villia döö, än Here sådane skatter utgiöra, och bcgynte 
blifva ett stort buller ibland bönderna, så att the i Upsala Sticht begynte göra upresning 
emot Konungen, och församblade sig bönderna tillhopa, sommestäds nägor hundrad och som- 
mestäds nägor tusend. Men Erkiebiskopen var stundom sielf ute när them, och talade med 
them, och had them stilla sig, stundom skref han them till, pä thet sidsta skrei han them 
till ined the andra af Rijksens Råd, som med honom i Stockholm voro tillstädes, som \cio 
Herr Gostaf Carlson q), Herr Fader Utfson r), Herr Erich Nilscn s), Herr Gregers Bengtson t), 
och Herr Gregers Mattson u). The alla tillhopa loivade bönderna, att then upiesnu.g, som 
the giort hade, skulle them intet tillräknat varda, om the ännu ville stilla sig, låfiaoe the 
them och, att the alidrig el ter then dag ville rada Konungenoni thertill, att han skulle lä^ 
gia sådana skatt pålandet, och ville troliga theruti förarbeta, att Konungen skulle alläggia tin 11 
skatten, som nu pälagder var, och att the icke mehra utgiöra skulle, än theras lagliga skatt. 
Sä hade och bönderna theras sändebod till Erkiebiskop«n och Rijksens Lao, cch ta sages 
Erkiebiskopen hafva gifvit bönderna frij för then skatten, 01 b han gal ihem sitt bref thciuppâ, 
och förkunnade thet uppenbarliga af Buurspräket i Stockholm. Gm Erkiebiskopen gioiae 
theune lörlossningen, tillsatt stilla bönderna thenned, heller skedde thet lör then skull, att 
honom misshagade sä mycket skulle l öras utaf landet, kan man icke rättsliga vetta. . 11 « n ta 
Konung Christiern alt tlietta förnam, kom lian äter till Stockholm igen, och talade håidt till 
Erkiebiskopen och sade, att han och hans vänner och lougdar hade giort allmogen olydigan. 
Och kallade han mänga af Rijksens Råd tillhopa, och satto sakena inför them , och lycli- 
tades thermed, att Erkiebiskopen måtte sättias i fängelse, och biel af the Danska ujipeu- 
barliga kallat en förrädare. Konung Christiern hade länge tillförene haft ett agg till honom, 
han fruchtade att han skulle så giöra honom , som han hade giort Konung Carl, och vordo ol ta 
mâng bref funnen pä galurna och i kyrkior, här och ther, som sä sto«l skrihit uu. Er- 
kiebiskopen är en förrädare. Så begynte nu honom lönat varda för thet han hade giort 
emot Konung Carl. Som hau giorde så gick och honom. Och hade Rijksens R.äd, besjnm 1 li 
ga en stor del af them, rädt Konttngen thertill och gifvit honom sitt brei ther uppä, att 
han skulle taga Erkiebiskopen vid halsen, och sända honom till Dannemark. Erkiebisko 
pen hade val många vänner och stora slächt, men han hade och många ovänner, tj han 
var en hätsk och hårdsinnat man, och hvem han biet vred uppä, honom ville han fördert 
va i grund. Ty voro och många illa tillfrijds med honom oen skyndade honom föga godt 
till, ther the thet bekomma kunde. Och hade Konungen mâng klagomâhlj på lionoin , ibland 
hvil- 
p) Nicolaus Ryting, J. U. Doctor, ob. i 4 y 2 . 
q ) Gunishufvud. 
r) Sparre till Engsö. 
i) Lama. 
s) Oxenstierna, 
it) Lillie.