302 
XXXIII. OLAI PETRI 
ville han icke alt gilla som tlier beslutat var, ty the Danska praéticerade med somliga af the 
tolf Svenska, att Konnng Carl skulle lata Konung Christiern Norrige upp igen. Ja ther 
stämplades alt ther etter, huru Konung Christiern skulle komma fritt till all thenna try rij- 
ken , elter thet förbundet som rijken emellan giort var, och thet märkte Konung Carl väl , 
therfore tänkte han och något theremot, huru han skulle i Rijkena behållen vara. Tog så 
Åbo slott ifrä Herr Mans Gréen, och antvardade thet Herr Erich Axelsson, tog han och 
förlä ningen ifrä- Erkiebiskopen och llerom, som han vijste vara sig emot. Men sedan Herr 
Måns Green hade mist Åbo, gaf han sig till siös med någor skiepp och tog opp någor Kiöp- 
mnnsskiepp, bltf så gripen till Dybeck och tiifgu af lians tienare blefvo halshuggne i Dant— 
zicke. Men lionom sielfvan föidagtingade Konung Christiern, sa att lian blef lös ocli kom 
till Dannemark och giorde sedan ofta infall har i Rijket och giorde mångom stor skada. 
Sidan kom och Konung Carl till Calmare, ther vijdare om all ärende förhandlas 
skulle, men ingen af the tolf som i Hahnstada varit hade, ville han hafva med sig. Och 
Konung Christiern var i Rotnaby, dock blef ther intet godt beslutat; men frijd skulle vara 
emellan Rijken, sä at thet ena rijket icke skulle förarga in på thet andra, och then frijden 
var giord i Halmstada, och thetta skedde Anno Domini l i 5 1 vijd S:ti Johannis tijd. Om Juh- 
len therefter kom Konung Christierns folk in i Stockholms Skiär, skinnade och brände ther 
många Soclinar, emot then frijd som uti Huhnsladä giord och uti Calmare stadfäst var, och 
var Herr Olof Axelsons folk af Gothland llu-r med, och alt thet rof ther togs fördes till 
Gothland. Tå Konung Carl thet löruam ait frijden icke bätter hållen vart, försarnblade han 
folk af hecla landet, ocli drog med en ganska stor här in i Skåne ocli skinnade alt för foot. 
Tå brände han af Hclsingaborg, mrd all the skiepp som ther före lågo u). Lund brände 
lian i rötter, och en hoop med bönd r hade församblat sig emot honom vijd Dahlby Klo 
ster, ther slog han många af them ihjel, och tu tusend af them grep han till fånga. Sedan 
bi ände han upp YVaä, nu n i Ahus gol vo the brandskatt, och ehvar han drog fram lät han skin 
na och bränna på Låda s dor om sin häär. Och giorde han sådana skada i Skåne, att the 
förvunno icke thet i en lie g tijd ther efter. Thesse resor beskrifver Konung Carl sielf uti 
ett bref till Stockhohns stud. Och var tå Orasund så fullt al drifijs, att ingen kunde kom 
ma ther öfver, och thetta skedde år efter Christi hyrd i-* 5 a. 
Vijd then tijd var Konung Christiern i Welsnacli xj till tals med några Tyska För 
står, och so Id crade sig ganska mycket folk, ceh kom sa sommaren therefter med en ganska 
stor här af Tyska och Danska dragandos in i Westergölhland fick Lödese in, och befäste sig 
ther, och en stoor deel af WeStcrgöthland gick honom tillhanda, och skrefvo Konung Carl 
huhlskap och manskap upp, och voro många af hans egna fougdar, som ther mycket liulpo. 
till, livilke ther gåfvo sig till Konung Christiern, förty Konung Carls fougdar voro, en part 
af them, ganska rijka, och hade ena besynnerliga konst till att beskatta bönderna, therfore 
voro the och snare till att fördagtinga sig med Konung Christiern, på thet the icke skulle 
få skada till theras godz och penningar. Och menge som slott innehade, läto them Konung 
Christiern upp, ibland bvilka var Hr Ti.tive Thurtson yj < n som Axevald innehade. Tå nu så 
tillgick i Wästergöthland, kom Konung Carl dragandes till Tiveden med mycket folk och 
lät gå för ryclite att han ville entot Konung Christiern, ändoch han icke Fulleliga dristade 
sig ther till, ty Konung Christiern var ganska stark. Och så ii ok tå Konung Carl tidende, 
att en här med Konung Christierns folk Var med sex ocli fyratijo skepp kommen för Stock 
holm, och ther voro ïhrr Olof Axelson och Herr Måns Green Höfvitzmän före, livilke 
ther och hade fallit till Stockholm , och dock intet kunnat skaffa, utan fått stor skada på 
theras folk. Tå Konung Carl the tidende fick, att fienderna voro lör Stockholm, och att 
Erkiebiskop Jöns med några nere af the L plänska lierrar begynte låta sig bemärkia att the 
icke hade godt i sinnet emot honom, therfore drog han strax upp till Stockholm, att han 
ville komma them tlier till undsättning. Alen tå the Danska thet förnummo, gåfvo the sig 
strax ifrå Stockholm ocli Konung Carl bemannade strax sin skepp som han hade liggiandes 
redo vijd Stockholm, och lät them löpa efter fienderna men Höfvitzmännerne på Skeppen 
voro intet fullhogse, therfore unekommo fienderna och seglade till Vestervijk, och brände 
then staden af, dock fingo the ocli ther skada på theras folk. 
Ta Konung Christiern hade en tijd lång varit i WÄstergöthland, skickade han en 
hoop folk til Tiveden, som skulle achta ther uppå att ingen komme ther öfver in i Wester— 
göthland, och drog sa sielf till Jönakiöping och achtade draga öfver Iiolveden. Men Konung 
Carls 
v) Cod. 10 heic add it: Landskrono skinnade y ) Eielke, dein transfuga, in a fi is hujus ævi 
han och brande upp skieppèn som ther lâgo. Laiiio rusticorum appellatur. v. Seft. I. p. 178. De 
x) Oppidum in comitatu Brandeiibuigensi. ceteris asseois v. Chron. Rhythm, supra.