SVENSKA CHRÔNICA.
293
a ^’„° ^ in « en ^ 1S an ^ ra Skeppen, som behållen voro, viste hvarest han var blefven.
förgången eller behållen.
ivlen Marsken, thet Svenska Ridderskapet och alla Konungens fougdar, som Slotten
innehade, kommo till Suderkiöping och fingo ther icke annor tidende än att Konungen var
förgången, sa gingo the dock till räds med the Danske Herremän, som ther tillstädes kom
ne voro, och vart sa beslutat, att then dagtingan som i Calmarne giord var skulle gä fram
ehvad Konungen var lefvandes eller död, dock skulle Drotzeten och Marsken först hylla Ko
nungen, hvdket the och sägiorde. Sedan hyllade alle the andre them bâda pä Konungens vä-
gna. Nar thet sa bestält var, begynte Marsken äska pä Slotten af Konungens fougdar, som
ther alla tillstädes voro, men the svarade att them stod icke till giörundes antvarda sä Slot
ten îfrâ sig, med mindre att the lörst fingo vetfa Konungen visserliga vara död. Tå sade
-tiai sken, att utan the antvardade Slotten iirå sig skulle the icke komma tillbaka igen , och
tieiföre måste the tâ lölia hans villie elfter. Sä fick ta Marsken Stäkaborg och Stäka-
holtn in, med Axevald, Elffyisborg, Wästeråhs och Åbo. Stäkaborg antvardade han sinom
màg Nils Stenson , som hade hans syster och Hans Kröpelin , elfter thet han förplichtade
- s '& Mlia sta fast med the Svenska, sa fick han Åbo Slott, och all the andre Slotten vordo
htsatt med Svenska män, och vordo alla Slottzlofvarne sa förvandlade, att Slotten skulle hällas
-T ..1 »ken oen Drotzeten tillhanda , och ther them något vederkomme, skulle the hällas Rijk—
Råd tuinanda. Och thetta var nu thet the Svenske hade länge stått elfter, att rege—
mentit i landet mätte vara i theras händer. The ville väl hälla Konung Erich för theras
Herra och Konung , och vara honom med theras tienst redo tå han päkrafde. Dock vilie
\ ^ ^ ' er Slotten, elfter som af ålder i rijkena varit hade och Sveriges lag in-*
nehöllo. Men Konung Erich stod thet altijd emot, tlierföre kom thet till örlig.
Tå Marsken hade i thet masta fatt all Slotten in, kom han till Stockholm, fick och
-ä tuet Slottet in, men tå Erich Puke säg huru Marsken i alla måtto växte till och blef ju
mächtigare, i Örtyckte honom thet storliga, och begynte uppenbarliga sättia sig upp emot ho
nom , och hyllade bönderna allestäds till sig och läfvade them stora frijheet, och upvächte
han bönderna 1 Nerike till att bestalla Örebro Slott. Men the kunde ther intet skaffa, ty Mar
sken hade val bemannat Slottet. Wästeråhs lat han och bestalla, dock kunde han icke heller
ther frärnia sin vilia för them som på Slottet voro, ty the slogo ut till bönderna , försking-
rade 'them och gr epo många af them in på Slottet med sig. Kom och Marsken med myc
ket folk dragandes ifrä Stockholm , therföre drog Erich Puke upp i Dalarne och Marsken
kom till Wästeråhs , ther kallade han bönderna tillhopa, hyllade them till sig igen, och män
ga af them som största skuldena hade, lät han bönderna sielfve dömma till döden, hvilka han
ther androm till räddhoga lät upbränna. Sedan foor han till Rekarne och Nerike, och
hyllade ther almogen till sig igen, och beskattade them till ena stora summa penninga, hvil-
ken ther kallades Skumposkatt, men inga flere lät han aflijfva, och thetta skedde är effter
Christi byrd «456 några dagar för Juhl. s).
Men Erich Puke hyllade alla Dalarna till sig och fick them ut man af huse, och
kom dragandes med them till Hellaskog t) och motte honom Marsken med sitt folk, ther kom
mo the tillhopa, och Marsken fick ther någon skada med sitt folk, therföre drog han till
baka igen, och sä blef thet effter läng förhandling satt i dag them emellan, att the skulle
komma till orda, och sades Erich Puke stoor säkerheet till, ther Biskop Thomas i Stränge-
näs och var god före, att han skulle frij och felig komma ned till Wästeråhs, hviiket och
sä skedde. Men effter thet att Erich Puke talade fritt hvad honom lyste, lät han förfalla sig
nägor ord, af hvilke Marsken, Erkebjskopen och the andre som ther när vore, togo en
misstanka utaf, att han ännu hade ondti sinnet och icke ville gifva sig tilllrijds. Therföre tog
Marsken honom vijd halsen och satte honom i häcktilse, intet achtandes then säkerheet som
honom tillsagdt var. Blef och en gripen med Erich Puke, benämd Hans Mårtenson, then
ther med honom altijd i råd varit hade och mäng öfverdädig ord låtit förfalla sig. Han blef satt pä ett
stegel vijd Wästeråhs. Men Erick Puke sändes till Stockholm, ther lät Drotzeten Herr
Christiern halshugga honom. Sådana ändalycht fingo bâda thesse uproriske männerna. Men
Biskep Thomas med the andre, som hade sagt them säkerheet tili, vordo ther öfver gan
ska illa tillfrijds. Tro och sanning bör man och hälla sina fiender. Dock finnes ännu* the
bref; i hvilken Marsken försvarar sig, att han icke lät gripa Erich Puke i en felig dag,
men Biskop Thomas och flere med honom sade fast annorledes ; dock vare nn ther om hu-
s) Cod. 10. 12. några dagar efter Luciæ.
t) In paroecia Haraker Westmamiiæ.
H. 7 4.
ru

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.