SVENSKA CHRONICA. 
a85 
n,a Ham e„ ärlig och bostiedelig man. Hyar Konung Erichs fougdar hade alle sådana ya- 
s t. T° Im MirVi ‘ tillbi,ka ' 0 “ da P«** sättia Herran u.af l,ö s - 
a L . a Hans kropelin utkom, äskade Engelbrecht pâ Stockliolms Slott och Stad. Men 
ans svarade att thet ville icke väl sta honom, sä slätt upläta sin Herres Stad och Slott, dock 
c ter ang förhandling, satte the i dag in till St. Martini tijd> Sä foor Engelbrecht till Ü- 
re roo bestallade thet Slottet, och then ther uppä var heet Kettilberg , ther blef sä dagtin- 
to .,. , m samma Kettilberg icke finge undsättning af Konungenom innan sex veckor, tå 
M e an gi va up Slottet. Sedan foor Engelbrecht till Nykiöping, then thet hade heet AU 
* ^ lrin dagtingacle och såsom Kettilberg. Tad an foor Engelbrecht till Ringsta- 
f n ? ^ en ^* ei ll Ppå vai heet Henrich Styke , tå Slottet äskades af honom svarade han illa; 
1erföi e lät Engelbi echt giöra en flotta med éna höga bygning ther tvppå, till storm beredda och 
me an tlietta hade för häiider, fick han vetta att Rijksens Råd var kommen till Wad- 
stena ifra Konungenom, therföre lät han mästa parten af folket blifvä ther q var, och han for 
5 Vadstena, ther fann han Biskop Knut af Linkiöping, Biskop Sigga af Skara och 
Biskop Thomas af Strängenäs, med mänga andra af Ridderskapet. Med them kom han till 
orca, och gaf them sakena före hvi han sådana hade sig företagit, han ville frälsa rijket 
af then träldom söm thet i en läng tijd varit hade. Ty af t sedan Konung Magnus u) skil- 
des vi;d lajket hade här varit Tyranner och icke Konungar, the ther rijksens skarla och för- 
deri söut hafva, som Tyrannei gÖia. pläga, och icke sökt rijksens och then menige mans 
bästa, som Konungens ämbete kräfver, ther the dock hafva giordt theras ed up på. The 
hafva lagt landena större skatt uppä, än thet förmåtte att draga, och Sveriges lag och gam 
la goda sedvamor medgifva. The hafva varit Hetrar sig till godo och icke rijkena till go 
do, the hafva giort landet fullt med Utlänningar och förtryckt the Svenska, och annat 
mycket gaf Engelbrecht Rijkseiis Rad före, och begiärade att the ville tilihielpa med alt rij 
ket matte Iralst varda af then träldom som tliet Uti var, och komma till then frijhcet igen, 
som thet plägar hafva. 
j. ä svarade honom Rijksens Rad, att them stod thet icke till görandes sä träda ifrån 
theras Herra och Konung, then the hade svorit hüldskap och manskap, the måste ju hälla 
theras ed. Svarade Eugeibrecht them igen, att Konungen liadé svorit them mänga edar och 
ingen af them halht, ty voro the icke heller plichtlge att hålla honom thet the svorit ha- 
e, forty ther uppa hade the svorit honom huldskap och manskap att han hade först svo- 
rit .."V! * lan 7 1,]e håUa them v d d Sveriges hg och besättia rijksens Slott och Fäste 
me in odda man. Pa sådana hans ed hängde theras ed. Nar han nu icke hölt sin ed, 
e hängde uppä, sa var theras ed (sade han) om intet. Med sådana stycke och annat 
mehr ville Engelbrecht gierna hafva bevekt Rijksens Råd till att falla ifra Konungen. Och hau 
Vdle gierna bevekat Rijksens Rad till sitt sinne med godo, att thet måste tluss fastare vara, 
som han för händer hade, att han hade haft Rijksens Rad välvilliga med sig, men the sa- 
e * lcr 01 * nei î ^ L ^ ie kliiva vijd theras huldskap och manskap, och mente till 
afventyrs, att thet var icke strax lofligit att sättia sig upp emot sin Hc-rra och Konung, om 
lian 1 någon måtto försäge sig, annars kunde intet Herrskap blifva beståndandes. Bioo är 
tlien Iftrre som sig ju icke i någon måtto förser? skulle strax uiidersåttrne sättia sig upp 
emot honom, tå vore aldrig något stadigt regemente till, eij heller är hvar man skickelig 
till att vara Konungens domare, öch dömma ther om, när Konungen bör varda afsatt heller 
eij. Inga menniskior kunna blifva i umgängelse med hvar annan, med mindre then e- 
ne ju m ås te mycket lijda och undraga med then andra. Måste inan nu mycket lijda af 
sin vederlijke , så framt man vill med honom i umgängelse vara, mycket mehra måste man 
lijda och undraga med sin Herra och Konung, så framt mail någon tijd vill hafva stadigt 
regemente. Mart maste understundom lyda en Tyrann, på thet man skal imdvijka många 
Tyranner. J her intet Herrskap är, ther giör hvar och en sotn honom lyster, och blifva så 
många Pyvanner. Therföre är bättre lijda och umgälla med sin ratta Herre och Konung 
än att varda underkufvat af många. i henna grunden synes Rijksens Råd hafva hållit En— 
gelbrecht före, än tå the voro under stoor träldom, hafva och gierna velat varda förlossa— 
de. Dock syntes them icke ännu hafva redelig sak ther till, att the skulle träda ifrå thet 
huldskap och manskap som the Konungenom svorit hade. 
Tå Engelbrecht förnam att the stodo fasta i theras sinne, slog han på en annan 
sträng och sade them thet al varliga till, att the antingen skulle säija Konungenom huldskap 
och 
u) God. 10. alia manu addit: Smek. 
ii. 72.