SVENSKA CHKÔNIC A. 
2/9 
’“Z.™ " “P««, i» storre blifvcr bans fall. Eir- 
the dock voro, thet ZV*'™*'*!. " tho Foikll »S»''. ehunidaua 
•o® han g«™ „W ô , Z hârdeliga hafva straff«, pi h,„s bar,,, ta,il, (tarde slacl.t, 
» fr-g f* 7 r* “ ber °'' tlt ar ' *“ Ko»»»* Albrecht ,,,r ,h™ ,5rsta 
»»»Zx rfZ* S l ’ Chris ‘™< l ‘>'»"» >»i* i lande, ko,,,«™ var, sä scr 
mande Herrlr k ’’ h ™ d ™ d ' r «'»mande Herrskap förmodandes ar. Sied „ä.n- 
T*1 ‘[‘Tr*’ “ med **“ «« landscns tab }s - 
k.ärlek till sina «„ , , 7 ’ “* b “ta**» *« Herrar bafva mel,ra 
re varda landse» taf&ta ’ °c T* “ * h “ 1 “ *1" «» «»ta, ocl, tlnr: 3- 
Så giorde’ther,.,. V"“" ZZ' “7 * 0r ‘™‘“ lc och VtUnoka män varda riehtade. 
han skulle 8 ; ,t ‘ t*" 8 TT’ ** “* *"”** **“ *Y *«* »»*, »« 
kunde Zia tta ,7 Zone hI »dZ T,. 7 t“" ^ *"/■“* *»“ «*,, Z, 
olagliga besfeatt-iinmr ,■• , * lc e ' nti aunna spara är stor njkedom, af manga 
oj «“ ^ thedde. Och summa L.Û 
kan väl Mndå a ,, , ’ , " ' “ *» *"» *“ 1 >™ < W tatar sitt egit Herrskap. The, 
step är ganst 1 k ” " *™ *"•*« Adelige, m „, främn.ando Herr 
skap kan “™Zd „eZ"~ ** b “. »cb än ,å frän.mande Herr- 
P ian vara god ocl, from nog, sa halvor han dock i,ammande seder och node loll- 
som landena är till f ortrvcltok,. -i\ r ,s « » , irauimande io.A 
viid sina seder 1 i * 3 . , y a ai verhk-ncs lopp, att Lvart och ett land vill bliiVa 
J ma seder, och kan icke gierna lijda förvandlingar, med mindre ihet t,,, i i, 
förtrvrkeke , , 6 mraure tllet kommer buller och 
yckelse af. Sa ar thet understundom batter, alt låta ett land halva sina seder när 
the icke ait lor mycket onda äro, än att man skulle med obestånd införa nZra nya’seder 
som battre voro. Man seer och the laud och rijke, t hvilko löga skiekdiga feder äro sä 
allavijd V macht a docTh t" T ^ ^ knd Un ^ ^ ^ »r tLm 
vijd macht, dock halver hail icke all land med lijka förstånd ocl, ski, kelighect benrydt 
Z bïïrZe TT fl-” 1 '* l,bt ■“ “™ rt k “ d m ' nc W »•" H o.h seder, och ,Lt 
«taW.nÎT Thetta är icke s„g, främmande Herrar förachtiise, 
renhetene Dool Z 7 ‘ T, **“ «'mk.,, hafver man lär, af töZ 
inlänske d.cr utiänskl Iät »«*r. hv„„ honom täckes, 
de i„„7V7 lmtle ßtt St0clholm i». s » »« hon alia try r ;;k f „ ha - 
tl,c vorio ,ör«cl„adr'Z 1™ ZZ W “'^ tk ‘ ^ OT “« *«>«<*<* ««"* 
ntade, och the frammande vordo Upsatte till Slott och Lahn, än tå att fast 
annms utlofvat yar, Ka the Svenske anammade henne för theras Pörstihno, ther och m ärm 
■Z itoT 8 Pa T Si h en , VOrd0> att RijkSem Slott OCh Fäste Sku!lp v - a i the inföddas och 
i the hamnandes hander, men thet blef intet hållet. Och ta Ilijksens Råd klagade 
l °; Ver ° ch sade att Cronone S Slott och Fäste skulle besörjas med Sveäské män efter 
om the ntgifna brefven innehöllo, tå vordo themed spott och spee afvijste, och bad hcn'att 
tho skulle va bevara theras bref, hon ville väl bevara sin Siott. Lade hon och ganska 
manga nya skatter uppa landet, hon lade en skatt på landet, som kahadeS Rumposka«, att 
bonden skulle go ra skatt af allan sin boskap af hvario rtitopo. Len lade orh uppå, att hvar 
och en bonde som sm egen eldstad hade, skulle utgöra ena mark, undantagandes Drotininga 
mark, och mänga andre tungar och beskattningar som hon hade lagt pä Jandet, sä att tint 
bade af Am lange feigden och the olagliga skatter sem pålades, blef platt utarmat, och 
the * Ga;d ’ b0if ° ch lenmn § ar som bon häri rijket öfverkomma kimde, hvilket ther 
crog tdl stora summor, thet förskickade hon alt af landet till Lannemark, sa att ntaf all 
hennes anslag väl bemärekias kunde, att hon sa ville utarma Sverige att thet aldrig skulle 
komma teil macht , utan altijd sedan blifva under Danncmark, än tå Gud therom hade an 
nat i sinnet. Hon betrodde ingen Svensk till att hafva Land och Lkhn, Undantagandes 
Herr Abraham Broderson , som hade Halland och Wärencl oeli nâg.afâ andra, fy hon 
hade thenne Herr Abraham mycket för ögon, sä att kan Var cndels lör mycket kiär. 
Hon låfvade altijd godt ut ta hon något begärade, men sedan hon hade främjat sin vilia, 
vardt thet intet hållet. Och än tå att thenna Droftning Margaretha högt beprijsat varder 
af the Danska, hvilket intet undrandes är, ty hon stoel alt ther elfter, huru hon skulle 
förhÖija och förbättra Dannemark. Dock hafver hon icke gifvit the Svenske stort tillfälle 
ther till att the skulle stort prijsa henne, ty hon slod alt ther thter, hum the Svenska 
skulle