XXXIII. OL AI PET KI
274
Konung Magnus fangen var, tillstått hafver, Och hvad yilie then menige man, som sådana
utskref, till Konung Albrecht, hans fader Hertog Albrecht och alla Tyskar haft halva.
Och Konung Hakan, som Konung var i Norige, församblade all then macht han åstadkomma
kunde, till hvilket Konung Waldemar utan tvifvel honom hulpet halver, och han diog
här in i Rijket , och blef på thet sidsta sä mächtig, att han bestallade Stockholm och biskop
Heining af Åbo (som en part mena) kom honom till undsättning, än tå att Konung Magnus
någor är tillförene hade gripit honom. Thenna Biskop Heming kallar man nu Hejge He-
ming. Och ehurudana Konung Magnus varit hafver, ville dock Biskop Heming heller hafva
honom än thet Tyska Regementet. Och på then tijden lät Konung Håkan byggia ett Slot*
Stockholm till hinder, och thet kallades Konungsberg, och thet synes hafva legat nordan
för Stockholm.
Så kom thet tå till ett upslag, och Konung Magnus måste lösa sitt fängelse lör
tolf tusend lödiga mark Sölf Cölnisk vicht. Och ther voro sextijo Riddare och brälsismäil
af Norige god före med sådana vilkor, att om samina Sölf icke titginge till bestämd tijd,
tå skulle the komma till Stockholm och vara Konung Albrechts fångar, så länge Summan
utginge. Thesslijkes måste Konung Magnus uplåta Konung Albrecht alt rijket iritt med
all then rätt han hade till Skåne. Ty Konung Albrecht hade i sinnet att taga Skåne m i~
gen, och förthensku 11 skr ef han sig i sin href för Sveriges och Götlies Konung och Skånes
Landsherra, och skulle Konung Magnus hafva alt Skara Stiebt sig till uppehälle 1 sm Jij s-
tijd , utan irälset som skidle lyda under Konung Albrecht. Thermed fick tå Konung Hakan
sin läder lösan, och the fölgdes ät till Norige, och tå hek Konung Albrecht först Ljktt
fritt in , sedan han ther 0111 i otta eller nijo åhr utan återvändo feigdat hade med Konung
Magnuses vänner, sig och hela rijket till en dråpelig skada. Och thenna förlossniug skedde
år eifter Christi byrd jo 71 på dyra Wårfru afton. Och året ther effter blei St. Brigitta
död i Rom, och hennes ben fördes hem till Wadzstena året effter hon död var.
Sedan bief Konung Magnus allan sin lijfstijd i Norige, och på thet sidsta drunkna
de harr i en fiord som kallas Bomilfiord, vid en bolma som beet Liurrgholmen. Lna sadana
ändalycht fick Konung Magnus, och såsom lian varberychtat för ett skröpeligit lefverne, så fick
han och ena skröpeliga ändalycht. Med thet första hade han ett godt regemente, ta stod
han väl, men sedan han till äfventyrs begynte skicka sig illa, efter som rychtet gick ut om
honom, stygdes alla vijd honom, och sä kom en stor ovi lie emellan honom och Rijksens Rad.
Och kan man klarliga märekia att han hade lijten ynnest af then menige mani rijket, all
then tijd Rijksens Råd iörmåtte så offta sättia honom al Konungaväldet. Ja then hafver få
svenner som ingen ynnest hafver. Han ville förstärlda sig med Konungen i Dannemark,
Rijkena till en dråpelig skada, men thet hade varit bättre, att han hade förstärkt sig med
sina undersåters ynnest, vilia och kärlek, än med främmande förbund, och thet skulle
hafva bättre bekommit honom. Så ser man och af thenne Konung Magnuse Historia, att
Rijksens Råd och menige Adelen hafva fögo gagn häraf halft, att the togo Junkar Magnus
Konung Birgers son af daga, then the för theras Konung utkorat och ena Christeliga leigde
tillsagt hade. The låto dräpa en utvald Konung Magnus, och togo en annan Konung
Magnus igen, sig sielfvom och meniga rijkena till fögo nytio. Dock thet var visseliga ett
uppenbara Guds straff, af hvilko man lära måste hålla eder och löfte vijd macht, men
straffet var icke än tå thermed ändat, ther stod mehra ondt igsn.
Tå nu Konung Håkan hade fått sin fader lös, blcf han i Notige, och icke mycket
långt ther elfter bief han död, och hade med sine Förstinno Drottning Margaretha en son
elfter sig , som arfvinge var till Norige, han blef och snart död, och sä ärfde modren No -
rige effter honom, thesslijkes fick hon och Dannemark elfter sin fader Konung Waldemar,
ty hon var enda barn, och hon blef död fyra år effter Konung Magnus var lös vorden. Så
hade tå Drottning Margaretha både Dannemark och Norige inne. Men tå Konung Albrecht
hade fritt fått Sverige in med all Slott och Fäste, förachtade han ganska mycket the Sven
ska , och drog ther in sina Landsmän och giorde landet fullt med Tyskar, och them antvar-
dade han all Slotten, och the Svenska måste lefva vijd theras egit och the hade altijd stora
bekostningar, ty att Konungen stridde offta på Skåne och ville hafva thet igen, än tå thet
icke ville lyckas för honom, förty the Danske försvarade thet så hårdt, att hans upsåt ingen
framgång hade. Dock kommo the Svenske ther öfver på stor skada och förderf, så att the
nödgades bortsälia theras arf och egit, och hade än ta icke annat än spott och spee f ör
alla theras bekostningar. Så lät och Konung Albrecht the Tyska få all hästa gifftermahlen
bort, och än tå att en part af them var född af en ganska ringa slächt, dock kallade han
them