SVENSKA CHRÔNiCA.
2/1
borg fräneka Jungfru Elisabeth, Grefve Henrichs Syster af Hoisten , och öfVergifva Konung
Waldemars dotter, then han tillf orene trolofvat hade.
Men thet skall man här vetta att Historieskrifvarena draga icke aldeles öfverens, hu
ru med thetta gifftermâhl tillgångit är. Somblige säja sä att Grefve Henrich Jungfrunes bro
der skulle pä then tijd hafva haft Calmare i pant, tä thetta gifftermâhl bebündet vardt, och att
thetta skulle hafva skedt med Konung Magni samtyckio, och med sådana förplichtelse, att
om samma Grefve Henrich icke lät thet hafva framgång, tå skulle han mista Calmare
som han för ena stora penningesummo i pant hade, och ther till skulle hart vara förfallen
till sextijo tusend lödiga mark Sölf, hvilka han Konungenom gifva skulle i). Men Konung Ma
gnus hade pä then andra sijdan sa förplichtat sig, att om lian icke Jät giftermåhlet ga
fram, tå skulle alt hans Ridderskap vara frijtt ifrån then ed och huldskap the honoin plich-
tige voro, och the skulle tå vända sig till Grefve Henrich. Till hvilket Ridderskapet sig med
svåra eder förplichtat hade, men somlige Chrönikoskrifvare beröra intet om sådana förplich-
telse. Dock ehuru ther om vara kan, thet ar ju klart nog, att Rijksens Råd hafva inäst
begått thetta giftermåhlet, att the skulle vara thesto mächtigare emot Konung Waldemar,
som Skåne inkrächtat liade, och vordo många af them utskickade, som Jungfrurna inhämta
skulle. Men Konung Håkan vände sig till ett annat sinne och gaf sin fader lös igen, och så
hegynte a ter Konung Magnus handla med Konung Waldemar om hans dotter Jungfru
Margaretha , att Konung Håkan skulle få henne till Förstinno, som tillförene beslutadt var.
Och tå som först blef handlat om thetta giftermåhlet, elfter som en part mfena, hvilket och
nog troendes ar. Ta lät Konung Magnus Konung Waldemar få Skåne igen till morgoijgåf-
vo, på thet att giftermåhlet skulle ju gå fram, men thet var alt för stoor och sk&delig
morgongåfva. Sådana morgongålva plägade tillförene icke gifvas. Then gambla W ästgötha-
lagen håller så inne, att Konungens morgongåfva skulle icke högre vara än tolf marker Guld k).
Mark Guld plägade räknas på siuttio och två Ungerska Gyllenne; men thenna morgongåfva
var alt för stor, och är klart nog att om Skåue är så vordet handlat, att Konung Walde
mar skulle sielf taga Skåne in, ty Konung Magnus var icke så mächtig, att han kunde låta
honom thet upp, icke ville han häller låta bemärkia sig ther med att han skulle så låta thet
gå bort. Dock var thet ju hans viilie, annars hade han icke antvardat brefven med rät ten
ifrå sig. Men huru thet rätzliga tillgått är med både thenna gifter wählen är icke at Chrö-
nikoskrifvarna så liusliga föregifvit, som thet väl behofdes. Dock thet kan man ju klarlma
märkia, att Rijksens Råd ville, thet giftermåhlet med Grefve Henrichs syster skulle off fram
och thet andra göras om intet. Men Konung Magnus giorde thet ogilt, och lät sin son få
Konungens dotter i Dannemark. Så ar thet icke i Chrönikona klarliga uttryckt, om Konung
Magnus lofvade Skåne bort förra an något talat vardt om thetta giftermåhlet, dier ont
thet skedde alt tillijka. Troligast synas thet vara, att tå Konung Magnus ville förbinda sig
med Konung Waldemar, att han skulle vara thes mächtigare emot Rijksens Råd, som tilllo-
rene sagt är, tå hafver vordet handlat om thetta giftermåhlet, och Konung Waldemar sont
listig var, hafver så låckat och lismat med Konung Magnus, att han lat gå bort Skåiie.
Tå nu sådana sändebud som thertill höfdes voro förskickade här utaf Rijket till Holsten
att hämta Grefve Henrichs Syster,'som utlåfvat var, tå hade Konung Magnus thet så be
styrt, att Konung Waldemar skulle förhindra then brudaskaran, hvilket och så skedde /)
Om hösten tå the seglade ifrå Trafvene m) försatte vädret them in under Dannemarks sijdo-
na, och Konung Waldemar lät taga them fatt, och förskickade them omkring på sin Slott i
fängelse. Men Hertog Albrecht af Mekelborg, som hade Konung Magnuses Syster Enphe-
miam, och, som nog troendes är, Grefve Henrich med, giorde sig redo med alla macht och
föllo in i Dannemark, och giorde ther i fiorton veckor med rof och brand stor skada, så
länge att Konung Waldemar effter lång förhandling gaf them los igen. Tå nu Hertog Al
brecht hade fått Jungfrun a lösa med the andra som med henne voro, lät han the Svenska
fara hem igen till Sverige , att the skulle hålla Konung Magnus thertill att fullgöras måtte
med thet giftermåhlet som uthlåfvat var. Men tå the heemkommo, vordo the intet val und-
fångade, utan Konung Magnus fördref them utaf landet, och många andra som plägade ho
nom straffa för thet han Skåne så skamliga bortgå låtit och annat mehr. Så att the voro
fyra
i) H. Corneri Chronica novella ap. Eccar-
dum T. IT. p. no5.
t) WGölha L. Gip t. B. i Fl.
I) R. Magni hoc in negotio versuliam fru
stra defend ere conaiur Lasrtrhring- T. III. p. 485-
Cfr. Er. Olai pag. i5i. Chron. Rhythm, supra
p. 56.
mj Trawemünde.

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.