SVENSKA CHRÔNiCA. 
2/1 
borg fräneka Jungfru Elisabeth, Grefve Henrichs Syster af Hoisten , och öfVergifva Konung 
Waldemars dotter, then han tillf orene trolofvat hade. 
Men thet skall man här vetta att Historieskrifvarena draga icke aldeles öfverens, hu 
ru med thetta gifftermâhl tillgångit är. Somblige säja sä att Grefve Henrich Jungfrunes bro 
der skulle pä then tijd hafva haft Calmare i pant, tä thetta gifftermâhl bebündet vardt, och att 
thetta skulle hafva skedt med Konung Magni samtyckio, och med sådana förplichtelse, att 
om samma Grefve Henrich icke lät thet hafva framgång, tå skulle han mista Calmare 
som han för ena stora penningesummo i pant hade, och ther till skulle hart vara förfallen 
till sextijo tusend lödiga mark Sölf, hvilka han Konungenom gifva skulle i). Men Konung Ma 
gnus hade pä then andra sijdan sa förplichtat sig, att om lian icke Jät giftermåhlet ga 
fram, tå skulle alt hans Ridderskap vara frijtt ifrån then ed och huldskap the honoin plich- 
tige voro, och the skulle tå vända sig till Grefve Henrich. Till hvilket Ridderskapet sig med 
svåra eder förplichtat hade, men somlige Chrönikoskrifvare beröra intet om sådana förplich- 
telse. Dock ehuru ther om vara kan, thet ar ju klart nog, att Rijksens Råd hafva inäst 
begått thetta giftermåhlet, att the skulle vara thesto mächtigare emot Konung Waldemar, 
som Skåne inkrächtat liade, och vordo många af them utskickade, som Jungfrurna inhämta 
skulle. Men Konung Håkan vände sig till ett annat sinne och gaf sin fader lös igen, och så 
hegynte a ter Konung Magnus handla med Konung Waldemar om hans dotter Jungfru 
Margaretha , att Konung Håkan skulle få henne till Förstinno, som tillförene beslutadt var. 
Och tå som först blef handlat om thetta giftermåhlet, elfter som en part mfena, hvilket och 
nog troendes ar. Ta lät Konung Magnus Konung Waldemar få Skåne igen till morgoijgåf- 
vo, på thet att giftermåhlet skulle ju gå fram, men thet var alt för stoor och sk&delig 
morgongåfva. Sådana morgongålva plägade tillförene icke gifvas. Then gambla W ästgötha- 
lagen håller så inne, att Konungens morgongåfva skulle icke högre vara än tolf marker Guld k). 
Mark Guld plägade räknas på siuttio och två Ungerska Gyllenne; men thenna morgongåfva 
var alt för stor, och är klart nog att om Skåue är så vordet handlat, att Konung Walde 
mar skulle sielf taga Skåne in, ty Konung Magnus var icke så mächtig, att han kunde låta 
honom thet upp, icke ville han häller låta bemärkia sig ther med att han skulle så låta thet 
gå bort. Dock var thet ju hans viilie, annars hade han icke antvardat brefven med rät ten 
ifrå sig. Men huru thet rätzliga tillgått är med både thenna gifter wählen är icke at Chrö- 
nikoskrifvarna så liusliga föregifvit, som thet väl behofdes. Dock thet kan man ju klarlma 
märkia, att Rijksens Råd ville, thet giftermåhlet med Grefve Henrichs syster skulle off fram 
och thet andra göras om intet. Men Konung Magnus giorde thet ogilt, och lät sin son få 
Konungens dotter i Dannemark. Så ar thet icke i Chrönikona klarliga uttryckt, om Konung 
Magnus lofvade Skåne bort förra an något talat vardt om thetta giftermåhlet, dier ont 
thet skedde alt tillijka. Troligast synas thet vara, att tå Konung Magnus ville förbinda sig 
med Konung Waldemar, att han skulle vara thes mächtigare emot Rijksens Råd, som tilllo- 
rene sagt är, tå hafver vordet handlat om thetta giftermåhlet, och Konung Waldemar sont 
listig var, hafver så låckat och lismat med Konung Magnus, att han lat gå bort Skåiie. 
Tå nu sådana sändebud som thertill höfdes voro förskickade här utaf Rijket till Holsten 
att hämta Grefve Henrichs Syster,'som utlåfvat var, tå hade Konung Magnus thet så be 
styrt, att Konung Waldemar skulle förhindra then brudaskaran, hvilket och så skedde /) 
Om hösten tå the seglade ifrå Trafvene m) försatte vädret them in under Dannemarks sijdo- 
na, och Konung Waldemar lät taga them fatt, och förskickade them omkring på sin Slott i 
fängelse. Men Hertog Albrecht af Mekelborg, som hade Konung Magnuses Syster Enphe- 
miam, och, som nog troendes är, Grefve Henrich med, giorde sig redo med alla macht och 
föllo in i Dannemark, och giorde ther i fiorton veckor med rof och brand stor skada, så 
länge att Konung Waldemar effter lång förhandling gaf them los igen. Tå nu Hertog Al 
brecht hade fått Jungfrun a lösa med the andra som med henne voro, lät han the Svenska 
fara hem igen till Sverige , att the skulle hålla Konung Magnus thertill att fullgöras måtte 
med thet giftermåhlet som uthlåfvat var. Men tå the heemkommo, vordo the intet val und- 
fångade, utan Konung Magnus fördref them utaf landet, och många andra som plägade ho 
nom straffa för thet han Skåne så skamliga bortgå låtit och annat mehr. Så att the voro 
fyra 
i) H. Corneri Chronica novella ap. Eccar- 
dum T. IT. p. no5. 
t) WGölha L. Gip t. B. i Fl. 
I) R. Magni hoc in negotio versuliam fru 
stra defend ere conaiur Lasrtrhring- T. III. p. 485- 
Cfr. Er. Olai pag. i5i. Chron. Rhythm, supra 
p. 56. 
mj Trawemünde.
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.