270 
XXXIII. OLAI PETRI 
mehr och mehr till Och the vordo förachtade, än ta att tlieras son hade them lijkväl för 
ögon, undantagandes att han var högst i regementet, så tänkte the till (effter som en allmän- 
nelig mening var) huru the skulle komma honom om halsen, på thet att Rijksens Råd icke skulle 
hafva sådana bistånd af honom, kallade så honom till sig under thet skeen, att the ville 
hafva någon vänlig handel med honom, och några af Rijksens Råd med honom. Ther gaf 
tå hans moder honom en dryck, af hvilken han fick sin död, så att tiugu dagar ther effter 
blef han död, och tå han kände sig vara förgifven, sade han, att the som hade födt ho 
nom till verldena, the voro och the samma som honom skiljde vijd verld ena. 
Anno Domini MCCCLI blef Erkiebiskop Fleming död. 
Ta nu Konung Erich död var, kom Konung Magnus åter till macht igen, och blef 
väldig öfver heela rijket. Dock lofvade han thet ut med svåra eder och fÖrplichtelse att 
han skulle bättre skicka sig ther effter, än lian tillförene giort hade. Rijksens Råd giorde 
och honom igen stor fÖrplichtelse. Men huru stoor fÖrplichtelse här skedde på båda sij- 
dor, så låg dock lijkväl hatet qvar i hiertat och ingen parten unte then andra godt, ty att 
Konungen var illa tillfrijds med Rijksens Råd, för thet the hade satt hans son honom öfver 
hufvudet. Och Rijksens Råd hade en ond villia till honom, för thet han hade (som menin 
gen var) förgiort theras Konung. För sådana ond villia skull, begynte Konung Magnus, 
som nog troendes är, hålla sig intill Konung Waldemar i Dannemark, på thet han skulle 
vara thes mächtigare emot Rijksens Råd, att the icke skulle kunna göra honom så mehr som the 
förra giort hade. Och tå begyntes utan tvifvel handlas om gifitermål emellan Konung Ha 
kan och Konung Waldemars dotter Margaretha. Men Konung W aldemar var Konung Mag- 
nuse för klook, lockade och lismade och till äfventyrs trugade med, så länge han fick alt 
Skåne igen, med all bref som ther på utgifven voro, och är intet tviflandes, att Kor.ung 
Waldemar ju hafver låfvat honom stort bijstånd emot hans ovänner. Och tlieraf att han 
lät så bedraga sig, blef han kallad Smek. Och effter han nu sa hade bebundit sig med 
Konung Waldemar, begynte thet rychtet utgå att båda Konungarna skulle hafva thet i 
sinnet, att the ville förderfva theras Rijkens Råd, och Konung "Waldemar giorde sig redo med 
mycket folk, föll in i Skåne, bestallade Slotten och tog landet in. Men Konung Magnus 
lät så bemärckia sig som han ville undsattia landet, dock gick thet så långsamt till , att nog 
märckias kunde, att thet icke var hans alfvar, utan att thet skedde med hans villia, eljest 
hade han varit mächtig nog till att försvara thet: han hade Sverige, Norige och Skåne in 
ne, ty hade Konung Waldemar intet kunnat skaffa emot hono m. Så hade och Konung Magnu* 
thet så bestält, att Konung Waldemar skulle fara till Gothland och straffa them ther uppå 
landet, men hvad orsaken hafver varit ther till, kan man intet retzliga vetta g). Somliga 
saja dock, att han lät thet göra fÖrthenskull, att the ther uppå landet icke ville gifva ho 
nom sådana skatt som han begärade af them. Dock ehuru här om är, thet är ju klart, att 
lian hafver haft en ond villia till them, och kunde sielf för Rijksens Råd skull icke så straffa 
them som han ville, ty lät han thet en annan göra. Samma Konung Waldemar förderf- 
vade Gothland i grund. Tre resor pâ en dag vann han them öfver ther på landet, och 
vordo slagne aderton hundrade bönder på St. Jacobi affton h) Anno Domini i56x. Tå för- 
derfvades landet så att thet aldrig kom till sådana macht igen sedan, som thet var tdlfore 
ne. Thet var i förtijden ett mächta rijkt land, ty thet hade varit Stapulen i Östra siön. 
Men nu blef thet förderfvat, och lät Konung Waldemar föra alla njkedomar tadan af lan 
det, osäjeligt Guld och Sölf, dock kom thet honom intet till godo, ty skeppet blef borta 
som thet var uppå. Satte han och sina Fougdar och Refallningsmän ther uppå landet, 
men the blefvo ther icke länge förra än bönderna slogo them dual. Så skinnade och Ko 
nung Waldemar Öland, bröt ther Slottet ned, och ther blefvo fem hundrade bönder slagne 
och fandet platt förderfvadt. Thet behagade Rijksens Råd och the Svenska ganska illa, och 
vordo så mycket värre tillfreds än the förra voro, att Konung Magnus lät så bortgå Skåne och 
förderfva Cronones land. Hade the och många andra saker emot honom, hans onda lefverne 
ropades uppenbarliga ut mångom till förargelse, och thet rychtet gick ut om honom, att 
han icke annat hade i sinnet utan att förderfva Rijket i grund. Therföre kom thet tå tlmr 
till, att the Svenske vände sig till Konung Hakan, Konung Magnuses son, hyllade honom lör 
sin Konung, som the hans broder tillf örene giort hade, och kommo honom ther till att han 
lät gripa sin fader i Calmare Kyrkia på St. Martini dag, och han blef satt på Calmare 
Slott. Och blef tå så handlat, att Konung Håkan skulle hafva Hertog Albrechts af Mekel- 
borg 
p) Cfr. Diar. Minor. Visb. Sect. I. p. 44. 
/i) Die 20 Decembris.
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.